Gästblogg: Linnea Dahlgren

Foto: Pernilla Dahlgren

Jag trodde att det skulle vara ett telefonsamtal. Refuseringsbreven kommer via mail men när det positiva beskedet väl anlände trodde jag det skulle komma i form av ett telefonsamtal. ”Hej, jag heter X och jag ringer från Y förlag angående det manus som du skickat in till oss, som vi blivit GALET IMPONERADE AV och MÅSTE GE UT.”

Så blev det inte, såklart. När det positiva beskedet väl kom såg jag det aldrig, för det gick raka vägen till skräpposten i min mail.

Jag har skrivit seriöst sedan någon gång på högstadiet. Innan dess var det mer idéer som jag skrev inledningar på, men aldrig kom förbi 20-sidorsgränsen med (även om jag i vissa fall hade detaljerad handling för en serie om tio böcker). Men på högstadiet skrev jag klart min första långa berättelse. Jag skrev den för att det var så himla, himla roligt. Och när jag skrivit klart den skrev jag en till. Och en till.

Det var det läskigaste någonsin, när mina föräldrar skulle läsa vad jag skrivit. Jag kunde inte vara i samma rum, jag var tvungen att gå därifrån och tänka på något annat. Det kändes som att jag gav dem min hemliga dagbok att läsa trots att allting var påhittat och jag själv inte fanns någonstans i texten. Trots att det inte alls var en nyckel till mig, utan snarare en port till mitt skruvade fantasiland.

 Några skrivarutbildningar senare har min relation till att bli läst förändrats. Jag tycker om att vara i samma rum som någon som läser min text, även om det fortfarande är nervöst, för det är det bästa sättet att se hur texten tas emot på av läsaren. Om personen skrattar kan jag fråga direkt vad det var som var roligt, om personen gråter vill jag veta vad i texten som orsakat detta (för att se om det var meningen liksom) och icke desto mindre: var i texten personen slutar att läsa och istället reser sig upp för att kanske hämta något att dricka. Att få respons har blivit till en viktig del i min skrivprocess, en del jag tycker om.

Men nu är det dags för mig att ta mig an nästa nivå. Hittills har jag alltid vetat vem som läst min text, jag har fått höra respons från läsningen, jag har haft kontroll. Men inte längre. För som tur var skickade min blivande redaktör ett mail till.

”Hej Linnea, jag vet inte om mailet jag skickade i förra veckan kom fram eller inte, men jag har läst ditt manus och vi på Opal skulle gärna samarbeta med dig.”

Det var en vanlig måndagsförmiddag. Jag skulle till jobbet om några timmar och hade slagit upp datorn i jakt på lagom förströelse. Och så ser jag mailet. Med hjärtslag långt upp i halsen och darrande fingrar svarade jag att ja, jag vill gärna samarbeta.

Jag vet inte hur väl jag egentligen utförde mitt arbete den dagen. Det kändes som att jag borde ha skrivit ”jag ska ge ut en bok” i pannan, för det var den enda tanken som fanns i mitt huvud. Fast i versaler.

AAARGH, JAG SKA GE UT EN BOOOK!!!!!

I vår kommer den. Min bok. På Vox by Opal, som är Opals nya imprint. Jag har drömt och fantiserat och längtat efter det här så länge, att jag trodde att när det väl hände skulle jag vara förberedd. Men det är som att jag fortfarande inte riktigt har förstått.

 Ibland har jag svårt för att inte tralla gatan fram (så svårt en gång att jag faktiskt trallade), ibland är det svårt att somna på kvällen för att huvudet är så fullt av tankar. Vad kommer de som känner mig att tycka om boken? Vad kommer de som inte känner mig att tycka? Och hur konstigt är det inte att personer som inte känner mig kanske ändå väljer att läsa min berättelse? Hur konstigt är det inte att de flesta främlingars reaktioner på min bok antagligen aldrig kommer nå fram till mig? Tänk om någon tar illa upp? Tänk så kommer någon recensera den!

Hur läskigt det än känns hoppas jag ändå det. Att boken kommer bli läst. Att folk kommer tycka och känna saker om den. Tycka olika och tolka olika. Och jag hoppas, att åtminstone ett litet svagt eko av allt det där, kommer studsa tillbaka till mig.

För det här är min dröm, och nu händer det. Jag kommer aldrig att bli redo, och jag har för farao varit redo i hela mitt liv. Nu kör vi.

Linnea Dahlgren bor i Malmö och jobbar som biblioteksassistent på stadsbiblioteket i Helsingborg. Hennes kommande debutbok är en ungdomsbok med titeln ”Dagen du förstörde allt”. Om du vill följa hennes resa finns hon på det nystartade Instagram-kontot linnea__dahlgren.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Gästblogg: Linnea Dahlgren

  1. Ping: Presentation! | Debutantbloggen

  2. icafischerstrom skriver:

    Waah, så himla mycket grattis. Det kommer ju för evigt vara en fantastisk historia om inte annat.

    Tänker mig att det skulle vara väldigt frustrerande att hela tiden veta att det finns människor som läst den, och man kan inte få veta hur det kom sig att de valde just den boken osv. :):)

    • Linnea Dahlgren skriver:

      Eller hur, det borde finnas en enkät i varje bok med frågor som läsaren får svara på och skicka till mig så jag får veta 🙂 Och så himla mycket tack!

  3. annisvensson skriver:

    Hej, Linnea! Så spännande att läsa om din lång resa och kul att du når målet. Jättefint! Jag ska följa dig på Insta och ser med nyfikenhet fram emot att höra mer. Grattis!

  4. charlottecederlund skriver:

    Så himla roligt Linnea! Stort grattis!!! 🙂 (Har såklart hört det ryktesvägen innan 😛 men inte fått möjlighet att gratta ordentligt!) Extra stort grattis till att du blir utgiven på världens bästa förlag, kommer bli hur bra som helst tror jag! (y)

    • Linnea Dahlgren skriver:

      Stort tack! 🙂 Ja, jag har redan fått känslan av att det är världens bästa förlag faktiskt, haha.

  5. Manuskt skriver:

    Grattis till den blivande boken! Jag tror att det var dina föräldrar jag träffade på fest i Åstorp flera veckan och fick höra talas om dig, och nu dyker du upp här. (Ni har in så fall bott granne med min kusin.) Kul med liten värld 😊 Lycka till! /Frida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s