Varför skriver du?

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Ibland funderar jag över varför jag fortsätter att skriva.

Särskilt när orden vägrar komma. När frustrationen över att jag borde skriva men orden verkar ha tagit slut, eller fastnat någonstans där inne och vägrar komma ut, blir så stor att det kryper i hela kroppen. När inte ens mutor så som choklad fungerar för att få det att lossna.

När jag kan sitta i en hel timme och enbart få ner några enstaka ord.

Arbetet med Hemligheter små har varit slitigt. Jag har kastats mellan ren förtvivlan och otrolig glädje. Jag har gråtit, svurit, skrattat, dansat runt och klappat händerna i lycka och även känt mig helt tom och likgiltig.

Så varför jag utsätter mig för den här känslomässiga bergochdalbanan, ännu en gång. Där jag på bara några minuter kan gå från eufori till nattsvart tvivel. Och tvärtom.

För att om jag inte skulle göra det skulle jag nog explodera.

För att trots den bergochdalbana som det ändå är att skriva och färdigställa en bok, så får det mig att må bra. Det skänker mig glädje, både under skrivandets gång och att faktiskt slutföra det. Att ha ett råmanus som man kan polera Och putsa tills det blänker. Så länge som det gör det, gör mig lycklig, så kommer jag att fortsätta skriva mina historier. För nu när jag äntligen hittat hit, till författarens underbara värld, så kan jag inte tänka mig att inte vara en del av den och förhoppningsvis kommer jag att stanna här ett bra tag.

 

Annonser

Om Christina S

Romanceförfattare som bloggar om skrivandet, vardagen och livet i största allmänhet. Älskar choklad och klänningar. Hatar att städa och människor som trycker ner andra för att själva verka bättre.
Det här inlägget postades i Christina Schiller, Debut, debutantåret, författarens hantverk, Författarliv, Hemligheter små, Inspiration, råmanus, redigering, Romance, skrivkramp, Skrivprocessen, Uppföljare och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför skriver du?

  1. annisvensson skriver:

    Fint inlägg och hög igenkänningsfaktor 😊 Det är verkligen precis så som du beskriiver det. Eufori en stund över en bra sekvens eller till och med flera sidor och totalt svart i nästa. Med tankar som att det inte kommer att gå eller att det bara blir skräp. Det är väl våndor som vi skrivare helt enkelt får dras med. För när det väl klickar så är ju känslan närmast magisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s