Gästblogg: Malin Båtmästar

malin1

Du har nu skrivit tre kokböcker, varifrån kom idén till den första?
Idén till min första kokbok, Söta öde – recept och insikter från Malins café (2013), föddes ur rådande omständigheter. Alltsammans bara hände, det var spontant och det gick väldigt snabbt framåt från idé till handling. Liksom allt annat i mitt liv vid den tidpunkten.

Jag var då den här lilla, unga tjejen, 23 år, som startat ett eget cafébageri ur tomma intet (och mitt ute i ingenstans) och som gjorde saker och ting på mitt eget sätt.

Samtidigt som jag jobbade med att bygga upp företaget och få det att fungera bloggade jag om hela processen och utan att egentligen tänka på det så mycket så byggde jag upp ett personligt varumärke på internet. Det var intressant, såklart, jag har alltid tyckt att internet är spännande, men det resulterade bara i att mitt café var kändare på facebook än i det verkliga livet och det var ju IRL (in real life)  jag behövde hjälp. Jag bestämde mig för att göra något nytt. En bok.

Min första kokbok var alltså ren och skär marknadsföring för mitt café men i bakhuvudet hade jag alltid tänkt att jag nångång ska göra kokbokskarriär. Företaget gav mig både orsak, motivation och möjlighet att göra det. Och jag gjorde det.

Boken bestod av alla de bästa recepten från första året och en del texter om företagsprocessen skrivna i samma stil som mina blogginlägg. Det är, och har alltid varit, mitt sätt att skriva. Hata det eller älska det.

Jag hade absolut ingen redaktör och hade knappast kommit på tanken heller. Jag satte min syster på omslaget och bad henne att också skriva en text i boken. Vi hymlade inte med att det hade varit tufft att driva företag tillsammans och jag tror att det här gav boken den där extra kryddan som den behövde. Samtidigt var också recepten riktigt bra och det är nog tack vare dem som boken fortfarande säljer fast cafét är ett minne blott. Jag stängde det året därpå på grund av osämja och nära förestående utbrändhet.

Jag har haft negativa känslor kring den första boken. Först och främst eftersom den representerar en så omvälvande, slitsam och vilsen tid i mitt liv. Men i takt med att jag utvecklats som skribent och kokboksproducent så kan jag skämmas för att den här första boken uppenbart är så väldigt “hemlagad” och också ganska tunn. Hur kunde jag inte se det då? Följande bok var heller inget textmässigt mästerverk men den var i alla fall inte tunn. Jag har en tendens att kompensera för tidigare böcker i mina nya. Jag vill göra om, göra rätt.

Idag kan jag känna mig stolt över Söta-öde boken. Att jag lyckades producera något på egen hand som ändå blev en så lyckad kombination av storytelling, branding, idé och utförande. Ska tilläggas att jag krängde alla böckerna på 1000 ex helt själv utan kontakter till bokbranschen.

När jag räknar upp allt det här som gjorde projektet “lyckat” menar jag inte att jag på förhand cyniskt hade räknat alla dessa faktorer. Det bara föll sig naturligt för mig. Och det har tagit mig många år att förstå hur cool jag var då. Gudarna ska veta att jag är mycket självkritisk och jag är egentligen aldrig nöjd med det jag gör. I alla fall inte förrän jag fått riktigt mycket distans till det. Som 4 år senare i detta fallet.

malin3

Dina två första kokböcker gav du ut på eget förlag, men den senaste boken är utgiven av ett etablerat förlag – varför valde du att samarbeta med ett förlag den här gången?
Som jag skrev tidigare har jag en tendens att vilja kompensera för tidigare bokprojekt. Min andra bok; Malins nya mat – glutenfri mat för livsnjutare (2015) blev min revansch bok efter det nedlagda caféprojektet. Jag hade tagit nya tag med mitt företagande och bytt levebröd (bokstavligen) från vetedegar till glutenfri matlagning. Målet med den boken var helt enkelt att resa mig ur askan, profilera mig på nytt (göra om, göra rätt) och verkligen försöka att en gång för alla bli tagen på allvar som kokboksförfattare. Jag ville inte vara gulliga Malin som bakar muffins längre. Situationen jag befann mig i var inte gullig längre. Det här gällde min karriär, mitt liv, min business och jag var fast besluten att kämpa vidare. Jag ville bli tagen på allvar och det yttersta beviset på det vore att bli antagen av ett “riktigt” förlag.

Men det kräver som sagt en ny, egen satsning för att nå det målet. Jag gjorde Malins nya mat i färgerna svart, orange och grått. På omslaget mig i en köttaffär och mitt namn i fet stil och med guldfolierning. Målet? Att få ett kokbokskontrakt. Jag hade kommit så långt jag kunnat komma på egen hand och jag kände mig redo att samarbeta med förlag.

