Gästblogg: Sören Bondeson

Den här söndagen gästas Debutantbloggen av författaren Sören Bondeson som Anna har gjort en intervju med. Sören har varit verksam som lärare i litterär gestaltning i snart 25 år och var med och bildade Skrivarakademien 1993 och dess 2-åriga skrivarlinje. Numera arbetar han bara halvtid på Forsbergs reklamskola och med två hemliga kvällskurser för särskilt utvalda författarbegåvningar. Ibland även kortare kurser i Ordfronts regi. Sören är just nu aktuell med romanen ”Lögnen är en annan sanning”. En bok som handlar om året 1941 då nazismen och dess ideologi ägde Europa. Det är också en bok som behandlar klasskillnader, spioneri och Wallenbergarnas affärer med nazisterna och deras häleri i stor skala. Sören Bondeson har tidigare gett ut 9 böcker i olika genrer som novellsamling, romaner, kriminalromaner, fackböcker och lyrik på etablerade förlag. År 2011 nominerades hans diktsamling En m3 jord till Augustpriset.

Vad är det viktigaste som krävs för att bli författare?

Att vara vad man numera kallar nörd. Man måste läsa mycket olika typer av litteratur och försöka lära sig att se hur bättre författare har gjort vad gäller gestaltning, dialoger och intrig. Det går inte bara att sätta sig och inbilla sig att så här går det till och sen hålla på med allt annat, gå och fika, träffa folk stup i kvarten. Det enda man ska bry sig om förutom att man ska dra in pengar, är sina barn. Resten går bort. Det gäller att försöka se vad man skriver, vad man är bra på och det man är mindre bra på. Det gäller att träna upp de svagheter som man har. För man har ofta ett par svagheter som man måste träna på: Det kan vara något med språkbehandlingen, problem med att skriva detaljer, svårigheter med att få ihop berättelsen. Ett vanligt fel är för många perspektivpersoner. En perspektivperson blir man när man tänker eller känner känslor. Det gäller att behärska perspektivet och det gör man oftast inte i början av sitt skrivande. Skrivande har ju många moment som man måste kunna handskas med. Det viktigaste som krävs är att få alla de här kunskaperna på plats. Det tar tid och energi och det gäller att ha tålamod och inte ge sig när det tar emot. Man ska inte tro att man kan skriva lite då man har en stund över och bara skriver på med ett glas vin och tittar ut över havet.

Ska man anlita en lektör innan man skickar in sitt manus till ett förlag?

Det beror på vad som menas med lekrör. En lektör är i egentlig mening en person som är knuten till ett förlag och bedömer om manuskriptet är intressant för publicering. Jag har vid olika tillfällen gjort arbete som lektör åt olika förlag. Ofta är det tre personer på ett förlag som ska säga ja för att det ska bli en bok. Oftast en redaktör, en lektör och förlagschefen. Om man är etablerad som jag går man direkt till förlagschefen. Nu har det där med lektör blivit någon som ska kunna bedöma manus och hjälpa till att förändra manus, kolla stavfel med mera. De flesta ute på nätet har inte de kunskaper som krävs. De som har kunskapen är de som arbetar som redaktörer på bokförlagen och de människor som har undervisat länge på olika institutioner och folkhögskolor. Om man vill kolla upp de här ”Nätlektörerna” ska man först kontrollera om de har gett ut minst två böcker på etablerade förlag, har blivit recenserade i någon av de stora tidningarna. Lektören ska ha undervisat i minst tio år på någon intstution eller skola. Jag säger det här för att det förekommer personer på nätet som påstår att de kan hjälpa till med manus. De uppfyller inte de här kriteriet. Det är som att man skulle gå till vem som helst som kallar sig läkare med en dödlig sjukdom. Ingen vetting människa skulle göra det. Det mest effektiva sättet för att utvecklas som författare är att gå i en grupp med likasinnade under ledning av någon erfaren lärare i litterär gestaltning. Då utvecklas man med andra, träffar likasinnade och kan hjälpa varandra med de specifika problem som ens manus har. Man utvecklas som författare. Jag anser mig kunna säga det här eftersom jag är 61 år och har hållit på med det här längst tid i Sverige nu. De som har hållit på längre som Ingemar Lemhagen, som var lärare på Biskop-Arnö, har varit pensionerad i många år och den andre som jag var kollega med, Arne Sundelin dog tyvärr för ett par år sedan. Så det direkta svaret på frågan är, anlita inte en person utan egentlig erfarenhet. Det gör inte ditt manus ett dugg bättre. Ofta säger de att allting är utmärkt och så har de rättat stavfelen.

