Lite skit kan vara nyttigt

Screen Shot 2017-04-19 at 18.18.21

foto: Ola Kjelbye

“Follow me, reader! Who told you that there is no true, faithful, eternal love in this world! May the liar’s vile tongue be cut out! Follow me, my reader, and me alone, and I will show you such a love!”

Det är ett citat ur Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margarita. Jag läste den i ettan på gymnasiet och blev helt tagen. Det var något med den som fick mig att uppleva text på ett helt nytt sätt. Språket var så självklart. Den fenomenalt berättade historien med sina tvära kast mellan vardaglig realism och hisnande fantastik, gjorde att jag drogs rakt in i och bara ville stanna där. Jag tror inte att jag riktigt förstod vad den handlade om men det var inte det viktiga. Jag var inte ute efter en fullständig analys över vad alla märkligheter i den symboliserade. Jag visste bara att jag ville ha mer. Sedan dess har jag läst om den flera gånger men tänker inte hävda att jag förstår och greppar den till fullo för det. Men den inspirerar mig. Den får mig att vilja skriva mer. Och bättre. Lära mig hur  jag ska berätta mina egna historier på ett sätt som får läsaren att förlora sig, såsom Bulgakov lyckades göra med mig.

master
Att bli inspirerad av något man tycker är bra känns ju ganska logiskt, men ibland kan lusten komma från andra håll också. Jag kanske sitter och ser en teaterföreställning som jag inte riktigt tycker funkar. Plötsligt upptäcker att jag börjar plocka isär och analysera den. Mer eller mindre medvetet inser jag vad som skulle kunna ha gjorts annorlunda. Jag skulle stryka det där fåniga discodansnumret när häxorna lockar till sig Macbeth. Finns det verkligen inte ett subtilare sätt att visa hur Jean föraktar Julie men ändå vill åt allt hon står för?

Jag har nyligen läst två böcker som jag bitvis störde mig på rejält på. I den första tyckte jag författaren slarvade och hela tiden tog om samma tema, stod och stampade när vi redan fattat. Övertydligt förklarade hon hur bokens två huvudpersoner tänkte och kände hela tiden, vilket jag mer uppfattade som ett dåligt försök att dölja att situationerna faktiskt inte var speciellt trovärdiga. Den andra var en självbiografisk text om en tid och ett ämne som jag egentligen är intresserad av. Men jag tror författaren haft svårt att frigöra sig från sina egna känslor och minnen. Istället för att gestalta och få mig att känna saker så vara det sida upp och sida ner med beskrivningar om hur svårt och hemskt något varit, hur utsatt hen hade känt sig. Jag sympatiserade. Verkligen. Men jag kände inget. Vilket var väldigt frustrerande. Jag var beredd att lägga den åt sidan och plocka upp en ny ur läshögen. Det är ju inte så att det är ont om böcker jag vill läsa. Men så bestämde jag mig för att ändå läsa vidare och se om jag kunde lägga märke till var det gått snett. Och då blev det på en gång mycket intressantare att fortsätta.

Stephen King skriver i sin bok Att skriva – en hantverkares memoarer, att om du ska bli författare måste du läsa mycket, och skriva mycket. Det är jag övertygad om att han har rätt i. Och jag börjar fatta att även om det är roligare att läsa en bok som ger mig en kreativ käftsmäll, så kan det vara jäkligt nyttigt att orka analysera en jag knappt står ut med.

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Annonser

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i Debut, Down under, dramaturgi, författarens hantverk, Johan Ehn, karaktärer, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lite skit kan vara nyttigt

  1. Ken skriver:

    Lite skit kan vara nyttigt – som du själv skriver i rubriken.

  2. johan ehn skriver:

    Hej Ken,
    jag funderade på det där men valde att strunta i titlarna. Jag gör ju ingen riktig analys på dem, utan beskriver bara min känsla, så jag tyckte det skulle bli orättvist.

    Hälsar/Johan

  3. Ken skriver:

    Om du ska göra en analys av böcker får du banne mig nämna dem vid namn, annars tappar du oss läsare och därmed poängen.

    Var modig. Det finns ingen författare – som skapat något av värde – som varit feg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s