Kulturfest och text på scen och en prosalyrisk berättelse

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

I byn där jag bor anordnas varje år en kulturfest. Sedan jag flyttade hit har jag varit med på ett eller annat sätt. Jag har ställt ut fotografier och läst text på scen. 2015 fick jag kommunens kulturstipendium som delades ut under festen.

I år ska jag vara med igen. Med någonting nytt. Jag ska samarbeta med St. Staffans församling och framföra en textsvit som är inspirerad av Frälsarkransen – ett modernt radband som används av protestanter. Bandet har arton pärlor och jag har skrivit en text inspirerad av varje pärla och dess betydelse.

Textsviten är en prosalyrisk berättelse om att bryta upp, om ensamhet, om att söka, om att gå vilse, om att vara medmänniska, om gemenskap, om att hitta rätt, om relationen till Gud och om att tappa bort Gud. Sviten heter Fragment och det kanske bara är en arbetstitel. Vid läsningen kommer en organist att framföra musikstycken. Det blir ett möte mellan text och musik.

Tidigare har jag läst en av texterna på scen. Den heter Större och jag läste den på Lunds kulturnatt förra hösten. Filmklipp från läsningen finns på min Youtube-kanal. Inför det framträdandet gjorde jag också en testläsning, den finns också på Youtube. Se den här på en gång om du vill.

 

 

 

Arbetet med de här texterna har varit en rörig resa. Jag började skriva dem helt utifrån mig själv. Ville skriva en självbiografisk berättelse. Någonstans ångrade jag mig. Tröttnade. Berättelsen fick en ny vändning och ny energi. Endast en av de tidiga texterna finns kvar – men inte i det här sammanhanget.

Den första texten var en prosalyrisk novell. Ett experiment. Den heter Hör du mig? och är nu en av novellerna i Det som får plats. Den är baserad på mina tidiga minnen av skrivande, men det är inte viktigt att det är ett eget minne. När jag skrev den, och när jag läser den, känner jag inte att den handlar om mig. Jag plockade bort den från Fragment eftersom den inte passar in med de övriga texterna. Jag tycker mycket om novellen och jag är glad att den fick sin plats i min lilla bok.

Att skriva textsviten är kul och svårt. Kul för att jag tycker om berättelsen och jag tycker om att skriva om någon som har en relation med Gud men som samtidigt tappar bort Gud. Svårt för att jag skriver texterna med ett tydligt mål: framträdandet på Kulturfesten. Det skapar prestationsångest. När jag skriver texterna vet jag att de kommer att läsas. Att jag kommer att läsa dem. Jag kan inte koppla bort tanken på framförandet. Men jag ser fram emot det.

 

p.s Vad skriver du på nu? d.s

 

* Texterna är endast inspirerade av Frälsarkransen. Om du vill veta mer om bandet och hur den används kan du hitta information på Verbum.

 

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Författarframträdanden, Marica Källner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s