Att skriva igen

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Nu har jag haft min älskade lilla bok i fyra månader. Den ligger bredvid mig på skrivbordet och jag tittar på den när jag tappar självförtroendet. Bläddrar i den och tänker att har jag skrivit en bok klarar jag att skriva en till.

Jag har börjat skriva igen. Skrivit på en och samma text i flera veckor. Inte skrivit någon sida och sedan kastat mig in i något annat. Jag har stannat i samma berättelse. Vet inte vad som kommer hända eller hur det kommer att bli men jag har kul. Det som får plats ligger bredvid datorn och peppar mig till att fortsätta skriva.

Att skriva på någonting nytt. Att vara i ett annat manus. I våras hade jag ingen ro. Skrev på tre olika manus samtidigt och en massa andra texter som inte blev något av. Sedan sa jag åt mig själv att pausa. Inte skriva. Jag jobbade med texter till skolan: examensessän och andra uppgifter. Ingenting annat.

Att vila var rätt beslut. Att lägga undan tankarna på att färdigställa ett manus och ge ut en andra bok. Mitt primära mål nu är att skriva och att få ihop ett manus som jag kan jobba med.

Jag längtar efter skrivandet. När jag avslutar skrivpasset vill jag fortsätta. Jag hatar uttrycket ”En ska sluta när det är som roligast”, men med skrivandet gäller det för mig. Jag vill sluta när jag fortfarande är inne i det. När jag längtar efter att fortsätta. Skriver jag för länge känner jag mig tömd och jag vill inte skriva nästa dag. Då är jag trött på manuset och sur på det och tycker att det är skitdåligt. Längtar jag efter det, längtar in i skrivandet och berättelsen, bryr jag mig inte om det är skitdåligt.
Jag skriver på morgonen. Från klockan 07.00-09.30. Då börjar Ring P1 och jag tar kaffepaus. Ring P1 är det bästa sättet att vakna ur mitt eget skapande och kliva ut ur mitt eget huvud. Sedan jobbar jag med kursverksamhet och läser manus för lektörsutlåtanden och förbereder framträdanden eller workshops. Skrivlivet rullar på helt enkelt.

p.s Hur har du med skrivandet? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Det som får plats, Marica Källner, Skrivprocessen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att skriva igen

  1. Ethel skriver:

    Jag vill också längta efter skrivandet. Det är välbehövligt. Nödvändigt. Första delen av semestern reste min man och jag runt i två veckor i Portugal. Då skrev jag inget alls. Nu fortsätter vi semestern på lantstället, två veckor till. Jag semestrar vidare från skrivandet. I alla fall det allvarliga. Jag skriver en del små övningar varje dag. Mest för att det är stimulerande, roligt och säkert kan jag använda en del av texterna i mitt aktuella manus eller senare i andra manus.

    • Marica Källner skriver:

      Det är härligt att längta! Småskrivandet tror jag mycket på. Det går liksom att vila från skrivandet men ändå hålla igång det. Inläggen här på Debutantbloggen blev verkligen ett sätt att stanna kvar i skrivandet, samtidigt som jag vilade ifrån det.
      Tack för din kommentar och ha en skön semester!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s