Hallå? Vart tog du vägen? Ah, där är du ju!

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

För någon vecka sedan slogs jag av tanken att det jag skriver inte duger.

Att mina böcker inte tacklar tillräckligt viktiga ämnen som ligger i tiden och inte är banbrytande inom sin genre, utan att mina böcker istället uppfattas som ytliga och en i mängden i jämförelse med andra författares böcker.

Och det är just det där ordet, jämförelse, som får mig att bli irriterad på mig själv.

För när jag blir stressad över skrivandet, när jag tvivlar på mig själv och när jag känner mig osäker på vad jag vill med texten så börjar jag att jämföra mig med andra författare.

Problemet var att den här gången tappade jag bort mig själv för en stund.
En ganska lång stund.

Tills min man frågade mig (antagligen för att han tröttnat på att lyssna på mitt ältande): Vem är du?

Jag stirrade bara på honom som om han vore helt bakom flötet.

Du är Christina Schiller. Ingen annan, sa min man efter en stund och fortsatte sedan, det finns redan en Simona*, eller vad hon nu heter, så det behövs inte en till av henne. Det behövs en Christina Schiller som skriver sina berättelser på sitt sätt. Så gör det.

Orden sjönk sakta in medan min man fortsatte med disken och jag stirrade på datorskärmen med manuset och alla kommentarer från min redaktör.

Mina böcker kommer inte vinna några litteraturpriser eller recenseras på kultursidorna för sitt samhällskritiska innehåll. De är kanske inte originella eller banbrytande inom sin genre, men vet ni vad? Det är faktiskt helt okej med mig. För vem är det som säger att alla böcker måste vara djupa och insiktsfulla och viktiga och originella?

Anledningen till att jag skriver har inte med varken litteraturpriser eller kultursidor eller att vara banbrytande att göra, utan för att jag älskar att skriva precis det jag skriver och med en förhoppning om att mina böcker erbjuder läsaren en verklighetsflykt, en mysig stund, en möjlighet till att koppla bort vardagens alla måsten och krav.

Det är verkligen lätt att tappa bort sig själv när man börjar tvivla och osäkerheten sätter in (jag kommer säkerligen att gå vilse igen) men jag är glad att jag hittade tillbaka. För jag älskar mina böcker. Jag älskar mitt sätt att skriva och hur jag berättar mina historier. Viktiga eller ej.

Jag är Christina Schiller och jag skriver smarta, varma och charmiga böcker med lite sälta, där huvudkaraktärerna får sina lyckliga slut.

Så de så!

* Simona är den enda svenska romanceförfattare som min man känner till, ja förutom mig då 🙂 Han är mer av en Tom Clancy läsare.

Om Christina S

Romanceförfattare som bloggar om skrivandet, vardagen och livet i största allmänhet. Älskar choklad och klänningar. Hatar att städa och människor som trycker ner andra för att själva verka bättre.
Det här inlägget postades i Brutna små regler, Christina Schiller, Debut, Författarliv, Hemligheter små, Romance, Skrivprocessen, våga vara den du är och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Hallå? Vart tog du vägen? Ah, där är du ju!

  1. Ping: ”Men det är ju bara underhållning …” | Debutantbloggen

  2. Elin Säfström skriver:

    Vilket fantastiskt bra inlägg! Och, oj, vad jag behövde det just nu! Är precis där, halvt begravd under alla tvivel. Mina böcker kommer heller aldrig någonsin att vinna några priser eller få kultureliten att lägga sina pannor i djupa veck. Det är enkla, mysiga(?) böcker som bara är till för att underhålla. Och de är mina och ingen annans.

    Stort tack till dig och din man!

    • Christina S skriver:

      Tack ❤
      Jag misstänkte att det var fler än jag som hamnat i just det träsket av tvivel 🙂
      Fortsätt att skriv dina böcker på ditt sätt. Det är då de verkligen kommer att skina.
      Kram ❤

  3. Kristina skriver:

    Igenkänningsfaktor: HÖG! Jag har också varit nere i det där hålet. Att jag inte skriver om tillräckligt viktiga ämnen, att det bara är en mysig liten berättelse.
    Men så var det något som tog ner mig på jorden. Det var när jag läste scener ur mitt manus och insåg varför jag gillar dem. Det är de där scenerna som innehåller mycket känslor, där miljön verkligen sprakar och ger färg åt texten, där jag medvetet stannar upp och läser varje ord långsamt för att det är så njutningsfull läsning. De scenerna innehåller inte ett viktigt samhällsämne, de är bara så fina i sig.
    Och ska vi vara ärliga mot varandra, en bok som griper tag i läsaren är en underbar bok, vare sig den behandlar ”viktiga” ämnen eller inte. Jag har läst så många böcker som varit ren balsam för själen, där jag inte ville att boken skulle ta slut, men när den väl gjorde det slog jag igen den med en suck och ett stort leende på läpparna.
    Sådan böcker vill jag skriva. Böcker som lämnar läsaren med ett leende på läpparna och ett varmt hjärta.
    Sådan var din bok Christina ❤

    • Christina S skriver:

      Åh, vad härligt det låter att det var ditt eget skrivande som fick dig att ta dig upp ur det där hålet man så lätt trillar ner i. Det är de scenerna jag älskar så mycket, jag med. De som man minns efter att man lagt boken ifrån sig. Och tänk vad lyckligt lottade vi är som får skriva sådana scener själva!
      Jag ser så fram emot att få läsa din bok sen, när den kommer ges ut. För det vet jag att den kommer att göra. Du har det där drivet som verkligen säger mig att du kommer att lyckas och jag kommer vara en av de första att köpa boken. Det lovar jag!

      Du anar inte hur glad jag blir över att höra att min bok lämnade dig med ett leende på läpparna. Det är exakt det som jag vill med mitt skrivande ❤ Jag ska bära med mig dessa ord och plocka fram dem nästa gång det känns tufft 🙂

      Kram och fortsätt skriv, på ditt sätt ❤

  4. Klart dina böcker behövs! Då och då i mitt liv har jag drabbats av lästorka, har varit helt oinspirerad av läsa över huvud taget. Vilket är så olikt mig så jag får panik. Och varje gång har lösningen varit – wait for it – romance. Det är inkörsporten till all litteratur för mig. Romance orkar jag alltid läsa. Det får mig att må bra, det gör mig glad, det inspirerar mig att läsa även annan typ av litteratur och det gör mig ofta lite extra kär i min man. Du och alla andra romanceförfattare behövs!

  5. Elisabet Nielsen skriver:

    Klockrent, Christina! Fortsätt skriva dina böcker precis som du gör. Vi behöver inte en kopia av Simona Ahrnsted (vi är väldigt nöjda med originalet). Vad vi behöver är nya stämmor som med sina berättelser bidrar till att bredda och utveckla genren och bidra till den begynnande romancevågen här i Sverige. Med Hemligheter Små har du bidragit till att ge småstadsromance en röst. Så fortsätt för all del att vara den bästa Christina Schiller du kan vara.

    • Christina S skriver:

      Precis 🙂
      Simona skriver på sitt sätt, och hon gör det otroligt bra. Ska snart sätta tänderna i hennes nya bok 🙂 Och som du säger så behöver vi inte en till Simona, eller Camilla, eller Jan då de redan finns. Vi behöver nya, unika röster som skriver på sitt eget sätt.

      Kram ❤ och tack ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s