Skrivövning: Katten och trädet

Det är sommar och trädens grenar är fulla av gröna blad!

Ta inspiration från naturen och skriv en berättelse om en katt vid ett träd.

Vi vill gärna läsa det du skrivit. Lägg in din text i kommentar här, eller länka till texten. Skriv på!

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Skrivövningar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skrivövning: Katten och trädet

  1. Elisabeth Fagerstedt skriver:

    I närheten av ett körsbärsträd

    Vid den här tiden på året var hon gärna i närheten av körsbärsträdet. Hon njöt av spänningen här. Bären var övermogna och fåglarna kretsade kring de lockande röda godbitarna. Hon hade hittills inte tagit någon av fåglarna vid trädet även om tillfällen hade funnits. Nej, hittills lekte hon mest med tanken och njöt av att skjuta upp stunden då listen, jakten och övergreppet skulle nå sin fulländning.

    Häromdagen inträffande något oväntat som nu helt och hållet ockuperade hennes intresse och som påskyndade hennes iver att återvända till trädet. Hon var plötsligt inte längre ensam i gräset under trädet. En smidig och snabbfotad hane låg och tryckte under en lågt hängande gren. Han såg henne inte. Han var paralyserad av de kringflygande, irrande och skränande fåglarna. De var som berusade och de tycktes utgöra ett enkelt byte. Vid dagens slut smög han iväg utan att väcka särskilt mycket uppmärksamhet. Hon var mer vaksam än tidigare, nu kände hon till hans existens.

    Nästa dag anlände hon tidigt till trädet. Hon gömde sig i det höga gräset. Fåglarna piskade upp stämningen ännu mer idag och hon kände sig spänd och upphetsad. Hon såg honom komma och pulsen ökade. Han smög i det höga gräset, skickligt och smidigt, gräset rörde sig knappt och han höll huvudet lågt och öronen tätt bakåtstrukna. Han gömde sig i sitt bakhåll under grenen. Han såg henne inte.

    Hon kunde inte stå emot impulsen att smyga på honom, hon ville för en stund utnyttja sitt övertag och övermanna honom. Smygande i en vid lov kring trädet iakttog hon honom utan att fånga hans uppmärksamhet. Hon tyckte att han var oändligt attraktiv; kolsvart, glänsande, smidig och stark. Så låg hon i gräset strax bakom honom en stund och tog plötsligt sats. Hon hoppade snabbt upp och lade sig platt och tätt på hans välvda rygg, hon purrade intensivt och kärleksfullt, högg honom mjukt men bestämt i nacken, strök sina läppar snabbt och intensivt mot körtlarna i hans panna och så, lika blixtsnabbt, var hon borta och utom synhåll igen.

    Han hann inte se henne, varken före, under eller efter händelsen. Han visste inte riktigt vad han hade varit med om men det var något omvälvande. Han hade aldrig tidigare känt en så stark och sekundsnabb passion, ett sådant lyckorus eller en så stark åtrå. Han skulle aldrig bli densamme igen.

    Hon gick tillbaka till körsbärsträden en gång till den sommaren. Hon smög sig fram utan att väcka någon uppmärksamhet. Från sin gömma såg hon honom ligga i sitt vanliga bakhåll. Han brydde sig inte längre om fåglarna. Hans längtan efter henne tärde på honom.

    Hon purrade mjuk, reste sig upp och vände honom svansen. Den böljande vita kattsvansen svajade lätt när hon belåten gick därifrån. Hon var nöjd. Hon hade jagat.

    Elisabeth F
    16 juli 2017

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s