Varför skriver du?

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Ibland funderar jag över varför jag fortsätter att skriva.

Särskilt när orden vägrar komma. När frustrationen över att jag borde skriva men orden verkar ha tagit slut, eller fastnat någonstans där inne och vägrar komma ut, blir så stor att det kryper i hela kroppen. När inte ens mutor så som choklad fungerar för att få det att lossna.

När jag kan sitta i en hel timme och enbart få ner några enstaka ord.

Arbetet med Hemligheter små har varit slitigt. Jag har kastats mellan ren förtvivlan och otrolig glädje. Jag har gråtit, svurit, skrattat, dansat runt och klappat händerna i lycka och även känt mig helt tom och likgiltig.

Så varför jag utsätter mig för den här känslomässiga bergochdalbanan, ännu en gång. Där jag på bara några minuter kan gå från eufori till nattsvart tvivel. Och tvärtom.

För att om jag inte skulle göra det skulle jag nog explodera.

För att trots den bergochdalbana som det ändå är att skriva och färdigställa en bok, så får det mig att må bra. Det skänker mig glädje, både under skrivandets gång och att faktiskt slutföra det. Att ha ett råmanus som man kan polera Och putsa tills det blänker. Så länge som det gör det, gör mig lycklig, så kommer jag att fortsätta skriva mina historier. För nu när jag äntligen hittat hit, till författarens underbara värld, så kan jag inte tänka mig att inte vara en del av den och förhoppningsvis kommer jag att stanna här ett bra tag.

 

Advertisements

About Christina S

Romanceförfattare som bloggar om skrivandet, vardagen och livet i största allmänhet. Älskar choklad och klänningar. Hatar att städa och människor som trycker ner andra för att själva verka bättre.
This entry was posted in Christina Schiller, Debut, debutantåret, författarens hantverk, Författarliv, Hemligheter små, Inspiration, råmanus, redigering, Romance, skrivkramp, Skrivprocessen, Uppföljare and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Varför skriver du?

  1. annisvensson says:

    Fint inlägg och hög igenkänningsfaktor 😊 Det är verkligen precis så som du beskriiver det. Eufori en stund över en bra sekvens eller till och med flera sidor och totalt svart i nästa. Med tankar som att det inte kommer att gå eller att det bara blir skräp. Det är väl våndor som vi skrivare helt enkelt får dras med. För när det väl klickar så är ju känslan närmast magisk.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s