Älskar research!

Ola Kjelbye

Foto: Ola Kjelbye

Det gör jag verkligen. Vare sig det handlar om att sitta timmar framför datorn och med hjälp av sökmotorerna kliva ner i den bottenlösa informationsbrunn som är internet, eller när det innebär en heldag böjd över luntorna på biblioteket. Men min favorit är ändå när jag får intervjua folk, suga i mig kunskaper och ta del av deras livshistorier. Fråga, lyssna och försöka få en person att vaska fram guldkornen i minnesbankarna och överlåta dem till mitt förfogande.

I går fick jag chansen att träffa en fantastisk person som visade sig vara helt rätt för vad jag letar efter. Jag känner till honom genom en gemensam vän men vi har aldrig träffats förut. Jag hade förberett honom på vad mitt projekt handlar om, skrivit ner en kort beskrivning av vad för sorts berättelser jag letar efter. Han svarade att han gärna berättar om sitt liv om det kan vara till hjälp för min historia. Men en kan ju aldrig veta hur det blir när en väl träffas. Om jag skulle lyckas skapa en atmosfär som kändes tillräckligt trygg och avslappnad, för att han skulle vilja dela med sig av sitt innersta.

Lite trevande kanske det var precis i början men efter några minuter kom det igång. Verkligen. Mer än jag förväntat mig. Jag trodde att jag visste precis vad jag behövde. Jag hade ett gäng frågor som jag tänkte skulle täcka in allt jag undrade över, men när vi väl satt där och började prata, så kom helt andra saker fram också. Så som det gör i ett bra samtal. En sak leder till en annan. Ett oväntat svar leder till nya frågor. Han frågade mig något vilket i sin tur ledde till att han kom i kontakt med nya avlägsna detaljer.

Det är väldigt generöst att ge en historieletare som mig tillgång till sitt privata, tycker jag. Och säkert lite spännande också kan jag tänka. För om det till slut blir en bok av det jag skriver på just nu, och något han berättade för mig i går dyker upp i en av mina karaktärers liv, så måste det ju vara ganska coolt att läsa det. Om – jag lyckats göra hans berättelse rättvisa.

 

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Annonser

Om johan ehn

Skådespelare, dramatiker, och snart författare, boende i Stockholm - även ganska skillad hobbybagare och vegetarisk kock.
Det här inlägget postades i Bok två, Debut, Down under, författarens hantverk, Johan Ehn, research. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s