Möter text, litteratur och skrivande personer

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Lördag och Novellfesten i Lund. Jag vaknar. Inser två saker: 1. Jag har inget kaffe hemma. 2. Klänningen jag tänkt ha är för liten eftersom bebismagen växer för varje dag.

Jag får på mig klänningen men den sitter hårt runt magen och jag får andnöd. Drar av mig den. Rotar i garderoben. Hittar ingenting. Nyvaken och tänker: Kan jag gå i pyjamasen? Längst in hittar jag en klänning som är lite skrynklig men ren och luktar gott och jag skakar ut skrynklorna. Tar på mig den. Den är kortare nu än den var när jag köpte den – före graviditeten. En tröja över klänningen. Borstar håret. Äter frukost. Inget kaffe. Tar en tidigare buss in till Lund och köper dyrt och gott kaffe på ett kafé. Tänker att den här morgonen blev kaos. Tänker att det inte gör någonting. Det regnar när jag går till biblioteket, men det gör inte heller någonting för jag har regnjacka och jag har kängor och jag har varmt kaffe.

Det här är första gången som jag medverkar under Novellfesten. Tidigare år har jag varit där som besökare. Jag ska leda en skrivarworkshop och festivalens publik kommer själva att få skriva noveller.

Gänget som möter mig är glada och pratar mycket. Inte en grupp som är svår att få kontakt med. Inte heller svår att få igång att skriva. Jag behöver knappt ge instruktioner till övningarna innan de är igång. Älskar ljudet av pennor som skrapar mot papper och fingrar som slår mot tangenter. Älskar sorlet när deltagarna läser texterna för varandra. De är för många för att alla ska läsa för alla. De läser två och två eller tre och tre. Jag går runt och myser och lyssnar.

När jag leder workshops och kurser försöker jag att kolla så lite som möjligt på mina anteckningar. Jag försöker göra det när deltagarna är upptagna med annat – som att skriva. Då läser jag anteckningarna och påminner mig om vad jag ska säga och göra. Sedan lämnar jag datorn. Pratar direkt med deltagarna. Försöker vara i rörelse. Står inte kvar på samma ställer. Rör jag mig får jag kontakt med fler och fäster inte blicken på bara en person.

Många frågar mig om jag inte är nervös, och jo det är jag. Det är läskigt att ställa sig framför en grupp främlingar och prata och ge övningar och frågor och samtalsämnen. Det är skitläskigt. Men det går och det är kul. Och en vänjer sig. I början var det svårt och jag var rädd för knepiga frågor. Med tiden har jag vant mig vid dem. Ofta är det samma frågor som dyker upp varje workshop eller kurs.

Jag tycker om att stå framför en grupp och prata om skrivande och prata med deltagarna om skrivande. Det blir ett konstnärligt möte som ger energi till mitt eget skrivande.

Mötet är viktigt. Mötet med text, litteratur och andra skrivande personer. Efter workshopen på Novellfesten går jag till konsthallen och lyssnar på författare som läser noveller. Utdrag ur noveller eller hela noveller. Jag sitter och tar in texterna. Möter texterna. Det är härligt att bara sitta och ta in dem. Tänker att fler litteraturfestivaler borde ha längre uppläsningar. Tänker att det är kul att höra författare prata om sitt skrivande men det är roligare när de läser sina texter.

Nu är det en ny vecka och jag sitter med texterna av workshopens deltagare. Jag ska läsa och ge respons. Ser fram emot att dyka ned i deras noveller. Att möta deras texter.

p.s Har du varit på någon litteraturfestival i år? d.s

p,p.s Jag skrev en berättelse om skor och ålder, läs den här om du vill! d.d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Författarliv, Marica Källner, noveller och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Möter text, litteratur och skrivande personer

  1. annisvensson skriver:

    Novellfest och litteraturfestival låter som oerhört bra idéer. Att möta andra som skriver ger så mycket energi, precis som du skriver i inlägget. Jag hoppas få möjlighet att delta i en novellfest framöver. Ha det fint!

    • Marica Källner skriver:

      Ja precis! Det är skönt att komma ut ur sin lilla skrivbubbla och träffa andra som skriver. Träffa dem i ”verkligheten”, mycket av skrivkontakt sker ju på nätet. Vilket det inte är något fel med, men kul att träffa människor utanför nätet. Tack för din kommentar!

  2. Ethel skriver:

    Låter jättekul med Novellfesten! Nej, jag har inte varit på någon litteraturfestival i år. Är nog lite slö med att ge mig av hemifrån ibland. Men vi är fyra kvinnor som träffas ungefär var tredje vecka och läser upp våra nyskrivna texter. Texterna skrivs med inspiration från ”börjor” eller några förutbestämda ord som vi skickar till varandra. Vi har jätteroligt.

    Jag ska faktiskt på Bokmässan nästa vecka. Har en väninna från Örebro som kommer hit och vi ska gå tillsammans. Bland annat till Litterära Konsulters monter (Ann Ljungberg). Jag har skickat ett första kapitel till henne och hennes lektörsadepter för analys. Spännande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s