Vad ska hon heta?

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Att ge namn till fiktiva personer är svårt. Ett namn bär med sig mycket. Säger mycket om personen och hennes bakgrund och uppväxt. Vi får våra namn från våra föräldrar. När jag ger ett namn till en fiktiv person skriver jag också in en personlighet hos hennes föräldrar – även om de inte är med i berättelsen. Heter hon Selma eller Astrid eller Karin går tankarna till Lagerlöf och Lindgren och Boye. Det kan tala om att hon växt upp i en läsande familj. Självklart kan vi ge oss själva namn. VI behöver inte ha kvar det namn som våra föräldrar ger oss, men även det bär med sig en personlighet. Skriver jag om en person som själv väljer sitt namn säger det någonting om henne.

Personen kommer före namnet. Ibland har jag skrivit hela utkastet till en novell innan jag hittar rätt namn. Ibland hittar jag inget namn. Jag känner personen, vet vem hon är och hur hon är men lyckas inte komma på ett namn som kan tillhöra henne.

Kanske krånglar jag till det här för mycket. Kanske är det inte så stor grej. Kanske lägger jag mer betydelse på namnet än vad det borde ha. Tänker att det kan beror på att jag tycker det är svårt med mitt eget namn. Jag är inte obekväm med det, önskar inte att jag hette något annat eller vill byta. Mitt namn ger mig ibland en känsla av overklighet. Jag säger: ”Jag heter Marica.” Jag tänker: ”Va? Gör jag?” Hela jag blir plötsligt verklig – och det ger känslan av overklighet. Som när en säger till sig själv: ”Jag finns på riktigt.” Som om det vore någonting som måste klargöras. Som om det är ovanligt att existera.

Hur väljer en namn till sina fiktiva personer? Jag vill så gärna veta hur författare tänker. I Jessica Schiefauers roman När hundarna kommer har båda huvudpersonerna bibliska namn: Ester och Isak. Var det avsiktligt? Ska namnen föra tankarna till Bibeln?

Jag försöker gå på magkänslan och ibland sammanhanget. I novellen Bullerbyn finns inte heter personen Selma. Dels för att det kändes rätt, dels för att det är ett författarnamn och Selma har författardrömmar. I novellen Fredrika blev huvudpersonens namn Tina – vilket bara gick på magkänslan. Hennes flickväns namn Fredrika var från början också en magkänsla. Sedan kolla jag upp vad namnet betyder och det gav mer kraft till berättelsen. Därför fick hennes namn också bli novellens namn.

 

p.s Hur hittar du på namn till dina fiktiva personer? Har du stött på ett namn i litteraturen som du verkligen undrar över? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, karaktärer, Marica Källner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s