En oformlig klump ska bli en diamant

20170505_145250

I slutet av veckan är det bestämt att  Brutna små regler ska skickas in till förlaget så att de får läsa det för första gången, så jag kämpar på med grovredigeringen. Intervall redigering fick det att lossna och jag har faktiskt kommit en bra bit den senaste veckan. Det är dock en hel del kvar men jag kommer att hinna. Något annat är inte ett alternativ.

Den här första genomgången av manuset satsar jag på att se till att alla bitar finns där, att det hänger ihop. Finliret får jag ta tag i senare 🙂 Jag går igenom och kollar så att storyn sitter, så att alla karaktärer finns med och att man förstår vad som driver dem. Och försöker se till så att alla trådar knyts ihop i slutet.

Det känns väldigt konstigt att skicka in ett manus som jag inte hunnit putsa så mycket som jag gjorde med Hemligheter små. Att förlaget ska få se den oformliga klumpen som manuset känns som just nu, men som förhoppningsvis döljer en riktig diamant där inne som bara väntar på att mejslas fram.
Jag försöker att tänka som så att det inte är första gången som förlaget läser tidiga versioner och att det bara är positivt då de kan hitta saker som inte fungerar i ett tidigt skede så att man slipper lägga massa energi och tid på det utan kan stryka det redan nu.

Trots att jag vet att det är mycket arbete som ligger framför mig, många dagar där det känns som att jag klättrar upp för ett obestickligt berg och jag bara får lust att ge upp så ser jag verkligen fram emot att få ge mig i kast med det här manuset och verkligen grotta ner mig i det tillsammans med min förläggare och redaktör. Man skulle kunna säga att jag har en hatkärlek till just den här fasen 🙂

Gillar ni redigeringsfasen? Eller tycker ni kanske bättre om att skriva råmanus?

Annonser

Om Christina S

Romanceförfattare som bloggar om skrivandet, vardagen och livet i största allmänhet. Älskar choklad och klänningar. Hatar att städa och människor som trycker ner andra för att själva verka bättre.
Det här inlägget postades i Bok två, Brutna små regler, Christina Schiller, Debut, debutantåret, dramaturgi, författarens hantverk, Författarliv, råmanus, redigering, Romance, Skrivprocessen, Uppföljare och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En oformlig klump ska bli en diamant

  1. Kristina skriver:

    Jag föredrar redigeringsfasen! Idé-/råmanusfasen är så förvirrande, det känns som att jag bara skriver och skriver utan att riktigt veta vad det ska landa i. Har försökt med synopsis men det får jag revidera hela tiden så jag vet inte riktigt om det fyller någon funktion haha 🙂 När jag kommer till redigeringen har jag en ram som jag kan måla inom, det känns bättre. Plus att jag vid det laget har lärt känna mina karaktärer.
    Dock är det första manuset jag skriver, förhoppningsvis hittar jag ett sätt att arbeta effektivt med råmanusfasen i framtiden!

    • Christina S skriver:

      Jag tror att jag gillar råmanusfasen bättre just för att det inte finns några ramar 🙂 Jag har ett riktmärke, slutet men annars så gäller det bara att få ner storyn som den spelar upp sig för mig 🙂 När man sedan kommer till redigeringen så måste man ha koll på alla trådar och att karaktärerna inte gör lustiga saker osv. Samtidigt så gillar jag att se hur manuset tajtas till och poleras under redigeringsfasen.
      Kram

      • Kristina skriver:

        Tänk vad kul att vi kan tycka så olika 🙂 För mig är det lite läskigt att inte veta hur jag ska få ihop manuset, även om idéer såklart finns. I redigeringen känner jag mig lite som en detektiv som måste hålla koll på alla trådar eller som Gud haha 😉
        Kram!

  2. Katarina skriver:

    Jag brukade gilla att redigera men numera tycker jag det är jobbigare. Och svårare. I arbetet med mitt nuvarande manus har jag dessutom helt oväntat halkat in i en för mig helt ny arbetsmetod där jag både skriver utan en plan och dessutom redigerar så att säga på vägen.
    Jag avundas dig inte för att tvingas skicka in ett tidigt utkast, får lite panik vid tanken på att någon skulle läsa mina råmanus 😯 Men samtidigt spännande förstås att veta att det kommer bli en bok plus fördelen med att redigera mer målmedvetet och under handledning 🙂

    • Christina S skriver:

      Ja, jobbigt är ett bra ord för att beskriva redigeringen 🙂 När man skriver råmanus så behöver man ju inte vara så koncentrerad hela tiden utan det är bara att låta storyn komma ut.
      Paniken finns här kan jag lova 🙂 men jag försöker att tänka positivt, med betoning på försöker 🙂
      Intalar mig själv att så länge de inte sågar manuset med fotknölarna så är det okej.
      Kram

  3. Elin Säfström skriver:

    Jag har själv äntligen fattat hur ofärdigt ett råmanus är, hur mycket man än plitat med det på egen hand – sent ska syndaren vakna! Men det har nu också ändrat hur jag skriver. Jag tillåter manuset att flyta lite, just med tanke på att jag vet att kloka redaktörer kommer att kunna göra allting så mycket bättre om de får tycka till på ett tidigt, ofärdigt stadium. Så det kommer nog att bli jättebra för dig att jobba på det viset, det är jag övertygad om!

    Redigering är läskigt och jobbigt, tycker jag. Jag känner mig ofta lite dum när jag inte lyckats få till det på egen hand. Men det är ju bara trams, så jag blir bättre och bättre på det där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s