När orden försvinner

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Ibland kan jag uppleva att orden börjar sina. Sakta försvinner de, ett efter ett. Jag får svårt att skriva. Det flyter inte alls lika lätt och smidigt längre och jag får kämpa fram varje ord som hamnar i dokumentet.

Så har det varit ett tag nu.

Jag har suttit i timmar och redigerat men knappt tagit mig framåt. Orden som finns där inne räcker inte till för att göra texten bättre och jag blir irriterad på mig själv för att det haltar. Med Hemligheter små hade jag inte detta problemet så tidigt i processen, utan jag hann skriva råmanus och redigera flera vändor innan det slog till. Tvåan ger mig betydligt mer huvudbry tidigare i processen än vad Hemligheter små gjorde 🙂

När jag skriver råmanus eller redigerar så sjunker nämligen min läskonsumtion av böcker till nästan noll. För medan jag själv är mitt uppe i skrivprocessen har jag svårt att koncentrera mig på någon annans berättelse än min egen, det är det enda som jag tänker på. Hela tiden. Men så tar orden slut. De sinar. Och texten blir platt, saknar totalt variation.

Jag menar, när tre olika kyss scener gestaltas med nästan exakt samma ord då är det riktigt illa. För det finns ju hur många ords att använda som helst för att beskriva en kyss. Smak, lukt, känslan av den andres läppar, hur kroppen reagerar på den andres beröring osv.

Så under påskhelgen har jag fyllt på med ord. Jag har lagt undan manuset och tvingat mig själv att inte kika på det även om det kliat rejält i fingrarna och paniken lite smått kommit krypande för att inte hinna i tid till min deadline. Men jag vet att det är nödvändigt för mig att ta en paus. Att hitta orden igen. Och det gör jag genom att läsa. Och efter halva första boken lyckades jag koppla bort min egen berättelse och sjunka in i den underbara världen av en somrig romance på den svenska landsbygden. Och jag har fortsatt att plöja böcker. Tre har det blivit hittills och jag håller på med den fjärde och jag har medvetet valt att bara läsa romance böcker. Påskeromance istället för Påskekrim 🙂
Visst finns rädslan där att jag ska bli för färgad av böckerna, av att jag omedvetet ska härma dem, men samtidigt så är det i dessa böcker jag hittar min inspiration, min glädje till att skriva. Så när jag behöver fylla på med ord känns det ändå helt naturligt att det är till dessa böcker jag ska vända mig. 

Jag fäster små post-it lappar vid scener jag gillar extra mycket, vid gestaltningar som får mig att önska att jag skrivit det, vid meningar som fångar mig. Detta så att jag kan hitta tillbaka och läsa dem igen. Och igen. Tills orden rinner över.

Mina böcker är fyllda med små post-it lappar 🙂


På tisdag öppnar jag mitt manus igen och fortsätter redigeringen. Förhoppningvis med en mängd ord att använda mig av för att kunna göra texten ännu bättre.

Kan ni läsa böcker medan ni skriver/redigerar era egna manus?

Måste ju även visa denna fina bild som Jenny (det är hon som designat det fina omslaget) på förlaget lade upp på sin Instagram!

17807471_10154660157502620_422133845069228720_o

Påskfavoriter! @c_schiller @parlanskonfektyr 🐥#amatchmadeinheaven

Min fina lilla bok är tryckt ❤ Nu är det inte långt kvar och jag fick veta för några dagar sedan att den ligger uppe på både Bokus och Adlibris så att man kan bevaka den 🙂 Nu börjar det kännas på riktigt. Snart kommer den. Som jag längtar!

Advertisements

Om Christina S

Romanceförfattare som bloggar om skrivandet, vardagen och livet i största allmänhet. Älskar choklad och klänningar. Hatar att städa och människor som trycker ner andra för att själva verka bättre.
Det här inlägget postades i Böcker, Bok två, Christina Schiller, Debut, debutantåret, författarens hantverk, Författarliv, Hemligheter små, Omslag, Pocket, råmanus, redigering, Romance, skrivkramp, Skrivprocessen, Uppföljare och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till När orden försvinner

  1. Kristina skriver:

    Jag är långt ifrån en veteran, men jag upplever att det går bra att läsa samtidigt som jag skriver. Men då gör jag det aldrig i anslutning till mina egna skrivpass. Om jag skriver på morgonen så läser jag ex. inte min frukostbok som alltid ligger framme på bordet.

    • Christina S skriver:

      Jag skulle väldigt gärna kunna läsa böcker medan jag befinner mig i skrivprocessen men det är som att min hjärna inte kan hantera att fokusera på två berättelser på samma gång 🙂 Det blir mest att jag skummar igenom boksidorna och inte kommer ihåg vad jag läst. Kanske kan man träna upp det? Ditt upplägg lät intressant, jag kanske ska ta och testa och se om det fungerar om man är konsekvent och läser lite varje dag … men inte i anslutning till skrivandet! Kram

      • Kristina skriver:

        Kan du annars läsa flera böcker samtidigt? Jag är en sådan där person som lätt kan ha tre böcker igång samtidigt, utan några som helst problem att hålla isär berättelserna. En bok på frukostbordet, en bok vid sidan om sängen och så en ljudbok i telefonen. Jag var likadan när jag var liten (minus ljudboken då, snarare låg det en bok i vardagsrummet). Min mamma tycker att jag är galen!
        Jag tror säkert att man kan lära upp sig. Jag tänker att det handlar om att lära hjärnan att ställa om sig. ”Så nu lägger vi undan den berättelsen och så går vi och gör någonting annat för att rensa hjärnan. Sedan huvudstupa in i nästa berättelse!”
        Lite varje dag låter som en bra plan 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s