Flickor, flickberättelser, höstterminen och kroppen i förändring

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Idag börjar höstterminen för mig. Jag är peppad och förväntansfull! Under det här läsåret blir det konstnärlig forskning och jag kommer att undersöka hur vi som författare kan arbeta med samhällsfrågor i våra texter. Jag kommer att utgå från flickor och flickforskning. Utforska mitt eget skrivande och se hur jag gestaltar flickor och flickors liv. Detta genom reflekterande text samt berättelser om flickor och unga kvinnor och rädslor. Om barnslighet, vuxenlivet, lek, fantasi, vänner, våld, övergrepp, flickrum och låtsaskompisar. Familj och relationer. Kvinnor och kroppen.

Det här med kroppen känns extra intressant för mig nu. Min egen kropp genomgår en stor förändring som är spännande och läskig och fantastisk. Jag är gravid! Har nyligen fått se den lilla krabaten som växer i mig. Inte för att jag förstod särskilt mycket av ultraljudsbilderna, men ändå en överväldigande upplevelse.

Det är en spännande tid nu. Både med graviditeten och med forskningsämnet. Känns helt rätt att detta sker samtidigt.

Berättelserna om flickor och rädslor började jag skriva för kanske ett år sedan. Då hade ja inte någon tydlig inriktning. Jag ville undersöka människors rädslor och skriva berättelser som snuddar vid något övernaturligt. Jag har sökt mig fram och när jag lät texterna vila hittade jag rätt: Flickor. Självklart. Rädda och modiga och förvirrade och tåliga flickor. Pubertetsmonster och flickor som inte klarar att vara duktiga flickor. De vill jag skriva om. Nu är tankarna i kaos. Dels för graviditeten och dels för att jag inte landat i arbetet med flickberättelserna. För tillfället läser jag texter om flickforskning och prosaberättelser om flickor, ställer frågor, gör anteckningar och letar mig in i arbetet med mina egna texter. När jag vet mer om projektet berättar jag mer!

p.s Hur upplever du att flickor vanligtvis gestaltas i litteratur? d.s

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Marica Källner, Skrivutbildningar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Flickor, flickberättelser, höstterminen och kroppen i förändring

  1. Elisabeth Östberg skriver:

    Vilket spännande ämne! Det finns en hel del kvar att göra här tycker jag. Som 70-talist kommer jag genast att tänka på alla flickor i Astrid Lindgrens berättelser; Pippi, Madicken, Ronja, Kajsa Kavat – bara namnet! (suck) Har faktiskt omvärderat dem en hel del som vuxen- hur kul är det egentligen att Pippi bestämmer alltid hela tiden och Annika (liten o ängslig o ordentlig) bara får ”hänga med”? Men mycket är också fint- t ex att de bröt den rådande normen (Pippi som kom på 50 talet) och i Astrids berättelser tillåts vara ”busiga” precis som pojkar… En fråga som väcks är hur väl vi följt upp den debatt som faktiskt blev kring Pippi; förvaltade vi den väl eller har vi dragit normbrytandet för flickor för långt? En ”busig” flicka idag kanske tillåts gå över gränser som rör den egna integriteten vad gäller sexualitet eller kriminella inslag…. Ser fram emot att ta del av vad du finner ut!

    • Marica Källner skriver:

      Ja Pippi är svår och intressant. I sin tid är hon en stark karaktär som bryter normer, men idag? Vem är Pippi egentligen idag? Ibland är hon en mobbare kan jag tycka. Hon är också väldigt utsatt, trots sin styrka och sitt mod och sina pengar. Oerhört ensam.

      I mitt arbete kommer jag främst se på mina egna flickgestalter, och såklart jämföra dem med andras. Men det finns en del skrivet om flickor i litteraturen. Jag använder mig nu av boken Ett flicklabratorium i valda bitar, av Maria Margareta Österholm.

      Tack för din kommentar!

  2. Ethel skriver:

    Gratulerar till graviditeten!
    Jag vet att jag själv, när jag skriver, hela tiden är fullt medveten om hur jag vill skildra kvinnor och flickor. Det finns alltid ett underliggande skäl till gestaltningen, något jag vill förmedla om kvinnors liv. Förr och nu.
    Jag tycker att vi kvinnor och flickor ofta skildras bra i litteratur idag. Kanske beror på vilka författare jag väljer att läsa? Men en sak som jag har tröttnat på, för länge sen, är deckare med dessa evinnerliga kvinnliga offer. Orkar inte.
    Ett större problem än böcker, tycker jag, är hur vi skildras i filmer. Där ser jag alltför ofta fortfarande ett gammalt sunkigt sätt att se på hur kvinnor är och hur män anses betrakta oss. Orkar inte … Jag vet inte hur jag ska ställa mig till kvinnliga hjältar … ibland skruvar jag på mig. Är det trovärdigt? Kan inte kvinnor vara andra slags hjältar än att kopiera den klassiska machomannen? Som ju också är så tröttsam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s