Gästblogg: Peter Winai

peter_winai-fotoJag skriver om Astrid. Om Flykten till kärleken.

Astrid är en ung svenska, som är sjutton år när hon åker till Tyskland. Det är två år kvar tills andra världskriget börjar.

Jag är en äldre man, lever i Sverige. Nu.

Kan jag skriva om Astrid? Får jag skriva om Astrid?

Jag har en dagbok från 1936. Den har min mor skrivit. Jag använder den för att skriva min roman om Astrid. Dagboken är plattformen, men romanen är fiktion. Jag valde att göra så – av en massa skäl. Det viktigaste för mig är att det ger mig frihet – jag kan skriva om det som kan ha hänt och jag slipper tänka på att protagonisterna  skulle vara mina föräldrar. Jag är inte intresserad av att redovisa ”sanningar” i bemärkelsen det autentiska, dokumenterade. Jag vill komma åt, gestalta, det sanna.

Dagboken ger miljöer, platser och språk. Den talar om hur en ung kvinna uttrycker sig – hon skriver om umgänget med familjen och om nazistiska parader. Hon åker fast för att hon inte gör hitlerhälsningen, men blir friad eftersom hon är svenska. Dagboken ger mig en uppfattning om hur den unga kvinnan tänker och resonerar. Hur hon inte låter sig fångas, trots de suggestiva galorna med cheer girls och marscher. Hon blev inte nazist skriver hon. Hon gillar inte superlativer. Lite tråkig nästan.

Men Astrid måste gilla Tyskland. Hon åker dit igen. Hon blir kär. Åker hem, studerar och jobbar. Mannen hon förälskar sig i läser till läkare. Han flyttar runt för att slippa bli partimedlem och inkallad. Hon åker ner till honom, de gifter sig, mitt i kriget. I krigets slutskede blir han skickad till Vitryssland. När östfronten bryter samman, flyr mannen västerut, för att komma tillbaka till henne.

Då blir Astrid våldtagen.

Kan jag skriva om det? Får jag skriva om det?

Våldtäkten sker efter fredens utbrott. Tyskland invaderas från två håll. Astrid befinner sig i Schwarzwald och som hon tror, i skydd. Som hundratusentals, eller miljontals andra kvinnor blir hon våldtagen.

När jag skriver inser jag att det här blir svårt att förmedla. Att som äldre man skriva om en yngre kvinna är en sak. Att skriva om en person som levde i förra århundrandet är en annan sak. Att skriva om någon-som-inte-är ens-mamma är en sak. Att skriva om våldtäkt är en annan sak.

Ändå gör jag det. Ändå har jag gjort det.

Ett ord smyger sig in. Appropriering. Lika med översitteri. Så har det definierats: När medlemmar av en viss kultur antar element från en annan kultur, enligt wikipedia. Någon som anses tillhöra en överordnad grupp approprierar något från en underordnad. Vit skriver om svart. Vit västerländsk äldre man skriver om svart yngre afrikansk kvinna. Innebörden i ordet appropriera har förskjutits. Från att tillägna sig till att lägga beslag på.

Börje Salming uppträdde som Sitting Bull i en annonskampanj för några år sedan. Appropriering sas det. Men de som tyckte så måste mena att Sitting Bull hade underordnad status. Grumligt.

Alexander McCall Smith, en äldre vit man skriver om Precious Ramotswe, på Damernas Detektivbyrå. Precious är en botswansk kvinna i mellanåren, traditionally built. Inte får väl han uttolka henne? Jag har bott och rest i södra Afrika i många år och det här är bland det mest träffsäkra jag har läst. Skrivet med värme. Det är jag inte ensam om att tycka, jag vet att även yngre afrikanska kvinnor tycker så.

När Roots kom ut på sjuttiotalet blev det en kioskvältare. Boken var banbrytande. Alex (också!) Haley skrev om sina västafrikanska förfäders kamp, om hur Kunta Kinte blev bortrövad från Gambia och såld som slav i USA. En mycket gripande historia. Äntligen hade en svart man skrivit om detta vidriga skeende. Ingen Onkel Toms stuga här inte. Det visade sig att romanen var plankad, till stora delar, ur en roman skriven av en vit man, många år tidigare.

Ja, vad säger detta? Motsägelsefullt. Det säger i alla fall att det finns de som skriver, approprierar om du så vill, med ett resultat som fångar många – och nya kommer att göra det.

Kan jag undvika att skriva om våldtäkten? Visst, jag kan återberätta kort att den har skett, jag kan låta bli att skriva om den – Astrid behöver inte ha varit utsatt för detta. Kanske det har hänt någon annan av personerna i boken.

Jag lyfter fram detta också för att det visar på ett dilemma. Vi kan undvika att ta konfrontationer för att det är bekvämare så. Usch.

Hur gör jag?

Jag skriver rakt, minimalistiskt. Tänker mig: En människa, en kvinna befinner sig med sin ettåring i en liten stuga. Hon känner sig trygg, längtar efter att hennes man ska komma hem från östfronten, tror och hoppas att han ska överleva. Hon kikar ut bakom gardinerna, håller dem så att de inte ska fladdra. Ser uniformerna. På dörren har svärfar satt upp en svensk flagga.