Vilka brukar vara de vanligaste bristerna i manus som du ser som lektör?

Nu är jag inte lektör utan lärare med egna erfarenheter. Jag har gjort alla misstag som man kan tänkas göra och kan därför sätta mig in i hur manuset har skrivits och komma med förslag om ändringar. Jag utgår från att varje manus har sin specifika karaktär och måste åtgärdas utifrån sin särart. Ett missförstånd är att det går att använda samma och generella metoder på alla manus. Det stämmer inte. Om man ska gå in på de vanligaste bristerna är det ofta för många perspektivpersoner som gör att romanen far åt olika håll. På förlagen kallas detta för att ”romanen spretar”. Det är ofta för tunt när det gäller gestaltningen av personer, stämning och miljö. Det kan drälla av ej trovärdiga personer och situationer. Det är ofta scener och händelser som bara dyker upp. Man tycks inte ha något konsekvenstänkande. Det här är så kallade tekniska problem. Det stora problemet är att de flesta manus liknar böcker som folk redan har läst. De har alltså ingen egen karaktär. De liknar för mycket annat. Det kan bero på att man läser det som är populärt och så skriver man och tror att det är blir bra. Men då blir det bara en kopia av det som skrivits. Man har för dåliga förebilder och tror att gör man likadant så ordnar sig det hela. Man ska sträva efter att hitta en unik historia. Inte en ung kvinna som hittas död i vassen och så kommer kommissarien dit och så vidare.

Hur gör jag när jag blir refuserad?

Det ingår i jobbet i att bli refuserad. Man kan få skriva ett par manus innan kanske det tredje blir antaget. Jag kan tapetsera en toalett med refuseringsbrev. Wilhelm Moberg lär ha blivit refuserad 20 gånger. Så man är i gott sällskap. Man kan läsa av ett refuseringsbrev för att se vad förlaget har kommit fram till. Har man fått ett standard typ: Tack för ditt manus, men tyvärr kan vi inte ge ut det för närvarande betyder det i princip ”Dra åt helvete”. Sen kan man få mer utförliga omdömen och då har man kommit längre. Det kallas för ett positivt refuseringsbrev och det ska man vara glad för. Där kan det stå olika, ibland något kryptiska tips om vad som brister. Då gäller det att åtgärda dessa och skicka in igen. Just omskrivning är en särskild konst. Det gäller att veta vad man ska skriva om. Inför min senaste omskrivning av Lögnen är en  annan sanning, gjorde jag ett kompendium på 80 sidor som innehöll vad som skulle skrivas om i varje scen, vilken information som fanns i varje scen så att jag kunde ha koll på vad som sades var om jag flyttade scenerna, vilket jag var tvungen att göra. Sedan lämnade jag in det och fick ytterligare förslag av förläggaren och det var bara att gå hem och göra om. Senare kom en sträng redaktör och ville ta bort vissa scener och hade helt rätt så det vara bara att göra som hon sade. En refusering är kanske bra, det är bara att ta nya tag. Man har lärt sig en hel del på den första boken och taktiken är att inte upprepa misstagen i nästa bok. Det gäller att analysera vad som är bra och mindre bra i det refuserade manuset. Sen kör man igång igen. Det är så det är att vara författare. Man fortsätter, man ger inte upp.

Vad måste man veta när det gäller förlag? 

