Att skriva på svenska i Finland

Michaela von Kügelgen

Foto: Jon Krogell

Jag bor i Finland men pratar svenska som mitt modersmål. Eller egentligen är jag fullständigt tvåspråkig i och med att jag pratat både svenska och finska hela mitt liv, men när jag skriver är svenskan det naturligare valet för mig. Jag har gått i dagis, skola och på universitet på svenska och majoriteten av mina vänner är svenskspråkiga.

I Finland är vi ungefär 290 000 personer som lever, tänker, läser, skriver och andas på svenska. Fram till år 2012 hade vi två stora svenskspråkiga förlag – Schildts och Söderströms som det året fusionerades till ett förlag: Schildts & Söderströms. I stället för två stora förlag fanns plötsligt bara ett. Något som många tyckte att var en tråkig utveckling, mångfald är alltid så klart att föredra.

Hösten 2015 var det dags för nya förlagsnyheter då Förlaget grundades. Själv tog jag emot nyheten med glädje – nu fanns det två stora förlag igen och mina chanser att bli antagen ökade avsevärt. Och det är också det nygrundade Förlaget som valt att satsa på mig genom att ge ut min debut i höst.

Men hur funkar det egentligen att bli antagen på svenska i Finland? Jag tror egentligen att det är ungefär samma som att bli antagen på svenska i Sverige – men i mindre volym. Också i Finland får de svenskspråkiga förlagen in massvis med manus och många refuseras helt på grund av samma orsaker som i Sverige.

Däremot kan jag ibland känna att det kan vara litelite lättare att bli antagen på svenska i Finland än i Sverige, men det baserar jag helt och hållet på min magkänsla, inte på stenhård fakta. En klar fördel är att kretsarna är rätt små och ”alla känner alla” – alltså är det inte alls jobbigt att närma sig förlagen på en personlig nivå för att pitcha en idé eller snacka med dem.

Samtidigt finns det ibland en nästan dystopisk känsla och attityd i de finlandssvenska kulturkretsarna som jag kan tycka att är rätt tröttsam. ”Ingen kommer väl att vilja läsa den här boken.” Själv tänker jag att antalet potentiella läsare är stort just tack vare svenskan – jag har en ”naturlig” målgrupp hos finlandssvenskarna men också en chans att nå ut till svenskar. Fastän vi finlandssvenskar ibland använder ord som råddig, rojsig, nakupelle, krabbis och pikolite pratar och skriver vi ändå på svenska.

Men som finlandssvensk känner jag mig ibland väldigt osynlig i Sverige. Det är många som inte har koll på att svenskan är ett officiellt språk i Finland och att de som pratar svenska som modersmål också går i skola på svenska. Många svenskar tycker faktiskt att det är stendumt att alla i Finland måste lära sig svenska, något jag själv har svårt att förstå.

Allt det här hänger ju så klart ihop med Sveriges och Finlands gemensamma historia – fram till 1809 var Finland en del av Sverige och bland annat vår grundlag är nästan en kopia av den gamla gemensamma (svenska) grundlagen. I år firar vi i Finland faktiskt 100 år som självständig nation (1809–1917 var Finland en autonom del i Ryssland). Svenskan är en väsentlig del av Finlands historia och vi finlandssvenskar försvarar ettrigt vår plats i samhället men också i kulturen.

Det finns faktiskt ett antal begåvade och framgångsrika finlandssvenska författare. Den kanske mest kända och omtyckta är Tove Jansson, men hon är i fint sällskap med bland annat Märta Tikkanen, Kjell Westö, Ulla-Lena Lundberg och Maria Turtschaninoff. Jag kunde göra listan hur lång som helst för det skrivs faktiskt många bra böcker på svenska i Finland.

Så vad är skillnaderna mellan att skriva på svenska i Finland och att skriva på svenska i Sverige? Kanske det egentligen inte finns så stora skillnader. Att skriva är att skriva oberoende av språk och land. Ett förlag vill alltid ge ut bra litteratur som det tror på och då spelar det andra inte så stor roll. En roman är en roman. Också på finlandssvenska.

P.S. Utöver de två stora förlagen finns det naturligtvis en rad mindre förlag såsom Vilda förlag, Marginal och Scriptum. Den finlandssvenska bokkatalogen ger en heltäckande bild av den svenskspråkiga utgivningen i Finland.

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, finlandssvenskhet, Michaela von Kügelgen. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Att skriva på svenska i Finland

  1. Ping: Temavecka: Michaelas antagningshistoria | Debutantbloggen

  2. Dan Fränkel skriver:

    Av någon anledning kommer min huvudperson från Borgå.Hur skulle du beskriva den dialekten? Hur skiljer en sig från Helsingforsdialekt, som vi nog gärna ser som en slags ”riksfinlandssvenska?”
    PS: Apropå finlandssvenska författare: du glömde min favorit, Monika Fagerholm. Hennes böcker är som musik och jag tycker man hör finlandssvenskan i hennes språk.

