Svart tulpan och kajal

Screen Shot 2017-04-13 at 08.44.36

På spaning efter den tid som flytt … min vän journalisten och popkulturkännaren Elvira Barsotti och jag i olika stadier.

”Sa vi verkligen gothare redan då – var inte det något som kom senare?” Jag sitter med min goda vän Elvira som läst mitt bokmanus och faktakollat punkklubbar och svartrockarskrymslen från ett stockholmskt 80-tal. Vi kände inte varandra på den tiden men när hon visar en bild från drakfesten på Gärdet är jag ganska säker på att jag och mina kompisar satt precis utanför bild och att en Doc Martenskänga som sticker in i vänster nederkant med största sannolikhet tillhör mig.

Jag har researchat vilka band som spelade var, kollat upp hur stadsbussarna gick och vad de hette, vilka program som gick på teve, när Siouxsie and the Banshees platta Kaleidoscope släpptes. Men det räcker inte med att stoppa in en massa tidsmarkörer för att fånga en stämning av en historisk tid. Och jag blir väldigt glad när Elvira säger att texten får henne att kastas tillbaka till tiden och stämningen. Hon känner igen sig och minns sin egen uppväxt. Sökandet efter ett sammanhang. Experimenten med olika stilar och uttryck för att hitta den person man kände sig bekväm med att vara – ett tag i alla fall. Glädjen över friheten som kom med att bli vuxen, och rädslan för ansvaret. Vem ska jag bli? Vem vill jag vara? Hur ska jag få tag på pengar?

”En sak bara”, säger hon, ”den där Cocteau twins-konserten på Kolingsborg – som du beskriver som så himla bra – den minns jag helt annorlunda. Jag minns att vi väntade i evigheter och när de till slut gick på såg Elisabeth Fraser helt sur ut”.

Jag minns faktiskt inte så mycket detaljer från den kvällen. Jag tänker mest på att det är speciellt att den händelsen nu finns med för att beskriva vem huvudpersonen i min bok är. Och att hon som sitter framför mig och bläddrar i sina anteckningar också var där. Det visste vi ju inte då – men i dag är vi kompisar och hon hjälper mig med min debutroman.

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Advertisements

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i Debut, Down under, författarens hantverk, Johan Ehn, karaktärer, Miljöbeskrivningar, musik, research, Skrivprocessen, Testläsning, Ungdomslitteratur, Vänner. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Svart tulpan och kajal

  1. bagstam skriver:

    *goth-looken (autocorrect uppskattar den tydligen inte heller)

  2. bagstam skriver:

    Åh, jag älskar Cocteau Twins….(har också haft en hel tonår fylld med sökande, mycket svart kajal och ombyten i min bästa kompis garage innan vi liftade in till stan (min pappa uppskattade inte gott-looken). När livet främst handlade om film och musik….Ser så fram emot att läsa Down under!

    • johan ehn skriver:

      Oh yes … the sneaking … jag kommer ihåg mina försök att få gå på släktmiddag i svart nagellack och mamma som sa ”gå upp på ditt rum och kom ner när du är redo att följa med – eller så stannar du hemma!” 😎

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s