Det bankar på dörren.

Några andra författare läser texten. Flera av dem är yngre kvinnor. De ger mig olika vägar att gestalta det som händer. Jag tar intryck. Resultat: Texten blir i stort sett oförändrad.

Varför jag skriver det här? Därför att jag vill skriva om vad som kunde hända, vad som skulle kunna hända – då och idag. En av litteraturens viktigaste uppgifter.

Om Peter Winai

Peter Winai är författare och numera förläggare för Winai Books, ett värdedrivet förlag som expanderar sin utgivning med minst 100% i år. E http://www.winbooks.se  Peter har debuterat med två politiska spänningsromaner – Ingreppet som visar hur vapenindustrin manipulerar sig till stororder, och Levande döda som frilägger den kriminella handeln med kroppsdelar. Provläs på http://www.provlas.se/ingreppet respektive http://www.provlas.se/levande-doda

En tredje spänningsroman är på gång och den handlar om volontärer i Sydafrika, men just nu lägger Peter sista stavelserna vid Flykten till kärleken, en roman som utspelar sig i krigets Europa och grundar sig på en – äkta – dagbok från en ung svenskas besök i Tyskland före andra världskriget utbrott.

Advertisements

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Gästblogg: Peter Winai

  1. tack peter winai för en bra text om skrivandets val, villkor och dilemma. på ett nyanserat sätt speglar du varje boks och varje karaktärs integritet. själv var jag mkt tveksam till att skildra ett möte mellan en av mina huvudkaraktärer och en prostituerad thailändsk kvinna. just för att mötet mellan dem upplevdes så positivt av mannen. dels var jag rädd för att jag inte hade behörighet att gestalta kvinnan, dels var jag faktiskt rädd för vad läsarna skulle säga om sexscenen. jag valde att skriva den ändå för att den var avgörande för handlingen. ingen läsare verkar reagera på sexet och det manliga perspektivet i scenen. ibland oroar man sig i onödan, men processen och ställningstagandet är ändå viktigt att man går igenom.
    tack igen peter för din reflekterande text

    • Peter skriver:

      Tack Maria och så fint att du tar upp ett angeläget och komplicerat tema som många skyggar inför (tror jag). Så viktigt att kunna reflektera över bådas perspektiv i centrala scener.

  2. Absolut, tänker jag spontant när jag läser om Peters dilemma. Visst kan han skriva om våldtäkten, det har hänt och det händer hela tiden. Men det finns alltid flera sidor av en historia och ärlighet i skrivandet måste uppstå ur en genuin känsla. En författare är inte bara man, kvinna eller en blanding av båda, gammal eller ung. Författaren är allt på en gång. Själv är jag ”gammal” vit kvinna som just nu skriver om en ung afrikansk man i Mozambique omkring 1960. Men dilemmat är där – hur mycket skall jag berätta om krigets fasor och grymheter, var går gränsen?

    • Peter skriver:

      Visst är det så. Visst finns det där dilemmat. För ytterligheterna finns också – detaljrikedom kontra en rad i en rapport om domestic violence.

  3. Marica Källner skriver:

    Jag kan inte annat än att hålla med tidigare kommentarer.
    Ett mycket läsvärt inlägg. Svårigheterna du beskriver följer ständigt med i skrivandet!

    • Peter skriver:

      Ja! Och kanske vi ska se på de här svårigheterna också som utvecklingsmöjligheter i skrivandet; kan låta floskulöst, men återigen, varför skriver vi om inte för att utforska – bland annat.

  4. bagstam skriver:

    Tack för tänkvärt inlägg om en ständigt aktuell fråga! (Och jag blir väldigt sugen på att läsa din bok om Astrid).

    • Peter skriver:

      Tack! Och jag tror att vi som skriver gör rätt i att ständigt – en gång om dagen:) – påminna oss om den här frågan,

  5. Jakob skriver:

    Precis som evaullerud skrev, så är det ett intressant dilemma – men jag tror det hade varit en stor litterär förlust om du lät bli att berätta Astrids historia på grund av appropriering. På samma sätt läsning är ett sätt att se utanför sin egen bubbla, så måste även skrivandet få vara ett sätt att utforska. Men jag tycker ändå det är väldigt modigt att skriva om personer som har sin bas i ens föräldrar.

  6. evaullerud skriver:

    Intressant dilemma – och så väl beskrivet! Visst tvekar man när man är i denna situation i sitt skrivande. Min är liknande; äldre svensk kvinna idag skriver om två 15-18 åriga norska pojkar under kriget, också släkt, också i ett fall en händelse man tvekar att skriva om. Men kanske kan skillnaderna i kön, ålder och tid också tillföra något? Alla sjuttonåriga flickor är ju inte lika. Kanske är du den som är mest lämpad att skriva om just Astrid? Och att göra det med inlevelse. Jag skulle tro det. 🙂

    • Peter skriver:

      Tack Eva, för din kommentar. Just detta: Att någon som är utanför i en mening faktiskt har något att tillföra; ibland är det lättare att vara ”utanför” än att befinna sig mitt i, med alla känslomässiga och kognitiva kopplingar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s