Serendipity

I veckan hände någon freaky. Eller, ska jag vara ärlig händer det något freaky nästan varje dag i det här skrivlivet. I alla fall jämfört med min normala vardag som kontorsråtta. Onsdagen var emellertid exceptionell. På väg till jobbet bestämde jag mig för att lyssna på Fredrik Backmans sommarprat. Jag trodde att jag eventuellt var den sista i världen som kopplade in honom i lurarna och mina förväntningar var skyhöga. Alla jag känner har hyllat programmet.

Det startade redan innan mitt tåg ankom Skanstull.

”Jag hoppas att du som lyssnar kanske är en tonåring, full av kreativitet som du inte riktigt vet vad du ska göra av. Kanske har du alltid drömt om att jobba med något konstigt som det inte finns en spikrak väg eller utbildning för, och som alla säger att det är omöjligt att lyckats med….”, började Fredrik Backman.

Jag kände hur mina ögon fylldes med tårvätska och när Fredrik Backman fortsatte prata om hur livet som författare egentligen handlar om att få dyka ner i den där fantasivärlden, tillvaron där det finns utrymme att redigera sig själv, sköt jag upp solglasögonen från nästippen för att dölja den salta vätskan som strömmade ner för mina kinder. Han berättade om flykten från verkligheten och hur det känns att leva när man liksom inte riktigt har förmåga att skruva ner. När man alltid är för mycket.

Jag har aldrig blivit så berörd helt random klockan tjugo i nio mitt i morgonrusningen och jag fann mig själv plötsligt stå störtlipandes inne i Gallerian och försöka lyssna klart innan första mötet. För han uttrycker det så väl, allt det skrivande handlar om.

Och nu till det riktigt galna. Med alla känslor studsande fram och tillbaka mellan Lindex och Espressohouse uppdaterade jag händelsen på Instagram. Jag ville berätta för hela världen att de måste lyssna (vilket antagligen alla redan gjort). Då visar det sig att precis samtidigt lyssnar en annan författare, hon lika tagen som jag. Och vi är på exakt samma ställe i pratet. Serendipity!

Det tog flera minuter och långt in på morgonmötet innan håren på mina underarmar la sig. När min hjärna äntligen vaknade hade jag tagit på mig en rad nya utredningsuppdrag utan att riktigt veta vad de handlade om. Den enda tanke som fortfarande snurrade i mitt huvud var följande. Detta måste betyda något.

Jag gick raka vägen hem och öppnade mitt nya manus. För var det inte precis det Fredrik Backman sa? Om du vill bli en författare, sätt dig ner och skriv! Du behöver inte ha en plan, skriv det du känner för.

Och det är underbart.

Ps – Om du mot förmodan inte har lyssnat på programmet än – gör det. Det är fantastiskt bra.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Anna Bågstam Ryltenius, Debut, Stockholm psycho och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Serendipity

  1. Elin Säfström skriver:

    Nu har jag lyssnat på honom och det är ju som med hans böcker: Man vill bara odla mer självkänsla och bli mer harmonisk, samtidigt som man verkligen vill bli bättre också. Vilken författare, vilken inspiratör, denna truckförare från Helsingborg (eller var det var – ursäkta nollåttigheten).

  2. Ett synnerligen bra prat för oss som skriver, väldigt gripande och peppande, håller helt med!

    • bagstam skriver:

      Ja det var det verkligen. Jag försöker få alla jag känner som inte har en aning om hur det känns eller varför man skriver att också lyssna. Så skönt att han liksom sätter ord på allt.

  3. Elin Säfström skriver:

    Wow. Jag har så klart tänkt lyssna, men har inte kommit mig för än. Det får nog ske i kväll när dottern sover, helt enkelt. Jag gråter ju oavbrutet när jag läser hans böcker, så det lär vara sprinklervarning för mig också.

    • bagstam skriver:

      Ja du måste lyssna! Hans prat va så bra. Det var väldigt underhållande också (men jag lipade hela tiden i alla fall). Känner att jag måste läsa mer av hans böcker. Han berättade också om hur han bygger sina karaktärer. Väldigt intressant 🙂

  4. Lyssnade på pratet igår. Skyhög igenkänningsfaktor! Och bra pepp i redigeringsträsket.

    • bagstam skriver:

      Verkligen! Det kändes som om han hela tiden satte ord på det som man tänkt men inte lyckats formulera. Jag är också i ett redigeringsträsk strax, håller med, det var enormt peppande.

  5. Hannibal skriver:

    Backman nästa! Jag tycker mycket om Sommar i P1 men känner sällan att jag har tiden att bara lyssna ostört så pass länge, men det här ska prioriteras.

    Och som prokrastinatör ska jag ta dig och Fredrik på orden, mig själv i kragen, och tjuren vid hornen, och bara sätta mig och skriva. Det är ju det jag egentligen vill, om det inte bara var för att…

    • bagstam skriver:

      Just det, sätt dig och skriv! (Och du måste verkligen lyssna på Backman. Oerhört peppande också och väldigt rolig)

  6. ylva akerstrom skriver:

    Vilken vacker text! Jag är inte riktigt där än men jag tar till mig varje ord

    • bagstam skriver:

      Åh tack! Ja, ta till dig varje ord och lyssna på Backman om du inte har gjort det än. Det var otroligt peppande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s