Tjo!
Ni vet att jag har kämpat. Ni vet att jag har gnällt. Ni vet att jag har skrivit men inte kommit vidare med mitt/mina nya manus. Nu har något hänt.
För typ ett och ett halvt år sedan började jag skriva på en ny novellsamling. Det blev aldrig mycket med det. Det rann ut i sanden. Jag hittade andra texter att skriva eller andra grejer att ägna mig åt. Det skulle inte bli något av det manuset. Trodde jag. Utkastet är nästan färdigt. Behöver bara lite mer text.
Vad hände? Då och då har jag plockat upp manuset. Skrivit på det. Jobbat med det. Tänkt på det. Reflekterat och funderat och processat. Under sommaren har det varit orört. Jag har inte velat eller orkat med det. Men i början av höstterminen plockade jag upp manuset. Dammade av det. Berättade om det för min snubbe. Beskrev de texter jag hade skrivit och vilka jag tänkte skriva. Då insåg jag det: ”Första utkastet till manuset är ju typ klart!”
Samlingen är en del av min konstnärliga forskning. Det var därför jag plockade upp manuset och dammade av det i början av hösten. Vid terminsstart av Författarskolans magisterkurs steg 2. Nu har det växt och kommer att vara mer än en novellsamling. När jag började jobba med manuset igen upptäckte jag dessutom att det kändes genomtänkt och strukturerat och inte alls kaosartat. Det känns som om jag vet vad jag håller på med. Vilket jag antagligen också gör – måste bara lita på det.
p.s Vad händer hos dig i det här trista höstvädret? d.s
Debutantbloggen 
Härligt! Skönt att du har ett första utkast. 🙂 Själv så skriver jag på en längre prosadikt som jag hållit på med i snart 2 år. Ja det är ju en process och först nu känner jag att den börjar ta form, efter att ständigt ha skrivit om och skrivit om.
Ja det är riktigt härligt! Lycka till med prosadikten.
Tack för din kommentar!
Jag brukar ibland likna min skrivprocess vid processen att baka bröd. Ibland måste degen (texten) vila och jäsa tills den är redo innan man kan arbeta vidare med den. Om man vill att det skall bli någonting bra av den. Det låter som om ditt manus behövde sin vilo/jästid och du gav den just vad den behövde.
Vilken fin liknelse! I det här fallet tror jag att det var jag som behövde jästid 🙂
Men, när är det författaren och när är det texten som behöver vila? Kanske svårt att separera!
Tack för din kommentar.
Och ibland kan det vara båda.
Härligt, Marica! Det gör mig så glad att höra. Ser fram emot att läsa så småningom.
Åh tack! Det kommer dröja länge innan det är blir en bok 🙂 Mycket kvar att göra på det.
Nåja, utkastet finns där. En bra grund helt säkert 😀
Vilken härlig insikt du fick!
Jag har precis skickat mitt manus till Ann Ljungberg som just nu utbildar en ny skock med lektörer. En av aspiranterna ska jobba med mitt manus under utbildningen. Väldigt spännande. Jag vet att jag inte var helt klart med texten. Jag hann inte riktigt avsluta. Får se vad som händer …
Åh vad spännande! Hoppas att du får ett utlåtande med många bra tankar och verktyg som kan hjälpa dig framåt med texten. Tack för din kommentar!
Vad skönt att slås av den känslan – ”jag kan ju!”. Håll fast vid den. 🙂
Här förbereder jag mig för NaNoWriMo och hoppas det ska ge utdelning både vad gäller manuset men också för att jag hittat en skrivargrupp i min stad som jag hoppas jag ska trivas med!
Ja, en riktigt härlig känsla 🙂
Lycka till med NaNo! Har aldrig varit med på det. Lycka till med skrivargruppen också.
Tack för din kommentar!
Tack!