Biografi eller fantasi?

bildmaricakallner16Tjo!

Livet som debutant lunkar på. Förra helgen var det Litteraturrundan i Skåne. Härligt. Jag och Peter Winai höll ett samtal om vårt skrivande med fokus på biografiskt stoff och rena fantasier. Ämnen jag kan babbla om i timmar.
 

 

På författarframträdanden får jag ofta frågan: ”Har du själv upplevt det du skriver om?” Svår fråga tycker jag. Första och enkla svaret är: Nej!

Jag har inte upplevt och upplever inte det mina fiktiva personer upplever. Samtidigt finns det ett spår av en egen erfarenhet. Jag har inte suttit på Nässjös tågstation och skrivit en erotisk berättelse, som kvinnan i novellen Och jag sa ja. Men många gånger har jag suttit på Nässjös tågstation. Jag har aldrig stått vid en spårvagnshållplats och bråkat om ett löv, som paret i novellen Lövet. Men många gånger har jag grälat och bråkat och skrikit vid en spårvagnshållplats. Novellen Bullerbyn finns inte utspelar sig på en folkhögskola som jag själv har bott på, men berättelsen är helt påhittad.

”Har du själv upplevt det du skriver om?” Nej, inte situationen som den är i novellerna, men jag har upplevt någonting av det. Upplevelsen behöver inte alltid finnas i situationen, den kan också finnas i platsen.

Detta rör bara novellerna, alltså fiktionen. I Det som får plats finns också reflektion i essäerna.  De är självbiografiska på så sätt att det är jag som reflekterar och samtalar. I essäerna reflekterar jag om skrivandets hantverk och utgår från min egen skrivpraktik – men de handlar inte om mig utan om skrivande.

En kul grej, eller kanske inte så kul, är att många läsare tror att novellen Och jag sa ja handlar om mig. Det gör den inte. Verkligen inte. Vet inte varför den läses på det sättet. Kanske för att den handlar om en författare som gått Författarskolan.

Men en av novellerna är faktiskt helt självbiografisk. Den heter Palmerna och tänderna och i den valde jag att skriva om mig själv i tredjeperson. Det var första gången jag gjorde det och jag tyckte om det. Det skapade en skön distans mellan mig och texten. Den handlar om mig, men den känns inte utlämnande. Inte privat. Novellen blev fiktion även om den är biografisk.

På Litteraturrundan pratade alltså jag och Peter Winai om skrivande utifrån biografiskt stoff eller rena fantasier. Det blev ett bra samtal och jag älskar att vifta med min bok och säga: ”Den här har jag skrivit.”

p.s Hur går dina tankar om skrivande utifrån självbiografiskt stoff och rena fantasier? d.s

 

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Marica Källner, noveller och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Biografi eller fantasi?

  1. Annelie skriver:

    Jag tycker det är intressant hur vissa genrer verkar generera den frågan i högre grad. Jag har svårt att föreställa mig att Läckberg ofta får frågan om hennes böcker är självupplevda t.ex… Eller fantasy och böcker som går mer åt det övernaturliga hållet, jag är säker på att de författarna inkluderar lika mycket/lite av sig själv i sina böcker som vilken annan författare som helst.

    • Marica Källner skriver:

      Intressant det där med genre. Det har du nog helt rätt i. Som du säger kan också fantasyförfattare skriva om självupplevda händelser, så egentligen borde det inte handla om genre även om det gör det för många läsare. Tack för din kommentar!

  2. Jenny Eriksson skriver:

    Jag tänker att i det fiktiva plockar man in i det verkliga och skriver man om verkligheten så blir det ju en berättad version av verkligheten. Alltså att det är svårt att dra en tydlig gräns – vilket ju framkommer i dina exempel att som författare har man kanske varit på en plats och utgår från den men tillsätter sedan fantasin för att hitta på en berättelse, samtidigt så kan man ju också berätta något rent självbiografiskt, antingen genom att faktiskt plocka in sig själv i berättelsen eller genom att gestalta det i en karaktär. Tror att författaren själv får presentera textens grad av självbiografiskt innehåll. Sedan kommer ju folk alltid att spekulera ändå 😉

    • Marica Källner skriver:

      Ja, så tänker jag också! 🙂 Viktigt det du säger att författaren själv ska få lägga fram huruvida det är biografiskt eller inte. Men att läsare funderar och spekulerar går nog inte att komma undan 🙂
      Tack för din kommentar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s