Att skriva är att resa

Jag funderade länge på rubriken för det här inlägget. Ville jag att det skulle heta ”att skriva är att resa” eller ”att resa är att skriva”? Båda rubrikerna är lika sanna för mig. För mig är mitt skrivande nämligen starkt kopplat med att vara någon annanstans än hemma. Både fysiskt men också mentalt. Framför allt mentalt så klart – det är ju det bästa med skrivandet. Att kunna vara var som helst fastän en sitter tryggt vid tangentbordet. 

Men jag reser också helt på riktigt. Jag reser för att kunna skriva och jag skriver för att kunna resa. Direkt när planet lyfter och jag är på väg andas jag lättare. Jag glömmer vardagen och jag glömmer stressen. Hela kroppen bubblar av förväntan och jag har ingen aning om vem jag kommer att möta eller vad jag kommer att uppleva. 

När jag reser håller jag ögonen öppna på ett annat sätt och lyssnar på min omgivning. Jag noterar allt som är annorlunda och allt det nya sparkar igång min fantasi. Jag sitter inte hela tiden med näsan i telefonen (kanske mest för att jag inte har tillgång till internet hela tiden). Jag känner att jag lever och att jag vill skapa. Att det plötsligt finns så mycket jag måste få säga (skriva). 

Jag har flera gånger funderat på om jag hade börjat skriva skönlitterärt om jag inte hade flyttat till Berlin i januari för fyra år sedan. Jag hade ett deltidsjobb och ”all tid i världen” som jag ville förvalta. Antagligen hade jag börjat skriva förr eller senare men utan Berlin skulle jag inte nu skriva det här inlägget eller hålla i min debutroman om några månader. Det skulle kanske allt vara en avlägsen dröm som jag skulle uppfylla sen nångång

Men i Berlin var det som om jag kunde andas lite lättare, det låg inte så stor press på skapandet. Jag fick skriva precis vad jag ville och det fanns bara jag och min text. Jag prövade mig fram för att jag inte hade bråttom, jag fick yra och hade tid att begå alla misstag. Det är knappast heller någon slump att debuten utspelar sig i Ecuador och handlar om att resa, att åka bort och hitta nåt annat. 

Just nu är jag på en kort ”Europaturné”. Jag hälsar på vänner, glömmer bort vardagen en stund och känner hur kreativiteten långsamt sipprar fram och hur jag bara vill sätta mig på första bästa kafé, beställa ett glas vin och skriva. Det är nästan som en helig rit för mig, ett sätt att hitta orden. 

Och det är just därför jag reser. För att kunna skriva. Och jag skriver för att få resa. Hur gör du? 

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, Michaela von Kügelgen. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att skriva är att resa

  1. Elin Säfström skriver:

    Vad intressant det är det där med vad som fick en att faktiskt börja skriva. Viva Berlin!

  2. Gabrielle skriver:

    Förstår precis vad du menar. Att resa ger så otroligt mycket till kreativiteten och den där mentala avslappningen är svår att få i vardagen. Du verkar leva ett fantastiskt härligt liv just nu, men det är ju också något som inte kommit gratis utan något du har fått kämpa för. Inspirerande 😃

    • kuggekugge skriver:

      Härligt om jag kan inspirera dig Gabrielle! ❤ Ibland känns det som om att jag bara halkat in i det här livet jag har nu – jag skulle ju få ett "riktigt" jobb och bli "normal" men så jobbar jag lite med allt möjligt och kan göra det var som helst. Är väldigt tacksam över att det hittills funkat ekonomiskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s