Det är lika bra att man kanske inte vet så mycket. Jag har haft många förläggare och varit på många förlag. Det är som vilken arbetsplats som helst och man ska inte tro att de ser dig som särskilt speciell om du får din första bok utgiven. De träffar författare och håller på med böcker varje dag. De är ofta kompetenta och och arbetar hårt. Du tycker kanske som författare att din bok är unik, men för dem är det bara en bok till. De gör ofta sitt bästa, men det kan hända att det kan var dålig stämning mellan olika personer på ett förlag och det kan göra att din bok hamnar i bakvattnet. Det har hänt mig en gång, det var bråkigt och osämja och det gick ut över hur man behandlade boken som hade stor potential att sälja. En annan gång var jag på Gedins förlag och ägaren, den klassiska förläggaren Per I Gedin, bjöd mig på en påkostad middag på KB. Han var en riktig bokälskare och han sa att vi skulle ha ett långt samarbete. Två veckor senare sålde han förlaget och jag hamnade på Wahlström och Widstrand. Så det är som det är ute bland alla företag. Det kan hända lite vad som helst. Man ska veta att förlagen har olika resurser för marknadsföring etc. Man lägger mest pengar på redan etablerade författare. De som kommer ut med sina första bok lägger man inte särskilt mycket krut på. Debutanten får klara sig själv och så får de se hur det faller ut. Har man sålt bra sitter man i en bra sits, det är som överallt, money talks. Ett tips är att kolla vad förlagen ger ut för typ av böcker och försök utröna om din bok passar in i deras utgivning. De har nämligen lite olika image.

Har du något kreativt bollplank som läser dina texter? 

När det gäller min lyrik har jag tagit hjälp av min kollega Kate Larsson, som är en gammal vän, författare och skrivlärare. Då har det mest handlat om strukturen i diktsamlingarna. När det gäller romanerna har det varit redaktörer och förläggare. Min senaste bok har det varit förlagschefen på Ordfront Pelle Andersson. Jag gör alltid som de säger, de har till 99% rätt. Man missar alltid något och de är duktiga på att se felaktigheter. När det gäller de som jag undervisar har de åtta bollplank plus mig som de kan prata om manuset med. Det är en stor fördel, särskilt i början av skrivandet. De som man inte ska ha som bollplank är sin mamma, pappa, sambo, syskon och kompisar. Om de inte arbetar som redaktörer på ett förlag eller är författare förstås.

Hur många elever har du haft genom åren?

Det kan röra sig 6000 till 7000 tusen. Av dem har ett 90-tal kommit ut med böcker. Många har varit begåvade av de som inte kommit ut med böcker, men de har varit bra på att skriva 10 sidor, sen har de inte orkat det hårda arbetet.

Hur känner du igen en talang?

Den har en särskilt blick för omvärlden och att få ut det genom sitt språk. Men en talang är bara en talang så länge den tränar hårt och skriver vidare. Man måste även ha ett antal till talanger som gör att man får ihop en hel roman. Att skriva är som elitidrott. Du kan inte bara vara talang, det blir man ingen elitidrottare av.

Nämn en författare som är bra på att gestalta?

Det finns en hel del: John Steinbeck, Hans Fallada, Birgitta Trotzig, Kerstin Ekman, Per-Olof Enqvist, James Ellroy och Cormac Macarthy. Om det ska vara någon svensk deckarförfattare får det bli Håkan Nesser.

Tre snabba knep för att bryta skrivkramp?

Ett stopp beror ofta på att man inte vet vad som ska ske längre fram i en roman. Fantisera fram olika scenarier, ändra på något i delen längre bak i romanen som skapar förändring. Gör mer research, där kan lösningen finnas. Gör huvudpersonen mera intressant för dig själv, hitta nya saker inom henne/honom som gör det roligare att skriva. Skrivkramp är oftast ett uttryck för att man inte har koll på läget. Det gäller att försöka se vad som inte fungerar.

Vilken är den bästa bok du läst?

Det är mest gamla diktsamlingar, som av Rene Char, Paul Celan och Gunnar Björling. Romaner: Öster om Eden av John Steinbeck. Jag gillar också De Utsatta av Birgitta Trotzig. I krimgenren är det LA konfidiellt av James Ellroy och Röd Drake av Tomas Harris. Jag gillar även ”Fröken Smillas känsla av snö” av Peter Hoeg. Sen en hel del otroligt bra faktaböcker om universum och boken Sapiens av Hariri.

Vilken av dina egna böcker är du mest nöjd med?