Vintern 2016 uppstod ett nytt finlandssvensk förlag i Finland och de antog mig som sin första kokboksförfattare. Genom deras kontakter fick jag också möjligheten att ge ut böcker på finska. Våren 2017 kom min nya bok; Naturligt glutenfritt ut på marknaden och den första upplagan sålde slut inom samma månad.

Min författarkarriär verkar kanske för er som att den gått från klarhet till klarhet och jag porträtterar mig eventuellt som något slags entreprenörsgeni här nu – men för mig har det varit en lång och tung resa. Att gå sin egen väg, det säger sig självt att det är en ensam väg (med allt vad det innebär). Och jag tog en enorm ekonomisk risk med den andra boken. Jag hade verkligen inte råd med den men jag gjorde det ändå. Det tog mig två år att kränga alla böckerna själv och jag kommer att betala av på det banklånet länge ännu. Jag har alltså inte gjort någon ekonomisk vinst att tala om men den uppfyllde sitt syfte och öppnade många dörrar för mig, trots allt. Och nu känns det som att jag fått en ny, ren start med den nya boken. Som jag återkommit många gånger till redan; göra om göra rätt.

malin2

Vilka har varit de största skillnaderna i processen att jobba ensam jämfört med att jobba med förlag?
Den största skillnaden är enkelt förklarat arbetsupplägget. Att jobba ensam är ett soloprojekt (jag gör en bok). Att jobba med förlag är ett samarbete (vi gör en bok) vilket innebär kompromisser och rules of conduct. Men eftersom jag redan testat på att göra böcker med total artistisk frihet kände jag mig ganska nöjd med att låta ett team av människor bestämma ramarna. Det var uppfriskande och lärorikt att se hur de jobbar. Till viss del var det också skönt att ta ett steg tillbaka även om det kändes obekvämt ibland. Jag är van vid att vara projektledare för mig själv. Att inte vara delaktig kring mötesbordet, symboliskt talat, var ovant. Jag menar, klart att det är en konstant diskussion med mig som författare men jag är ju så att säga; bara en underleverantör. I alla fall sett ur mitt perspektiv.

Vad har du lärt dig efter tre skrivna kokböcker?
Att bokbranschen är en seg bransch och att man ska ha tålamod när man ger sig in i den. Jag tyckte att det tog länge för mig att navigera mig fram, alldeles för länge, men i bokbranschens tidsuppfattning har det faktiskt gått väldigt snabbt framåt för mig.

Jag har också lärt mig att även om personligt varumärkesbyggande är väldigt viktigt idag, och jag fortsätter givetvis att bygga på mitt, så är ändå en bra bok alltid en bra bok. Och det räcker i längden! Ta min finska bok som exempel. Jag har inte gjort mig något namn på finska vilket innebär att läsarna kommer att basera sina köpbeslut på andra saker. Då känner jag mig trygg i vetskapen om att boken faktiskt har bra recept och de kommer att hjälpa människor oavsett.

Samma tanke gäller även det personliga varumärkesbyggandets baksida. Tänk om jag av någon anledning får dåligt rykte och ingen vill köpa mina böcker? Vad händer då? Tja, det är fortfarande en bra, användbar bok oavsett om du gillar mig eller inte. På så sätt kan jag slappna av och (våga vara mig själv utan censur) för det min kunskap är trots allt personlighetslös.

Kan du ge något tips åt någon som vill skriva en kokbok?
Fackböcker med sakkunnighet är så mycket enklare att greppa än en roman. Så gör det, paketera den! Tänk som en entreprenör och ”start with the why” (Simon Sinek). Paketera din bok och gör en tydlig ram, tema och syfte för den. Våga sedan sälja in den till ett förlag som vilket affärsprojekt som helst. Böcker är faktiskt business oavsett vad alla säger. Och det är inget fel med det.

Malin Båtmästar är en 28-årig finlandssvensk kock, kokboksförfattare, bloggare och företagare. Bosatt i Vasa, Finland. Aktuell med kokboken Naturligt glutenfritt som enligt henne själv är ”en fristående uppdatering” av boken Malins nya mat som utkom 2015 på eget förlag. Malin skriver kombinerad matblogg och personlig dagbok på adressen www.malinsblogg.fi . Hon är också aktiv på instagram @malinbstar och driver faceboksidan Malins mat https://www.facebook.com/malinsbloggFI . Ni hittar henne numera också på youtube under samma namn.

Annonser
Det här inlägget postades i Egenutgivning, Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s