Den viktiga första meningen – eller?

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

En del hävdar att de inte läser vidare i en bok om första meningen inte är bra. Själv tror jag inte riktigt på det och har faktiskt aldrig vurmat speciellt mycket för första meningar. Jag tänker att det är första stycket, första sidan och hela första kapitlet som avgör för min del om jag vill läsa vidare.

Betyder det här att jag helt struntat i att tänka på min första mening och bara hafsat ner några ord? Nej, tyvärr. Men å andra sidan har jag inte heller haft någon galen panik kring första meningen. Jag tänker att det ändå bara är en mening och har någon plockat upp min bok kommer hen att läsa vidare fastän första meningen inte orsakar hjärnorgasmer.

Nu tänkte jag ändå att vi skulle göra en djupdykning i ett antal meningar som fått agera första mening i mina utkast.

  • Erika vet inte hur höjdsjuka känns, men hon känner inget konstigt då hon stiger av planet.
  • Bagagebandet rullade i gång med en liten knyck.
  • Erika tänjde nacken och kände efter.
  • ”Första gången i Ecuador?”
  • Kön till passkontrollen hasade fram, varje litet steg framåt kändes som tre bakåt.
  • Erikas huvud spände och munnen var torr.

Ja, jag lär knappast vinna något pris för mest originella första mening, men jag är ändå nöjd med min första mening som går i tryck. Det är alltså den sista av alla i listan.

Men hur ser en fantastisk första mening ut då? Jag var tvungen att googla och hittade bland annat följande klassiker:

  • Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.  Anna Karenina (1877) av Leo Tolstoj
  • I dag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte. – Främlingen (1942) av Albert Camus
  • It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife. – Pride and prejudice (1813) av Jane Austen

Och så några favoriter ur min egen bokhylla:

  • Mr. and Mrs. Dursley of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much. – Harry Potter and the Philosopher’s Stone (1997) av J.K. Rowling 
  • Det finns inte många jag älskat under mitt alltför långa liv. – Naondel (2016) av Maria Turtschaninoff
  • Den som har sett förändringen i ett landskap när en båt kommer in i synfältet kan aldrig hålla med om att ett enskilt människoliv saknar betydelse. – Is (2012) av Ulla-Lena Lundberg
  • Samma morgon som Mumintrollets pappa fick bron över floden färdig gjorde det lilla djuret Sniff en upptäckt. – Kometen kommer (1946) av Tove Jansson
  • Jag landar i istiden. – Middagsmörker (2016) av Charlotte Cederlund

Jag plockade också fram Där vi en gång gått av Kjell Westö som hör till en av mina absoluta favoritböcker. Jag har inte läst den på länge och var nyfiken på hur den första meningen är – Westö är ändå en av mina stora idoler. Men i ärlighetens namn tycker jag faktiskt att följande första mening krånglar till det alltför mycket:

Vivan Fallenius första dag som hembiträde hos herrskapet Gylfe i åttarumslägenheten på Boulevardsgatan råkade infalla på den första årsdagen av den ensamma och halvdöva tjänstemannen Eugen Schaumans mord på den ryska generalguvernören Bobrikoff.

Lärdomen? Första meningen är viktig, men knappast stjälper en dålig mening hela din bok. Första meningen kan vara mindre bra och boken kan ändå vara fantastisk. Eller första meningen kan vara magi och så är resten av boken inte alls det. Med andra ord lönar det sig att lägga mer krut på alla resterande meningar i boken för att få ett så bra slutresultat som möjligt.

Hur viktig är första meningen för dig? Är det olika när du läser och skriver? Och vilken är din bästa första mening?

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, Michaela von Kügelgen, Språket. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Den viktiga första meningen – eller?

  1. Kristina skriver:

    En riktigt, riktigt bra förstamening kan gripa tag i läsaren och hålla kvar denne mycket längre än om första meningen, eller raden för all del, inte gör det.
    I bokhandeln är jag otroligt kräsen. Jag går först och främst på omslaget – tilltalar det mig plockar jag upp boken. Därefter läser jag på baksidan – om det fortfarande är lockade öppnar jag boken. Då läser jag de första raderna, kanske till och med hela sidan men om jag inte känner ”Oj, den här boken MÅSTE jag läsa” så köper jag inte boken.
    Vad vill jag ha sagt med detta? Förstameningar kan vara fantastiska, men det krävs så mycket mer än en enda bra mening för att behålla läsaren hela vägen in i mål.