Från min första bok, novellsamlingen ”Sent på förmiddagen”, en novell som heter ”Henne till skuld”. Sen tycker jag att jag har lyckats bra med diktsamling En m3 jord. Jag är den enda som har skrivit om en jordhög som är ett universum som man inte tänker på. Det gör att man får en distans till sitt eget liv. Och när man dör blir man en del av den här jordhögen och dess organismer. Man blir en del av kosmos. Jag tycker också att min senaste roman ”Lögnen är en annan sanning” äger betydelse. Eftersom jag anser att vår tids generationer bör känna till vilka affärer bröderna Wallenberg och Enskilda Banken gjorde under kriget, att de var en bank där stulna värdepapper från judar och andra ”blev vita” papper så att säga. Det var häleri i stor omfattning, blodspengar. Jag tycker inte om lögner och orättvisor. Det måste komma fram. Det var ett svårt skrivarbete att få det här levande, hela 40-talet, allt material som jag hittade. Få det att bli en gestaltad form, en historisk roman delvis uppbyggd som en kriminalroman, men ändå inte. Jag är nöjd med att lyckas klara upp det hela. Det tog fem års hårt arbete. Det är roligt när slitet blir resultat och det är väl det som jag vill ge alla författare där ute som kämpar. Ni har min beundraran, jag vet hur det är.

Har du något tips i övrigt?

Om ni undrar över något, läs boken ”Konsten att döda: så skriver du en kriminalroman”. Den är fokuserad på krimgenren, men ger även handledning om vad som behövs i ”vanliga” romaner. Andra böcker som är något att ha är Stephens Kings bok om sitt skrivande och Elisabeth Georges bok. Ni kan också ringa till mig: 073-9787498. Jag kanske kan hjälpa till. (Men det blir korta svar).

Lite kuriosa om Sören Bondeson

Deckarförfattare, romantisk kokboksförfattare och hårdkokt poet – så skulle man kanske kunna karakterisera Sören Bondeson. Det ger i varje fall en enkel sammanfattning av hans spännvidd. Han har publicerat ett par tre kriminalromaner, en kokbok och två diktsamlingar sedan debuten 1989. Tommy Olofsson Svenska Dagbladet

Sören Bondeson är mannen bakom många succéförfattare. Hans bok Konsten att döda: så skriver du en kriminalroman (Ordfront Bokförlag 2011) innehåller ”konkreta råd för den som vill komma vidare i sitt skrivande. Boken är handfast, fylld med hantverkskunskap, inget fluff, bara djupt och genomlevt engagemang som får till och med dramaturgikurvorna att verka lockande. Jens Lapidus, Tove Klackenberg, och Åsa Larsson hör till Bondesons gamla elever. Här bidrar de med egna texter om skrivprocessen.” Malin Lindroth, Göteborgsposten

När hans diktsamling nominerades till Augustpriset 2011 var det med följande motivering.

”Lager efter lager skärskådas innehållet i en kubikmeter mull som utan tvivel föreställer världen, och vi övertygas om att gråsuggor, kvalster och hoppstjärtar är våra jämlikar, att de speglar de större sammanhang vi lever i, drömmer om och strävar efter. Sören Bondeson har med m3 jord fångat ett fullfjädrat mikrokosmos. Med imponerade poetisk precision visar han hur avståndet mellan de mikroskopiska iakttagelserna och de stora visionerna är mindre än man tror.”

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Gästblogg: Sören Bondeson

  1. Ken skriver:

    Mycket bra intervju! Ska jag läsa igen. Inte bara svaren, utan även frågorna. Det krävs två för att dansa.

  2. C skriver:

    Uppfriskande och inspirerande ord. Som en bestämd men vänlig smekning med öppen handflata, eller en av septemberluft fylld vind, efter lång, het och torr sommar. Tack!

  3. Karin Drangel skriver:

    Sören är en fantastisk lärare, men lite sträng ibland. Hans senaste bok har jag nu sträckläst. Otroligt välskriven och spännande!

    • bagstam skriver:

      Håller helt med. Gillar den också jättemycket. (Men jag blir nästan bakfull när jag läser. De dricker grogg hela tiden.)

  4. Ping: En bra drivkraft att fortsätta | eva karlssons blogg

  5. Suveränt Anna! Så mycket göttigt i ett och samma inlägg! Och vilken lycka det är att haft Sören som lärare. Hyll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s