Gästbloggare: Eva Stilling

EvaStilling.low

”Jag är så jäkla arg på Emm! Det bara kokar i mig. Du får ursäkta!”

Kvinnan som tar för sig av melonskivor och vindruvor sneglar åt mitt håll. Ser på mig med genomträngande blick, så rakt in i ögonen att resten av gruppen tittar bort.

Jag är inbjuden till en av de bokcirklar som läst min debutroman Om henne talar vi inte och nu vill de träffas för en pratstund. Stämningen är uppenbart laddad. En av deltagarna har i förväg berättat för mig att de är nervösa inför träffen. Nervösa. De?

Vi sitter runt köksbordet. Har uppvärmningspratat en god stund om hur länge de haft bokcirkel, vad de har läst och vad de brukar äta och dricka när de ses. En slags avvaktan mitt i sorlet. Jag vet. Så brukar det vara. Sedan boken släpptes i november 2016 har jag hållit ett antal föredrag, besökt bibliotek och flera bokcirklar.

Frågan som väntar på förlösning är: ”Hur ska vi göra? Vi vill ju inte säga något som skulle göra dig ledsen.” Mitt förslag, säger jag, är att jag sitter här som ”spöke”. Ni pratar om boken precis som ni brukar prata om andra böcker. Glöm att jag är här. Jag kommer inte att förklara eller kommentera, och ni får inte ställa några frågor. Det tar vi senare.

Jo, ni kan och får och ska tala fritt från hjärtat. Det är ju då det blir givande, både för er och för mig. Jag är så van vid textrespons, och jag kan definitivt skilja på mig själv som person och på texten, säger jag. Jag vill höra allt! Ett förlösande skratt i gruppen. Och så kastar sig kvinnans kommentar om hur arg hon är genom luften. Repliken som stått i startblocken på hennes tungspets ända sedan jag anlände. Eller, nej förresten. I flera veckor. Från den dagen hon läste ut boken.

Jo, huvudkaraktären Emm Sand väcker starka reaktioner. Eller Maria White som hon också kallar sig. Hon som lämnar sin son Joel och flyttar utomlands. Hon som inte återvänder till Sverige förrän sonen är 27 år, och söker upp honom incognito. Några kommentarer jag ofta får höra är: Så som hon beter sig får man bara inte bete sig. Hon är inte trovärdig, så där gör inte människor. Hon hade inget val. Hon är modig. Hon är feg. Hon är en feministisk förebild.

Precis så där gör män, och då är det okej, men en kvinna blir dömd för evigt. Hon är sjuk i huvudet. Jag har en bekant vars syster också … Hon är stark och självständig. Med den familjen är det ju inte så konstigt att hon drar. Det finns inga förmildrande omständigheter som rättfärdigar att hon inte kämpar för att få med sig sitt barn. Hennes handlingar är lätta att förstå. Hon väljer kärleken till en man före ett barn, hur skulle hon annars ha gjort i det läget? Ja, och så vidare i lika många skepnader som läsare.

I mitt hjärta växer ett fascinerat leende. Just så komplex och svårtolkad är Emm för mig också. Och jag kan inte annat än hålla med kvinnan i bokcirkeln. Jag blir också förbannad på somliga sidor hos henne. Hon provocerar och retar. Hon triggar dem som själva vuxit upp i dysfunktionella familjer. Somliga tar hennes parti. Andra fördömer.

”Tack och lov!” utbrister kvinnan när jag svarat på frågan om hur mycket av mig själv som finns i Emm. ”Jag trodde att du kanske var som hon. Det var det jag var oroligt för.”

Vi pratar länge om ”goda” och ”onda” val. Om hur lätt det är att säga ”Så hade jag aldrig ha gjort” utan att ha en aning om hur vi själva skulle tänka, känna och välja i en situation vi ännu aldrig upplevt. Hur rationella, omdömesgilla och mogna vi är på distans. Vi pratar om att låta oss styras av kärleken till, eller av rädslan för. Vi samtalar, skrattar och gråter åt våra egna erfarenheter av psykisk ohälsa och dysfunktionella familjer. Vi bär på så många berättelser. Så mycket mellan raderna i våra liv.

Eva Stilling debuterade i november 2016. Läs mer om Eva på hennes webbsida.

Advertisements
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gästbloggare: Eva Stilling

  1. Eva Stilling skriver:

    Hej Bagstam!
    Tack för fin respons! Och ja … håller med, jag skulle också vilja sitta där som en fluga, utan att de som samtalar om boken vet att jag är närvarande. Hur skulle det påverka samtalet? Hmmmm, men ”second best” är ju att få träffa dem och själv kunna både svara på och ställa frågor. Verkligen jätteroligt. Bästa hälsningar, Eva

  2. Jenny Eriksson skriver:

    Fint inlägg! Jag tänker att karaktärer som väcker mycket känslor är bra karaktärer, för då sätter de igång något i läsaren, och att det inte alltid behöver vara igenkänning utan att det också vara att man just blir arg på karaktären. Ibland söker jag mig medvetet till böcker med karaktärer som jag blir arg på för att jag tycker det är stimulerande, att läsa om någon som jag kanske tycker är helt tvärtom från mig men hur det egentligen finns lite av varje i de flesta människor. Har reserverat din bok på bibblan nu så får vi se vad jag tycker om Emm. 🙂

    • Eva Stilling skriver:

      Hej Jenny!
      Det ska verkligen bli spännande att höra vad du tycker och tänker efter att ha läst! Kanske har du nu förväntningar som styr läsandet. Åt vilket håll i så fall? Hör gärna av dig om du vill. Jag är tacksam för all slags respons. Bästa hälsningar, Eva

  3. bagstam skriver:

    Tack för fint och intressant inlägg! Jag blir väldigt sugen på att läsa om Emm. Och sitta med som en fluga på väggen och höra bokklubbsdiskussionerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s