The dog ate my homework (eller: hur jag skrev en roman)

åsa avdic

Åsa Avdic är journalist på SVT och för närvarande en av programledarna i Gomorron Sverige. 2012 gav hon ut boken Rätt åt dig – så blir du en lyckad konsument. Isola (2016) är hennes skönlitterära debut. Foto: Sara Mac Key

Det började egentligen med en helt annan bok, boken som jag inte skrev. Den om konsumtion och klimatångest. Den som lät så rimlig och befogad där jag satt på förlaget och pratade om den. Det var ett ämne i tiden, något som många tänkte på, men som också berörde mig personligen, där jag stod och sköljde ur mina konservburkar i hopp om att på något sätt kompensera flygresan till USA som var inplanerad senare under året. Och vem var mer lämpad att skriva den än jag, som jobbade som programledare för ett konsumentprogram, och dessutom hade skrivit en fackbok om konsumentfrågor tidigare? Förlaget höll med, det lät som en god idé, och jag fick klartecken att sätta igång.

Det var egentligen bara ett problem, nämligen att jag inte alls ville skriva den här boken. Först försökte jag ignorera det, började jobba, gjorde en kapitelindelning, beställde hem referenslitteratur, bokade upp några intervjuer, genomförde till och med ett par av dem. Skrev första kapitlet. Sedan tog det stopp. Tröstlöst och fullkomligt stopp. Varje gång jag ens tänkte på boken kastades jag ner i det där hopplöshetens träsk som Atreyus häst går ner sig i, i Den oändliga historien, än värre blev det när jag öppnade mitt dokument. Istället, märkte jag, hade jag börjat tänka på en annan bok, en som jag faktiskt ville skriva. En idé till en historia, som jag fått nästan tio år tidigare. Jag minns till och med på dagen när det var, dagen innan min bästa väns bröllop satt jag och min exman och åt pizza på den lilla orten där bröllopet skulle äga rum, och jag sa ”Vore det inte coolt om man kunde skriva en bok som var ungefär såhär:” Och sedan berättade jag hela grundhandlingen i den bok som sedan skulle bli Isola. Jo, sa han, det lät som en bra bok. Sen pratade vi inte mer om det, men den där idén stannade kvar i mitt huvud, och ju sämre det gick med boken om konsumtion och klimatångest, desto mer tänkte jag på den där andra idén.

Jag började skriva i smyg. Min ursäkt var att jag i alla fall skulle ha något att visa när/om förlaget till sist blev arga på mig. Mina ursäkter över att det inte hände direkt någonting med boken om konsumtion och klimatångest blev allt mer i ”the dog ate my homework”-kategorin. Till sist var jag tvungen att erkänna att det inte skulle bli någon sådan. Samtidigt blev det andra dokumentet längre och längre. Och istället för att känna mig som hästen i hopplöshetens träsk så längtade jag in i världen jag skrev, istället för att ”inte ha tid” hade jag plötsligt tid vid de mest oväntade av tillfällen.

Till slut var det en bok. Den slutade upp på ett helt annat förlag, och blev kanske också något annorlunda än vad jag tänkt mig den där kvällen på pizzerian i Figeholm, men det var boken jag ville skriva, till skillnad från boken jag tyckte att jag borde skriva. Jag tror att man alltid ska skriva boken man vill skriva, kanske är det till och med så att det är den enda boken man kan skriva. Det finns något förtröstansfullt i det.

Isola är idag såld till 11 länder och kommer bland annat ut på Penguin USA i augusti. Den är också nominerad till Crime Time Gotlands debutantpris. Just nu skriver Åsa Avdic på fortsättningen på Isola. (Eller, det är i alla fall vad hon påstår.)

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare, Uppföljare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s