Gästblogg: Maria Turtschaninoff

fo%cc%88rlaget_maria_turtschaninoff_2016_highres_003

Foto: Niklas Sandström.

I år är det tio år sedan jag debuterade.

Man tror att man aldrig skall glömma hur det var. Hur det kändes. Att äntligen få ge ut en bok. Jag hade drömt om det sedan jag var omkring fem år gammal. Efter tre refuseringar och otaliga omskrivningar blev det en bok, en riktig en med originalillustration på omslaget och i kartonnage.

Jag minns inte längre exakt när De Ännu Inte Valda kom ut. Det var en vårbok, så mycket kommer jag ihåg. Den recenserades positivt i många tidningar. En recensent valde att i samband med boken även kritisera mitt dåvarande arbete som journalist och kolumnist (boken fick ett bättre omdöme än mitt journalistiska värv).

Jag minns samtalet jag fick då boken äntligen antogs: det var min redaktör som ringde, hon som fortfarande är min redaktör, och det var vinter och jag var ute med hunden. Jag blev ohyggligt glad. Men jag tänkte också att äsch, jag hade velat debutera innan trettio (varför det nu skulle vara viktigt) och fick nöja mig med att bli antagen före trettio (jag fyller i februari).

Och det är vad jag minns. I övrigt kommer jag knappt längre ihåg hur det var. Om det inte var för att jag högläst De Ännu Inte Valda två gånger för min son det senaste året skulle jag knappt minnas hela boken. Att läsa om den nio år efter att den utkom och över tio år efter att jag skrev den är intressant, för jag skulle aldrig kunna skriva en sådan bok igen. Den är så naiv, så omedveten om vad man får eller inte får göra, vad som redan gjorts hundra gånger, vad som anses vara passé. Det finns en blåögd berättarglädje som jag inte kan återskapa längre.

Idag kan jag helt enkelt alltför mycket om att skriva en roman. Jag har gett ut ytterligare fem romaner och ett skönlitterärt läromedel och kan mer om genren, om tilltal, om dramatiska kurvor och karaktärsutveckling. Jag skulle inte längre tillåta de roliga små utsvävningar som finns och som jag älskade att skriva men som inte tillför berättelsen särskilt mycket. Jag ser på mitt förstlingsverk med ömhet: lite road, lite generad men absolut inte med skam.

Dessutom har boken en fantastiskt originell upplösning som jag än i denna dag inte begriper hur jag kom på.

När jag högläste De Ännu Inte Valda såg min son på mig med stora ögon. ”Så du har hittat på, mamma!” Sen ville han prompt höra den en gång till. Och det är en recension jag kan leva med.

Maria Turtschaninoff, född 1977, är en av Finlands mest framstående fantasyförfattare. Turtschaninoff debuterade med De ännu inte valda år 2007. Hennes ungdomsroman Maresi belönades med Finlandia Junior 2014 och har utkommit i 17 länder. Uppföljaren Naondel har redan sålts till 10 länder. Turtschaninoff har också belönats för romanerna Arra och Anaché. Läs mer om Maria och hennes böcker på hennes hemsida eller blogg.

Advertisements

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s