Så talar en junkie

Det har gått snart en månad sedan jag lämnade in mitt råmanus och sakta har suget börjat växa sig starkare. När det stod klart att det skulle bli en bok stannade processen av och jag fick ett ”hål” i min kalender (ljudboksserier har en betydligt snabbare process verkar det som). Min första reaktion var skräck. Vad ska jag göra då? Jag har skrivit konstant i snart tre års tid, det kan inte bli en lucka.

”Passa på att ta semester”, sa min förläggare. ”Det behöver du.”

Omtänksamt av henne men dagen efter bokbeskedet kom första känningen. Det började som ett pirr i magtrakten (I know, kliché, men sanningen) och en blixtrande tanke. Varenda cell i min kropp svarade direkt. Sen följde en sömnlös natt och pirret växte till ett surr. Vore det inte oerhört roligt att författa ett actionmanus? Skulle det inte vara kul att skriva något som slutar lyckligt?  Nästa dag på kontoret satt jag och bara stirrande rakt in i anslagstavlan ovanför mitt skrivbord. Koncentrationen på jobbrapporten var omöjlig att uppbära. Det hade börjat krypa innanför skinnet. Under promenaden hemåt genom Gamla stan förvandlades rastlösheten till bensin i mitt blod. Kanske en ny text skulle kunna handla om kärlek också? Han skulle kunna stå och vänta i hörnet vid Kornhamnstorg och hon kan komma promenerandes från Slussen. Kanske kan… Då slog det mig, som i en film av David Lynch. It is happening again!

”Du är fast och om du inte passar dig kommer det vara du som sitter på min stol om några år”, utbrast min lärare på manusbearbetningskursen efter en av de första kvällarna i källaren.

Jag skrattade och skakade bestämt på huvudet.

”Nä, jag testar bara, på kul. Festskriver mest lite och så”, harklade jag fram samtidigt som jag tänkte på hur jag nyss försakat mitt jobb och tackat nej till en social aktivitet för att maniskt kunna dunka in ytterligare tjugo sidor till mötet.

Han log.

”Jag har vetat det sedan första gången jag såg dig här, jag känner igen blicken. Får du in en träff med ditt första manus är det kört för dig”, fortsatte han lugnt. ”Du kommer komma tillbaka. Igen och igen och igen.”

Lägg av tänkte jag. Detta är en hobby.

Han hade så klart rätt. Han har alltid det. Lite som GW. Men det var inte förrän jag googlade ”beroende” som jag verkligen fattade vad han syftade på.

Följande utmärker ett knarkbeteende.

  1. Upptagenhet – Personen är helt upptagen av aktiviteten. Det mesta av den vakna tiden går åt till att fundera över aktiviteten. (De ställde in middagen på grund av sjukdom, skönt, då vinner jag två timmar. Kan ni åka och storhandla så sitter jag framför datorn, hehe).
  2. Sinnesförändring – Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt (Tjihoo, jag satte scenen, hallå, hör du, jag grejade badrumsdialogen! Fan vad kul detta är!).
  3. Toleransökning – Behovet ökar. (Kanske detta kan vara första delen i en serie på tre? Ska jag redan nu lägga in lite nycklar och bädda för det? Borde omslagen ha olika färg?….)
  4. Abstinens – Jobbiga fysiska och psykiska symtom som oro, ofullständighet, ångest, rastlöshet uppträder efter avslut (Ska vi köpa sommarhus? Borde vi måla om? Ska vi åka på en resa? Vore det inte kul att skaffa hund? Hur svårt kan ett triathlon vara? Finns det tabletter mot tomheten?)
  5. Konflikter – Den beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Det kan också handla om inre konflikter som att bryta ett löfte man har givit sig. (Var är min dator? Vem har raderat? Hur kunde du lägga fotbollsturneringen på en lördag, jag måste skriva? Vem har tagit laddaren? Va, fira julafton? Kan vi inte göra det lite snabbt i så fall, jag håller på med något viktigt).
  6. Återfall – Försök att sluta eller hålla upp misslyckas och samma nivå av missbruk återupptas. (Jo, jag tänkte, jag kanske kan vara ledig i sommar…Det här med deltid kanske är något? Skulle det inte vara roligt att…)

Jag är djup nere i skiten och kommer aldrig kunna gå tillbaka. Det är helt enkelt kört för mig. Hädanefter kan jag likagärna presentera mig enligt följande.

”Hej, jag heter Anna, och jag är en skrivjunkie.”

Annonser
Det här inlägget postades i Anna Bågstam Ryltenius, Debut, debutantåret, Författarliv, Kriminaldrama, ljudboksserie, råmanus, Skrivprocessen, Stockholm psycho, stress, Uppföljare och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Så talar en junkie

  1. annisvensson skriver:

    Hi hi. ”Festskriver” var extra kul. Smarta jämförelser och bra, intressant inlägg. Som vanligt 😀👌

  2. Elin Säfström skriver:

    Haha, festskriver!! Jag avundas dig dock detta beroende. För mig sitter det mycket längre in. Jag får pressa mig själv som satan för att det ska bli något skrivet. Men kan jag sluta? Nix. Det går bara inte. Go figure.

    • bagstam skriver:

      Jag pressar mig också emellanåt 🙂 Sen glömmer jag direkt bort att det var jobbigt och blir sugen igen. Så märkligt det där hur hjärnan fungerar. Men det går inte att sluta, det går inte.

  3. Jag har visst samma symton… Borde en söka till en grupp för anonyma skrivjunkies? Å andra sidan, så länge ens beteende varken är skadligt för sig själv eller omgivningen är det ju lugnt. Eller är det förnekelsen som talar?
    Ett härlig inlägg som vanligt, tack! 😊

    • bagstam skriver:

      Tack! Så skönt att höra att det finns fler! Nä, det är ju inte skadligt för omgivningen så värst i alla fall (även om jag känner att jag försakar familj och jobb och sömn…) Eller så är det förnekelsen som talar. Jag fick just ett tips om att i perioder testa att byta missbruk till någon annan kreativ genre, typ måleri. Lite som ett metadonprogram. Tänkte testa det i sommar 🙂

  4. ordetarditt skriver:

    Gahahaha!
    ” Va, fira julafton? Kan vi inte göra det lite snabbt i så fall, jag håller på med något viktigt!”
    Jag har spenderat en hel nyår med att skriva. Väl värt!!! 🙂

    • bagstam skriver:

      Underbart!! Faktum är att det är ju alltid väl värt även om det märkligt nog betraktas som ett avvikande beteende 🙂 Nu är det keep on writeing hela sommaren 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s