Att börja skriva

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

 

Förra veckan skrev Michaela von Kügelgen om en texts första mening. Jag tänkte haka på! Första meningen är viktig för mig. Det betyder inte att jag slutar att läsa en bok om jag inte gillar första meningen. Det betyder inte att jag lägger ned all min kraft och energi för att skriva den perfekta meningen.

Den första meningen är viktig för att det är den som avgör om jag kommer att fortsätta skriva eller inte. Det handlar inte om att gripa tag i läsaren, det handlar om att gripa tag i mig själv.

Skrivandet börjar inuti, i tanken, i huvudet. Jag formulerar en mening. En texts första mening. Är den intressant fortsätter jag att bära den inom mig. Omformulerar den. Vrider och vänder på den. Antecknar den aldrig. Då blir den förstörd och jag tappar intresset.

Efter den första meningen fortsätter jag att formulera texten inuti. Skriver en hel scen i tanken. När jag sätter mig vid datorn är början av texten redan skriven – redan formulerad. Ju längre jag väntar med att skriva in texten i dokumentet, ju längre jag bär den inuti och jobbar med den i tanken, desto mer intresserad blir jag av den. Desto större blir chansen att jag skriver färdigt texten. Har jag för bråttom faller det. Jag tappar bort texten och tappar bort det jag vill berätta.

Ofta har jag idéer om vad jag vill skriva. Ofta ser jag det i bilder. Jag ville skriva om ett gräl. Ett riktigt jobbigt bråk. Det första jag tänkte på var ett kök. En vardaglig miljö med mycket att bråka om: disk, stök, matlagning. Jag tänkte på två personer i köket. Där en bråkar och en står tyst. Sedan tänkte jag: ”Bråk igen”, och det blev inledningen till novellen Fredrika, som finns med i Det som får plats. Jag fortsatte att tänka på scenen i köket. Fortsatte att formulera meningar.

Om det blir någon novell beror på den där första meningen, och om jag har tillräckligt med tålamod för att vänta med själva skrivandet. Jag behöver tid att komma in i texten, in i berättelsen. Det är långsamt, och jag låter det vara långsamt. Skyndar jag fungerar inte skrivandet.

 

p.s Hur börjar du skriva? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Marica Källner, Skrivprocessen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att börja skriva

  1. Ping: Att skriva början. Och ett slut. – Skriva läsa leva

  2. ynasman skriver:

    Å, det har jag aldrig tänkt på… jag bara börjar 🙂

  3. Ethel skriver:

    Har inte samma erfarenhet som du med första meningen. Funderar, kommer på en lös idé till berättelse. Sätter mig vid datorn och från den lösa idén skriver jag ner några meningar. Och innan jag har hunnit tänka efter, ”rinner” fingrarna iväg åt okänt håll. Ibland blir jag väldigt förvånad. Tänker oftast inte på första meningen förrän själva innehållet är klart. Då går jag tillbaka till början och ofta lyfter jag ut en mening längre ner i texten som får bli första meningen.

    • Marica Källner skriver:

      Det är häftigt att processen fungerar olika för olika personer. Det du beskriver låter befriande och spännande. Jag vet ofta inte vart texten är på väg när jag börjar, men jag vill ha några meningar klara innan jag sätter igång. När hela texten är klar jobbar jag med första meningen, men ofta är liknar den orginalet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s