Berättelsens läkande kraft

Screen Shot 2017-05-04 at 09.34.45

Foto: Ola Kjelbye

Ibland flyr jag verkligheten och lever mitt liv i fiktionen istället. För att det ofta känns lättare för mig att relatera till en uppdiktad värld i en bok, en teaterföreställning, en film eller en tv-serie, än det är att förhålla mig till mitt verkliga, komplicerade liv. I den fiktiva världen finns alltid tydliga premisser och en uttagen problematik, medan min egen värld känns luddig, fylld av tvivel och erbjuder alldeles för många valmöjligheter. I ett samtal går min hjärna ofta till en referens från fiktionen. När min kollega på jobbet berättar om en jobbig situation med dottern, som stänger henne ute, går mina tankar till Eleine Risley i Margaret Atwoods fantastiska bok Cat’s Eye, och hennes relation med sin mamma. En vän beskriver overklighetskänslan han kände som barn när styvfadern just hade dött. Då hör jag mig själv citera från ett avsnitt av Buffy the vampire slayer: ”Det finns ett ställe när Anya säger Jag drack ett glas juice, och jag tänkte, hon kommer aldrig mer att få dricka juice, inte äta ägg, gäspa eller kamma sitt hår, aldrig mer, och ingen förklarar för mig varför!

Screen Shot 2017-05-25 at 09.28.31
Just nu är jag inne i Åsa Grennvalls serieroman Deras ryggar luktade så gott. Den handlar om Jenny som växer upp i en familj som lever i ett totalt känslomässigt vakuum. Där alla uppenbarligen behöver närhet och tröst, men där de inte är förmögna att ge detta till varandra. Jag sugs in och känner hur jag får kontakt med händelser i mitt eget liv. Även om min uppväxt var en helt annan än Jennys, så kan jag relatera. Jag tar in och processar. Bilder och texter är så renodlade och hjälper mig att sortera i mitt eget kaos. Jag känner mig lite helare när jag läst ett parti.

Användningen av litteraturen för att främja människors hälsa är till och med ett begrepp – biblioterapi.

”Det är uppenbart att litteraturen kan ha en läkande kraft. I vissa fall tycks den fungera som ställföreträdande medmänniska, säger Cecilia Pettersson, forskare i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.” SvD

Jag börjar förstå att även mitt eget skrivande hjälper mig att göra världen omkring mig lite mer begriplig. Där har jag mina figurer, som mer eller mindre villigt lånar ut sig till olika scenarion, så att jag kan utforska mina egna våndor och funderingar. Att skriva blir terapeutiskt och ger en möjlighet att i ett någorlunda skyddat rum trotsa den där dömande observatören som annars alltid sitter på min axel. Som säger att jag inte duger. Att jag är patetisk som fortfarande ältar händelser jag borde lämnat bakom mig för länge sedan. I skrivandet kan jag vara egoistisk och skita i konsekvenserna. Jag behöver inte ta hänsyn till mina privata moraliska dilemman eller omvärldens bild av vem Johan Ehn är. Jag kan flytta om stycken och repliker så att de tjänar mitt syfte. Där kan jag också låta folk få insikter och försonas med sig själva och varandra. Jag kan locka dem att bryta gamla mönster och utmana sig själva att våga något nytt. Att släppa fram sidor hos sig själva de hållit gömda för sig själva och världen i åratal. Jag bearbetar helt enkelt min egen ångest i fiktionen.

Och förhoppningsvis blir det som kommer ut en bok, som är underhållande och kanske lite helande även för någon annan.

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Annonser

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i BOKTIPS, Debut, Down under, Johan Ehn, lästips. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Berättelsens läkande kraft

  1. C skriver:

    Hej och tack för ännu en intressant text! Hög igenkänningsfaktor i den. Inspirerande. Nu ska jag fortsätta med mitt eget manus. God helg!

    • johan ehn skriver:

      Hej!
      Vad kul att du gillar inlägget. Lycka till i den fiktiva (och reella världen …). Ha det/j

  2. Jenny Eriksson skriver:

    Nina Frid har skrivit en fantastisk bokpärla som heter läsa, läka, leva som just handlar om det du skriver om i detta inlägg, att ibland kan det vara lättare att bearbeta saker genom litteraturen. Biblioterapi är fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s