Skippa transportsträckorna

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

”Det är som en tv-serie”, sa min handledare i författarutbildningen Litterärt skapande när hon hade läst mitt andra manus som går under namnet Nationen. I det manuset växlar jag perspektiv mellan tre huvudkaraktärer och allt bygger väldigt starkt på scener och noll transportsträckor.

Så var det inte när jag började skriva. Inte alls. Jag skrev och skrev och skrev om hur min huvudkaraktär promenerade eller åkte nånstans. Om meningslösa bussresor, check-in på flygplatser och ja – precis allt.

Det tog mig pinsamt länge att förstå att allt det där var fullständigt onödiga transportsträckor som inte behövs. Ingen är intresserad av avsnitt där det inte händer något, och det är just det transportsträckor är. Det händer inget och de tenderar att göra texten seg och trög.

Så när jag började skriva mitt andra manus skrev jag följande i mitt planeringshäfte: ”Plan: tänka i scener”. Och det var precis det jag gjorde. Hela manuset (som tyvärr fått alldeles för lite uppmärksamhet på sistone) bygger på scener som växlar från karaktär till karaktär.

Men vad är en scen? Så här tänker jag:

  • För mig är en scen ofta det samma som ett kapitel, allt mellan 800 och 2500 ord lång. Men det går naturligtvis att ha ett kapitel bestående av flera scener.
  • De utspelar sig oftast på en plats, med andra ord förflyttar sig min karaktär så gott som aldrig från en plats till en annan under en scen.
  • Scenen ska ha ett syfte, det ska hända något.
  • Läsaren ska få mer information/berättelsen ska fördjupas.
  • En bra scen för berättelsen framåt och leder till att läsaren vill läsa mer.
  • Scenen börjar inte för tidigt och håller inte på för länge.

Annat som är bra att fundera på:

  • Var utspelar sig scenen? Tänk på att variera detta så att alla scener inte utspelar sig vid köksbordet/på jobbet/på kaféet.
  • Vad vill karaktären och vad står i vägen för det?
  • Vad skriver du rakt ut, vad händer under ytan?
  • Vart leder scenen?

Det här var alltså allt sånt som jag inte ägnat en tanke då jag började skriva men nu skulle jag aldrig få för mig att skriva en transportsträcka, snarare är det så att jag efter råmanus får fylla och kötta ut med allt det jag lämnar osagt när jag bara hoppar till nästa scen. När jag tänker i scener är jag också tvungen att tänka på vad jag vill ha med och varför. En scen som inte bidrar med något kan lika bra strykas.

Fastän jag i början inte hade nån aning om det här med scener skulle jag säga att det nu är en av mina största styrkor när jag skriver. Jag är bra på att skapa ett driv i texten, att få läsaren att vända blad – den kommentaren har jag också fått av testläsare och blir lika glad varje gång. För det är såna berättelser just jag vill skriva, med driv och en framåtrörelse och den där känslan om ”bara ett kapitel till”.

Hur tänker du kring scener och transportsträckor? Föredrar du böcker med driv och framåtrörelse eller spelar det inte så stor roll för dig?

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, Michaela von Kügelgen, Skrivprocessen, skrivtips. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Skippa transportsträckorna

  1. trktanten skriver:

    Tack!
    Man behöver verkligen påminnas om det här. Nu vet jag precis hur jag ska tänka idag!
    /Theres

  2. Elin Säfström skriver:

    Haha! Jag har fullt av karaktärer som promenerar till olika ställen, åker hiss och går på toaletten – om jag inte aktar mig noga. Har alltid varit klumpig på det viset, fast jag vet att jag måste skärpa mig där. Detta kan jag inte påminnas om nog! Tack för inlägget.

    • kuggekugge skriver:

      Bra om mitt inlägg var till glädje! Det är ju helt okej (om än onödigt) att skriva sånt också, bara en förstår att stryka det ur slutliga manuset sen. Jag undviker det just genom att faktiskt tänka i scener, då faller allt det onödiga automatiskt bort. Men tro mig, det tog läääänge att fatta detta. 😀

  3. bagstam skriver:

    Bra inlägg! Intressant att läsa! Jag skriver i ”serieform” och då kan man absolut inte ha transportsträckor. Det handlar väldigt mycket om att planera och bygga scener. I ljud skulle det bli olidligt tjatigt och då tappar man lyssnaren direkt. Jag känner igen mig mycket väl i detta att man gärna vill brodera ut eller ta med allt. Men allt som inte driver handlingen framåt eller bygger karaktär ryker, skulle man kunna säga. Fast jag får allt gå in i efterhand och stryka som en dåre. Sånt som bara är ”humor” (jag gillar att skriva det) sparar jag ibland i en ”slask” för jag tänker att jag ska skriva ett sådant manus nån gång.

    Ska bli jättekul att läsa din bok!

    • kuggekugge skriver:

      Tack Anna! Jo jag kan tänka mig att i serier och ljud funkar det ännu sämre med långa och tradiga transportsträckor. Jag tror också folk är så vana vid att se film och tv-serier att det är helt okej att hoppa från ett ställe till ett annat – läsaren hänger nog med!

      Haha önskar jag skulle få läsa din slaskmapp fylld med humor! ❤

      Och hjälp, om typ tre månader får du läsa! 😮

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s