Skrivet i sten …

IMG_5559Jag sitter i lobbyn på Spar hotell i Majorna. Vi bor ofta här när vi gästspelar i Göteborg med Teater Barbara. Vi har bott här säkert 6-7 gånger under de senaste två åren. Jag gillar det. Att återkomma till något familjärt och mötas av en igenkännande hälsning i receptionen, att veta hur jag kommer till frukostrummet och vara säker på att sängarna är lagom hårda. Sist vi var här och spelade Barbie-Nils och pistolproblemet, så var det en tjej som jobbar här på hotellet som dök upp med sina barn på en föreställning. När jag träffade henne i går sa hon att hennes son fortfarande sjunger ”siffersången” och pratar om låtsasbajskorven. Den här veckan spelar vi FROSSA – en brännhet klimatfars, på lunchteatern, på Göteborgs Stadsteater. FROSSA har spelats sedan 2009 och eftersom vi ännu inte löst problemet med koldioxidutsläppen och de stigande temperaturerna så fortsätter den nog ett tag till. Pjäser är ju levande verk som aldrig blir helt klara. Och eftersom det händer nya saker inom klimatdebatten så uppdaterar vi och skriver till hela tiden.

Så är det inte med böcker.

Det drar ihop sig för min bok Down under och jag ska snart lämna in den sista redigeringsrundan av manuset. Sedan blir det sättning och korr. Då går det fortfarande att ändra lite saker men ganska snart kommer den där dagen när det faktiskt är kört. Orden sitter där de sitter och skickas iväg för att bli en bok. Jag börjar känna stressen över detta. Men jag begriper ju att för få tillbaka en färdig bok i handen så måste jag först skicka sidorna till tryckeriet. Och den kommer att bli så fin. Nu är det så gott som klart hur boken kommer att se ut och jag är kanske partisk, men jag tror det är den snyggaste omslag jag sett!

Jag bävar inför och samtidigt längtar jag till dagen när jag inte får peta mer. För tänk om jag kommer på en vecka efter jag skickat iväg texten hur allt egentligen ska vara? Vad gör jag då? Jag kan ju inte gärna skicka ut ett brev till de som köpt boken med ett tillägg till slutordet eller en uppmaning att stryka första stycket på sidan 127. Eller?

Det finns ett litet bibliotek här i lobbyn. En man som köpt en öl i baren går fram till hyllorna och sveper med handen över ryggarna. Han stannar upp och drar ut en tjock bok med röda pärmar och sätter sig i en fåtölj. Han tar en klunk av ölen och öppnar första sidan. Han ska förhoppningsvis alldeles strax uppslukas av en historia som kanske förändrar honom en aning, ger honom tröst eller får honom att förstå världen lite bättre. Kanske får han vara med när en vilsen ung man i Sankt Petersburg bestämmer sig för att den enda utvägen är att ha ihjäl en pantlånerska.

Och tänk – om det en dag i framtiden sätter sig någon i en av de bekväma fåtöljerna här på Spar hotell, och försjunker i – Down under?

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Annonser

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i Debut, Down under, Johan Ehn, Omslag, redigering. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Skrivet i sten …

  1. Annelie skriver:

    Åh Barbie-Nils! Så det är därför jag känner igen dig ☺️ Jag och mina pojkar såg den föreställningen när ni var i Jönköping. 😍

    • johan ehn skriver:

      Hej Annelie!
      Vad kul att ni var där! Det har varit ett av de intressantaste projekt jag jobbat med. Så många fina möten med barn och även om vi spelat den över 400 gånger, så är den fortfarande kul att göra.

      Hälsar Johan

  2. Helena skriver:

    SÅN ångest, detta, att inte få peta mer! Fast kanske också lite skönt… 🙂

  3. bagstam skriver:

    Älskar hotell med en liten bokhylla. Det säger så mycket om vilka gäster som varit där och vad de läser. Urkonstigt sammanträffande men igår tänkte jag att jag skulle läsa om brott och straff. Its a sign.

    Åh vad kul att Down under får världens finaste omslag!

    • johan ehn skriver:

      Här finns Camus Pesten och ett tummat ex av Grottbjörnens folk …
      Läste om BoS för kanske två år sedan och jäklar vad bra och på ett sätt tidlös den är! Sånt flyt!

      Ha en bra fredag/johan

      • bagstam skriver:

        Jag måste läsa om den! Även Grottbjörnens folk kanske. Den var ju alltid gömd bland folianterna i skolbibblan. Jättemärkligt. Synd bara att det är så fruktansvärt långa och sega passager när de samlar växter. Lite samma känsla som när man var liten och inte fick gå från julbordet förrän någon gammal döv faster som åt jääääättesakta hade tryckt i sig risalamaltan. Och man visste att det aaaaaldrig skulle bli julklappsutdelning innan alla ätit upp.

      • bagstam skriver:

        Alltså, på riktigt, blir inte Ayla våldtagen av en neandertalare inledningsvis. Det måste ju ha varit en superskräckinjagande upplevelse…Jag kommer inte ihåg för jag gick direkt till de tummade avsnitten när Jondalar kommer in i historien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s