Ett eget skrivrum: en plats för kreativitet?

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Ni som har läst min bok vet att jag inte vill skriva om mitt skrivbord.

För det finns inte mycket att skriva om det.

I våras flyttade jag och min snubbe från en etta till en trea och jag skulle få ett eget arbetsrum. Jag skulle köpa ny skrivbordsstol och fixa till skrivplatsen så den blev mysig och inspirerande. En plats för skrivande, för skapande, för kreativitet.

Nu har jag mitt eget rum med skrivbord, ergonomisk stol, fotpall och krukväxt. På ena väggen hänger mina diplom och kursintyg och när jag satte upp dem tänkte jag att nu får jag ett sådant där skrivrum som alla pratar om. Ett rum för skrivande och allt det där.

Förutom krukväxten och diplomen är rummet kalt. Ingen matta, inga tavlor, inget mys belysning. Skrivbordet är en röra av papper och kvitton och fönsterkuvert. Rummet är så kalt att varje tangentslag ekar när jag skriver. Alltså hände det inte så mycket med min skrivplats när jag fick ett eget rum – trots att jag åkte till Ikea och tänkte att nu ska jag fixa till rummet.

Den första essän i Det som får plats handlar om skrivplatsen, och kanske en motreaktion till alla texter om skrivrummet. När jag skrev essän bodde vi fortfarande i ettan och skrivbordet var ännu stökigare då än nu. Jag förstår glädjen i en inspirerande plats, jag förstår glädjen i att omge sig med saker som får en att må bra. Men jag tröttnar på att läsa om hur författare smyckar skrivplatsen med dikter och artiklar och affirmationer. Tröttnar på skrivövningar i stil med:”Visualisera ditt drömskrivrum Som om rummets attribut avgör om det blir något skrivande.

Det egna rummet. Ett rum för skrivande. Jag förstår vikten av skrivplatsen och jag har läst och älskar Virginia Wolfs Ett eget rum. Men jag tror det är viktigt att komma ihåg att det egna rummet är större än bara en fysisk plats. Wolfs Ett eget rum handlar i första hand om tillåtelse.

Att ha ett eget rum är att ge plats åt skrivandet. Att ge skrivandet ett rum i livet. Lättare sagt än gjort. Och lättare gjort när en faktiskt har ett fysiskt rum. Jag är oerhört glad över mitt arbetsrum och jag vill inte flytta ut skrivplatsen till vardagsrummet eller sovrummet. Befriande att stänga dörren, att vara ifred och att gå in i rummet på morgonen och lämna det på eftermiddagen. Sedan jag fick rummet har jag fått bättre disciplin och bättre rutiner. I ettan var sängen och teven bara en halvmeter från skrivbordet. Ofta blev det långa morgnar i sängen.

Rummet är viktigt för mig – men det verkar mindre viktigt att ha det fint. Jag skriver ändå. Utan inspirerande affirmationer och dikter och tidningsartiklar.

Fast det vore trevligt med en matta …

p.s Var sitter du när du skriver? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Författarliv, Marica Källner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ett eget skrivrum: en plats för kreativitet?

  1. Anna N skriver:

    Jag har någon slags dröm om ett skrivrum. Helst ett kontor dit jag kan gå och skriva, sen åka hem och vara ”ledig”. Just nu bor jag och min sambo i en etta, så jag har skrivbordet precis som du hade det innan, en meter från sängen och teven. Jag älskar mitt skrivbord, men vad jag har märkt är att jag skriver inte alls bra vid det! Jag skriver bättre på ställen där det inte är tänkt att jag ska skriva. Det känns konstigt. Och jag undrar vad som skulle hända med mitt skrivande om jag plötsligt fick ett skrivrum i en trerumslägenhet. Jag hoppas att jag och min sambo hamnar där en dag!

    • Marica Källner skriver:

      Oj, hade missat din kommentar. Därför kommer svaret först nu.

      Jag förstår längtan efter ett skrivrum. Det hade jag också förut, och nu älskar jag verkligen att ha rummet. Men jag är nog inte så kräsen. Det jag vet att jag behöver är en dörr som går att stänga och ett fönster som släpper in ljus.

      Hoppas att du får en bra skrivplats snart, som du trivs med och kan jobba vid. Tack för din kommentar!

  2. Ponören skriver:

    Skrivrum låter högst tilltalande!

    Själv har jag nyligen återupptäckt charmen i att sitta på ett café och skriva. Penna och papper, ingen chans att hitta på annat och nån sorts möjlighet att låtsas att jag är JK Rowling. Eller så är det mest en ursäkt för att få tillskansa mig gokaffe och chokladbollar. Oklart.

    /Ponören

    • Marica Källner skriver:

      Ja det är bra med ett skrivrum. Kafé har aldrig varit min grej. För mycket ljud. Men när du lägger fram det så (låtsas vara Rowling, ursäkt att äta chokladbollar) låter det lockande!

      Tack för din kommentar!

  3. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Vad härligt med ett eget skrivrum! Låter som ett lyft för koncentrationen. Ett eget utrymme är verkligen det.
    Där jag lägger min hatt är mitt skrivrum, lite så tycker jag det är. Sedan är omständigheterna olika när det gäller distraktion.
    Håller på att fixa i ordning min skrivarstuga, med det menar jag att höj- och sänkbart skrivbord ska inhandlas. Inga affirmationer, citat, blommor, ljuslyktor.
    I stugan är det tyst, ingen tvätt som ropar, ingen disk som har disco. Bara … materiellt tomt, och därmed skönt i huvudet. Det underlättar 😄

    • Marica Källner skriver:

      Ja det där med att stänga ute omvärlden är viktigt. Ett höj- och sänkbart skrivbord skulle jag också vilja ha. Viktigt att tänka på arbetspositioner.
      Tack för din kommentar!

  4. Gubbflickan skriver:

    Håller helt med om att ”det egna rummet” snarare är ett själsligt utrymme än ett fysiskt rum. Ibland kan pyntarfantasierna nästan låta som prokrastinering: ”om jag bara hade det perfekta väggordet skulle skrivarlusten flöda!”. Själv hyr jag in mig i en rivningskåk som är omgjord till ateljéer. Billigt, riktigt sunkigt och inget internet, men att kunna gå ifrån vardagen och isolera sig är värt mycket.

    • Marica Källner skriver:

      Ja det är nog väldigt lätt att fokusera mer på pyntandet än på skrivandet. Tycker det låter utmärkt med en billig och sunkig lokal. Tack för din kommentar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s