Glad. förvirrad. textkollage

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Jag är glad och förvirrad och skriver ett kollage.

Glad och förvirrad. Ni som följt mig under året kanske har räknat ut att det är mitt normaltillstånd. Glad och förvirrad.

Jag har många texter på mitt bord: mina egna och andras. Tänker på Cath i Rainbow Rowells roman Fangirl. Cath har texter att skriva och studieböcker att läsa och mejl och kommentarer att besvara. Hon beskriver det som att hon badar i ord, drunknar i ord. Just nu känner jag igen mig i det. Fast jag drunknar inte. Jag simmar runt och har det trevligt.

En tisdag för några veckor sedan gjorde jag en 100% vegetarisk chokladpudding av banan och havremjölk och kakao och vaniljsocker och den blev galet god. Åt den och läste fjärde delen i Pax-serien.

Just nu läser jag boken Jordens herrar av Pelle Strindlund. Den handlar om djurförtryck. Jag tycker att den är bra, jobbig, intressant, provocerande, fängslande.

Ibland skriver jag twitterkorta noveller. Här är en:

Kärleksförklaring
Hon läste dikter för dig och bjöd dig på morotskaka men du ville ändå inte ha henne.

Det finns fler på twitterkontot som heter mkallnernovell. Nu när tweets kan ha hela 280 tecken vet jag inte hur jag ska få ihop novellerna. Det blir en ny utmaning.

Den 25:e november ska jag vara med på en Ordfest i Malmö! Ska bli kul. Ett gäng ordkonstnärer framför text på scen. Poesi, prosa, stand-up. Det blir på Garaget i Malmö och du kan läsa mer om det här.

Jag fortsätter med mitt forskningsprojekt om flickor och flickskap. Vad är det att vara flicka? Varför är flickan viktig för mig som författare? Hittar massor av frågor och massor av texter och massor av svar. Tappar bort mig i textsorlet. Letar genom att skriva. Låter det vara en process. Låter det ta tid.

I boken Ett flicklaboratorium av Maria Margareta Österholm läste jag om hur en roman går från att beskriva ett sjukdomstillstånd till att utföra sjukdomen. I språket och i formen. Det är intressant. Jag tänker att det sker när texten slutar att bara vara en text. När läsaren blir en del av den. När läsaren inte längre kan värja sig från texten. Inte längre kan tänka att det inte är på riktigt.

Fantastiska nyheter: I sommar ska jag leda en kurs på Skurups folkhögskola. Kreativt skrivande med feministiskt perspektiv. Ser fram emot det trots att det är långt till sommaren. Datum är inte spikat än. Men tiden går fort. Inser också att mitt år på Debutantbloggen snart är över. Märkligt.

 

p.s Jag har inte bestämt vad jag ska läsa på Ordfesten. Vill läsa ur Det som får plats. Något förslag? d.s

 

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Marica Källner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s