    • kuggekugge skriver:

      Jag tror rätt många är som du. Först omslag, sen baksidestext, sen första sidan. Känner en fortfarande att boken inte lockar – ja då är det kanske bäst att lämna den kvar i affären.

      Och precis som du skriver, en bra bok är mycket mer än en bra första mening.

  2. Ken skriver:

    Jag älskar också en riktigt bra första mening, även om alla böcker får längre chans än så.
    Med reservation för att jag inte känner till din bok så gillade jag denna öppning bäst:

    ”Kön till passkontrollen hasade fram, varje litet steg framåt kändes som tre bakåt.”

    Rakt in i action, sätter plats och sinnesstämning.

    Jag är inte förtjust i att första ordet är ett namn. Om det inte är en fantastiskt karaktär som beskrivs utförligt i första stycket.

    Bästa inledningsmeningen är från Tales of two cities av Charles Dickens:

    “It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of light, it was the season of darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair.”

    • kuggekugge skriver:

      Ja Dickens inledning är också fin! Men hjälp, nu blev jag fundersam över min egen första mening. Iiih! Hinner ännu ändra, haha! 😀

      • Ken skriver:

        Plus att jag vill läsa vidare. Varför känns varje steg framåt som tre steg bakåt? Jag anar djupet i det som redan hänt. Passkontroll – lämnar något bakom sig, kliver in i framtiden …

        Jag gillar den inledningen mycket. Men jag hade tagit bort ordet ”litet”. Eftersom kön hasar sig fram kanske det ordet är överflödigt?

        Framför mig ser jag en likformig massa bestående av mindre delar som sitter ihop av någon anledning. Hur hasar den? Kanske beskriva det? Som en tusenfoting utan fötter? Som rinnande gröt ur en termos? Jag antar att jag får läsa vidare för att få reda på det.

        • kuggekugge skriver:

          Tack Ken för din uttömmande kommentar! Jag får fundera lite och ta ett snack med min redaktör. Det är ju inte bara meningarna som behöver byta plats utan allt måste flyttas runt lite i så fall!

  3. Marias bokhylla skriver:

    Jag älskar början i Frans Kafkas ”Förvandlingen”: ”As Gregor Samsa awoke one morning from uneasy dreams he found himself transformed in his bed into a gigantic insect.”

    Jag är lite kluven. Jag vill gärna att boken ska dra in mig på en gång, och en fantastisk förstamening är självklart en hjälp till det. Annars är det som du säger, att det är snarare första kapitlet som gör det hela. Försöker ändå ge böcker en ärlig chans, oberoende av första meningen/kapitlet.

    • kuggekugge skriver:

      Ja den är också jättebra, en riktig klassiker! Men precis som du skriver så hänger nog inte precis allt på första meningen – som tur är!! 😀

  4. Jenny Eriksson skriver:

    Jag älskar en bra första mening! Men jag brukar sällan döma en hel bok efter en första mening, däremot kan en riktigt bra första mening få mig att haja till att det här blir nog en riktigt bra läsupplevelse. Första meningen i Anna Karenina är nästan osannolikt bra!

    • kuggekugge skriver:

      Ja den är så jäääkla bra den meningen! 🙂 Och jag antar att alla gillar en bra första mening, men att det inte är ett ”måste”.

  5. bagstam skriver:

    Åh jag älskar att kolla förstameningar och tycker de är jätteviktigt. En del skriver sin förstamening sist och menar att den ska sätta tonen och anslaget till hela berättelsen. Det är kanske inte katastrof om den inte blir kanon men det är en smash om den går in 😊. Någon sa till mig också att man aldrig ska börja med en replik….men jag håller inte med.

    • kuggekugge skriver:

      Hmm intressant att en inte ”ska” börja med replik. Det är säkert rätt ovanligt men jag tycker att en ska göra precis vad en vill! 🙂

      • bagstam skriver:

        Absolut! Min bok börjar med en replik. Jag gillar när man kommer ”rakt in”. Men i samband med det fick jag just kritik för att det var rookie och b typ och motsatsen till vad man lär ut. Själv är jag ”oskolad” så jag sket i det 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s