    • kuggekugge skriver:

      Oj det känns nästan omöjligt att beskriva en dialekt i text, du får helt enkelt åka till Borgå och lyssna. Eller lyssna på Yle Vega Östnyland!
      https://svenska.yle.fi/evenemang/yle-vega-radiospelare#media-25587

      Och många anser faktiskt att Åboborna talar den ”renaste” finlandssvenskan. Vi från Helsingfors talar ganska nasalt och använder oss en hel del av finska ord och uttryck som blivit en del av vårt vardagsspråk eller vår dialekt. Finns också många låneord från ryskan (som ursprungligen använts i den finska Helsingforsslangen men som också integrerats i svenskan).

      Nu blev det här kanske lite yrt, men språkvariationerna i Svenskfinland är faktiskt väldigt stora!

  3. Annika skriver:

    Älskar den där lilla ordlistan i länken, i min hemort i Norrbotten använder vi musöron och skrapabulla 🙂 Men skrapabulla om det yngsta syskonet i skaran, behöver inte vara ett sladdbarn. Skulle kunna läsa hur mycket som helst om det här ämnet, tycker det är intressant att få en inblick i hur det är att vara finlandssvensk, särkskilt som många där hemma har det ursprunget. Kommer att citera dig nästa gång någon hävdar att en finlandssvensk person bryter 🙂 Fråga; skulle man kunna kalla det för en dialekt av svenskan? Ungefär som den norrbottnisk/västerbottniska dialekt jag själv pratar (och som innehåller ord som definitivt inte är ”rikssvenska”)?

    • kuggekugge skriver:

      Tack Annika för din kommentar! Finlandssvenskan är absolut en dialekt av svenskan, men det finns också väldigt många olika sorters finlandssvenska. Till exempel kan vissa österbottniska dialekter vara nästan omöjliga att förstå för en person från Helsingfors. Själv har jag lärt mig lite tack vare många österbottniska vänner, men jag skulle aldrig klara av att tala deras dialekt. Visst är det fascinerande med språk?!

      • Annika skriver:

        Extremt fascinerande! Och det är så roligt med finlandssvenskan för mig som i grunden är norrbottning, då de båda dialekterna lånat en del ord och uttryck av varandra 🙂

  4. Camilla skriver:

    Roligt att finlandssvenska författare, finlandssvenskar och Finlands och Sveriges gemensamma historia lyfts fram! Jag har märkt att det inte är självklart att folk känner till dessa saker. Är själv uppvuxen i Österbotten i Finland men bor numera i Sverige.

    • kuggekugge skriver:

      Ja jag känner att det är lite av ett uppdrag för mig i år på Debutantbloggen – försöka sprida så mycket information om finlandssvenskar som möjligt! 🙂

  5. Dan Fränkel skriver:

    Intressant det du skriver. Det finns fortfarande många svenskar som inte fattat att finlandssvenskar inte ”bryter.” Jag skriver just på en bok där huvudpersonen är finlandssvenska men flyttar till Sverige som liten. Bra att få lite tips om finlandssvenska ord som inte vi använder. jag kanske återkommer till dig med frågor om det är OK./ Dan Fränkel

    • kuggekugge skriver:

      Jag har läst det i så många svenska romaner att det är någon som bryter på finska fastän det är en finlandssvensk som avses. Om det däremot är en finskspråkig finländare som lärt sig svenska i skolan kan det bra hända att hen bryter på finska.

      Jag funderar på att skriva ett helt inlägg om finlandismer så där kan du plocka upp några tips! Boken finlandssvensk ordbok rekommenderar jag också. Och visst kan du höra av dig med frågor, svarar så gott jag kan. 🙂

  6. Kristina W skriver:

    Vad roligt att höra hur det ser ut i finlandssvenska förlagsvärlden 🙂 Kommer man att kunna köpa din bok i Sverige också? Man blir ju som sugen när man läser dina inlägg här och på din blogg.
    P.S. Mössöron förstod jag vad det var. Uppe i Norrbotten där jag är uppvuxen säger vi nämligen musöron! Tänk vad roligt det är med språk!

    • kuggekugge skriver:

      Ja min bok ska kunna gå att köpa också i Sverige, åtminstone via nätbokhandlarna, jätteroligt att du blir sugen! Vänta bara tills du får se omslaget!

      Och visst är det är roligt och spännande med språk, själv älskar jag dialekter. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s