Hur gick det sen, Anna Ahlund?

Anna 2016 beskuren

Foto: Johanna Westin / den sjungande fotografen

Hej igen! Det känns som om det knappt gått någon tid alls sen vi sågs, ändå är det nästan ett år sen jag och förra årets gäng lämnade över till årets Debutantbloggare. Kanske är det inte så konstigt att det känns så, 2017 har svept förbi med ett enda stort swosh för mig.

Antagligen var det för att första halvan av året bjöd på skrivpanik. Saker ingen ser var planerad till sommarutgivningen, kontrakt var för längesen skrivet, framsida fanns, läsare väntade … Det var bara det att boken aldrig ville bli klar. Jag skrev och skrev, men texten betedde sig som någon slags litterär hydra – där jag försökte begränsa ett spår dök två nya spår upp, och de ledde sällan åt det håll jag tänkt mig.

Det svåra var helt klart alla möjligheter. Med sex olika berättarperspektiv och en ramhandling som spände över ett år gick det att berätta så mycket, hitta så många trådar att plocka upp, så många teman att utforska. När jag lärde känna karaktärerna blev de också mer och mer intressanta, och jag kom på så mycket jag ville berätta om dem. Texten svällde och svällde.

Dramaturgivägg

Ett tag trodde jag nästan inte att det skulle gå. Jag var riktigt rädd för vad som skulle hända om jag släppte ifrån mig något som jag inte skulle hinna bli nöjd med. Vad skulle det göra för mig som författare om andra boken blev ett mjeeh? Vem skulle vilja läsa något mer jag skrivit då? Jag hade några sömnlösa nätter under våren, och ganska många panikskrivardagar då jag kämpade för att överhuvudtaget få allt att hänga ihop.

Men tack vare ett flexibelt förlag, en redaktör med ett änglalikt tålamod och aldrig sinande pepp från skrivarvänner blev så boken till slut färdig. Efter ett antal uppskjutna deadlines. Och när jag höll den där solskensfärgade knubbisen på fyrahundra sidor i min hand i augusti kände jag mig så nöjd med hur den blev. På riktigt. Och den känslan alltså, den känslan.

Phuu.

Saker ingen ser, first

 

Som om 2017 inte tyckte att det var nog levererade det även nya dagjobb åt mig och min man och flytt till ny stad under samma månad som lanseringen av boken.

Phuu, phuu.

Anna på Sakisfest

Men allt gick fint. Det blev en underbart färggrann releasefest, och vi trivs fantastiskt bra i Uppsala. Det är ju dessutom staden jag tänker att alla mina böcker ska utspela sig i, så varje gång jag går runt på gatorna lägger jag märke till nya saker jag tänker att jag ska skriva in i nästa bok. Det är väldigt inspirerande.

Jag sitter fortfarande vid mitt älskade köksbord och skriver, bara att det nu står i rummet vi kallar ”ateljén”. Saker ingen ser har hittat fram till sina läsare, och jag myser varje gång jag hör att någon tagit till sig mina karaktärer och den vackra, tillåtande, queera värld jag byggt åt dem och själv tycker så mycket om.

Ateljén

Och nu då?

En märklig sak med skrivandet är att minnet av all den där skrivångesten ganska snabbt bleknade. Jag vet att det var jobbigt under skrivprocessen, men nu när jag börjat skriva på nästa bok kan jag inte riktigt känna det längre, om ni förstår hur jag menar? Nu tänker jag bara att det är roligt att skriva, och gläder mig åt att bygga upp nya karaktärer och knyta ihop nya trådar. Kanske är det naturens sätt att låta författare glömma skrivångest för att det ska bli några nya böcker gjorda? Eller så var det som alla sa – att andraboken är absolut värst. Jag tror nästan det.

Hursomhelst, nu håller jag på med en bok som har arbetsnamnet ”Balis” och kretsar kring en vecka i maj då det är skolbal. Den utspelar sig på min hittepåskola Sibylla allmänestetiska läroverk som också är med i Saker ingen ser. Balis är på flera sätt en direkt reaktion på Saker ingen ser. Saker ingen ser utspelade sig under ett år – Balis ska handla om en vecka. Saker ingen ser hade många karaktärer och blev över fyrahundra sidor – den här ska ha få karaktärer och bli en tunnis på kanske hundratjugo sidor.

I wish. Vi får se.

Balen

Den kommer i alla fall att bygga på mycket mer struktur än Saker ingen ser gjorde. Den här gången testar jag att göra en ordentlig plan för hela boken. Eftersom upplägget bygger på en tydlig form (sju dagar, tre kapitel per dag) är det ganska lätt att placera ut de dramatiska höjdpunkterna på lämpliga ställen och jobba med dramaturgiska bågar, som jag älskar. Det ska bli kul att se vad det blir. Det blir i alla fall en storslagen bal i det gamla läroverket, en chatt-relation, en bästis med en flickvän som är en riktig trickster, hemligheter, mycket tankar om identitet, och en hel del Uppsalagator på natten. Jag tror att det blir kul. Den som gillat mina tidigare böcker kommer nog att gilla den här också, samtidigt som den kanske också bjuder på något nytt. Vi får se.

Plan

Balis är planerad till våren 2019, så jag hoppas att 2018 blir ett lite lugnare skrivår än 2017 var. Jag har många författarbesök inbokade, och ett par andra roliga skrivarprojekt som jag hoppas blir av under året. Framförallt ser jag fram emot att skriva klart Balis, och att känna att jag har tid att låta den landa. Jag längtar efter att få flytta kommatecken i väntan på deadline, och att hitta de allra bästa orden för att beskriva känslor. Att stanna upp och verkligen tänka på ordval och meningskonstruktion. Njuta av det. Samtidigt har jag så roligt nu när jag bygger upp själva historien och karaktärerna.

Det är så omvälvande att få ägna sig åt skrivande. När det inte sker under press finns det en sån kärleksfull kraft i det. Kärleken till orden, skapandet, karaktärerna. Det är fantastiskt att få vara med om det.

Debutantbloggsläsare – tack för att jag fick titta in och säga hej. Vi ses vidare på Instagram ifall ni vill prata skrivande (jag heter @anna.ahlund) eller på annaskriverunder.se, skrivbloggen jag har tillsammans med Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund.

Ta hand om er – och skriv på. Det är värt det.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Saker ingen ser, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s