Say cheese!

IMG_3121

Fotograf Ola Kjelbye och jag, fotade av förläggare Ada Wester.

”Författarporträtt och pressbilder/Boken/09:00”, står det i kalendern. Det ser så proffsigt ut. Jag läser igen. Det vilar en overklighetskänsla över det hela men jag vet att det är på riktigt. Anteckningen finns där för att jag ska fotograferas av en riktig fotograf i samband med att jag ska ge ut en bok. Och det ska göras för att det är tradition att det sitter ett porträtt på den som skrivit boken, till exempel på insidan av omslaget på sista sidan. Och i händelse av att till exempel en tidning eller en blogg skulle vilja skriva en recension eller ett förhandsreportage om Down under, så bör det även finnas ett antal stående och liggande redaktionella bilder att erbjuda.

Det är en kylig måndagsmorgon i början av mars när jag träffar min förläggare Ada och fotografen Ola Kjelbye på Café Rival i Stockholm. Ola har plåtat mycket teater, bland annat Backa Teaters föreställningar, flera av vilka jag har sett och verkligen gillar. Vi inser att vi har en del gemensamma bekanta i teatervärlden och är överens om att stillbilder är mycket bättre än video när det gäller att fånga känslan av en teaterföreställning. Video blir ofta så platt och omagiskt. Ada har en del idéer om vad vi behöver för sorts bilder och efter lite diskussion kring alternativa platser och en titt på de kläder jag tagit med mig, ger vi oss ut i kylan. Ola riggar upp för första bilden. Jag ska gå nedanför Hornsgatspuckeln och liksom vända mig i steget och titta mot där blixten står. Jag gillar det här. Det infinner sig en positiv känsla i hela mig när Ola, från andra sidan gatan, ropar: ”Skitbra! Snyggt!” eller ”Det här blir toppen! Håll den blicken!”. Folk omkring är hjälpsamma och intresserade. Bilar saktar in och släpper förbi mig när jag låtsas springa över vägen, några förbipasserande stannar upp och tar fram sina telefoner och fotograferar oss. ”Är det någon man vet vem det är?” hör jag någon fråga. ”Jag tror vi har den här nu! På med jacka och mössa så tar vi en paus!” ropar Ola och Ada hjälper mig på med värmejacka och vantar. Medan kameran klickar och blixten flashar känner jag den inte, men nu när vi stannar upp är den påtaglig – den bitande kylan. Det är flera minusgrader och jag hoppar och gör åkarbrasa för att få upp lite värme innan nästa bild. Eftersom boken kommer i augusti vill vi att det ska se varmt och skönt ut. Därför har jag bara en t-shirt och en tunn jacka på mig. Jag tänker att det måste se ganska knasigt ut men när Ola visar i displayen på kameran hur det ser ut, blir jag förvånad. Med bara en blixt på ett stativ och några bra valda vinklar får han det att se ut som en mysig eftermiddag i slutet på sommaren. Det ser jättevarmt ut!

”Då kör vi några sköna bilder till – om Johan är redo?” frågar Ola. Jag nickar och glider något motvilligt ur den stora vinterjackan och tar plats mot en stenmur. Jag hukar mig och ler mot kameran. Försöker slappna av. Jag tänker att det är bara att strunta i att det är vidrigt kallt. Jag får helt enkelt bita ihop och stå ut med det. För jag ska ju faktiskt få hamna på insidan av omslaget – på min egen bok.

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Annonser

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i Debut, Down under, fotografering, Hbtq, Johan Ehn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s