Temavecka: Maricas antagningshistoria

bildmaricakallner16Tjo!

Mitt förlag heter Winai Books, ibland förkortat Win Books. Det är ett litet, värdedrivet förlag och jag fick svaret i somras: Winai Books ville ge ut mitt manus. Ett mejl med ett ja. Inte en refusering. Men när det där mejlet kom missade jag det …
Jag gick sista terminen på Författarskolan när jag kontaktade förlaget. Då satt jag med examensarbetet, en novellsamling som heter Leka sex. Jag skickade samlingen till olika förlag och fick refuseringar. För att inte gå under av refuseringsförtvivlan och dåligt självförtroende jobbade jag stenhårt med Det som får plats. Jag hade börjat skriva på det något år tidigare men när refuseringarna av Leka sex trillade in plockade jag upp manuset och började arbeta med det på allvar.

Jag kontaktade Peter Winai innan manuset var färdigt. Berättade om det och frågade om det kunde vara något för honom. Han var intresserad, ville läsa det och jag sa att jag skulle skicka det när det var färdigt. Vi stötte på varandra i andra sammanhang och när vi sågs berättade jag om manuset. Påminde honom om det. När det var färdigt skickade jag det till honom och fick ja – utan att jag visste det.

Jag väntade på svar. Vankade av och an och bet på naglarna och försökte koncentrera mig på annat. När jag inte längre hade några naglar att bita på tog jag mod till mig och mejlade för att fråga. Fick svaret. Jag har ju redan sagt ja.

Min mejlkorg var ett kaos. Jag hade mellan tjugofem och trettio olästa mejl och jag hade missat antagningsbeskedet.

Nu när jag skriver det här tänker jag att det typiskt mig att missa ett antagningsbesked. Det har hänt en gång tidigare. När jag fick antagningsbrevet från Sörängens folkhögskola. Det låg på hallmattan när jag kom hem från jobbet. Jag var skittrött och trodde att det var något brev från en myndighet, typ Skatteverket. Jag gav det till min snubbe och sa: ”Kan du kolla vad det är, om det är något viktigt eller om det kan vänta.”

Jag sökte i inkorgen efter förlagets svar. Antagningsbeskedet var kort men oerhört fint. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan av att få ja. Glädje? Absolut, men inte bara. Jag kände mig lättad. Lättare. Som om livet bara blev enklare. En skön känsla. Det var sommar och varmt och soligt och jag hade ett förlag.

Att vara på ett litet förlag är bra. Jag och Peter har ett nära samarbete för att nå ut med Det som får plats. Vi håller olika event tillsammans och pratar om vårt skrivande. Peter är själv författare och det stärker vårt samarbete.

Nackdelen med små förlag är att de kan försvinna i mängden och de får jobba hårt för att synas. Det finns också en uppfattning om att små förlag inte är seriösa eller ”på riktigt” vad nu det betyder. Jag kan inte säga något om alla små förlag, men Winai Books är ett seriöst förlag, som finns på riktigt – även om det är litet.

 

 

p.s På årets Litteraturrunda i Skåne kommer Peter och jag ha ett event på Börringe kloster. Vi kommer att samtala om skrivande, författarskapet och att skriva utifrån ett biografiskt stoff. Läs mer här d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Marica Källner, skicka till förlag och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Temavecka: Maricas antagningshistoria

  1. icafischerstrom skriver:

    Det är ju lite uppfriskande att höra. Att det där ”ja tack”-mejlet FINNS där i inkorgen, jag har bara inte sett det än 😛

    Med bästa skrivpeppsönskningar 🙂

  2. Ethel skriver:

    Har också tänkt på det här med små förlag. Varför det ses lite snett på. Jag tänker att det kan vara en fördel att antas av ett litet förlag. Att författaren på ett stort förlag lättare ”försvinner” bland alla andra, kanske mer kända individer. Kanske tänker en del att det lilla kan gå i konkurs, men det kan ju även ett större. Det är en chanstagning, vilket jag än ”väljer”. Jag tycker att det låter roligt och mer personligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s