Hur gick det sen, Charlotte Cederlund?

Charlotte CederlundDet är något konstigt, det där med tid. Ibland går den jättelångsamt och ibland rinner den en ur fingrarna och försvinner innan man ens hunnit blinka. Sedan jag debuterade förra året har det verkligen varit det senare. Allt har gått så fort. Det är nästan som om sekunderna i mitt liv har blivit minuter, som om timmarna har förvandlats till dygn. Och allt har tagit slut alldeles för fort.

När jag lämnade Debutantbloggen för snart ett år sedan så hade jag precis skickat in de sista korrändringarna av Gryningsstjärna till mitt förlag. Jag var helt slut efter ett riktigt tufft skrivår och såg fram emot boksläpp och releasefest i januari. Och vilken fest det blev! Några av er minns kanske att jag blev ”snuvad” på min releasefest för Middagsmörker eftersom jag fick barn bara en vecka innan boken kom ut. Därför kändes Gryningsstjärna-festen lite som min debutantfest. Mitt förlag ordnade så fint med lokal på AF-borgen i Lund, snittar och sötsaker som passade bokens tema och fina giftbags till alla gäster. Och jag njöt verkligen, kände att det var värt allt slit. Och att det faktiskt var något jag ville göra om igen.

16466185_10154726533517881_1843064803_o (1)

Och tur var väl det, för efter en ynka månads paus började jag arbeta med trilogins sista del – Midnattsljus. Lite naivt trodde jag att den boken skulle bli lättare. Jag trodde verkligen på det som så många författare faktiskt säger, att det är den andra boken som är den svåraste. Det är då man måste överträffa sig själv, visa för sig själv och andra att det inte var en lyckad slump som gjorde att det faktiskt blev en bok första gången. Och kanske är det ofta så, att den tredje boken faktiskt blir lättare. För att man lärt sig mer och för att man hittat rutiner och tekniker som faktiskt börjar bli rätt så inkörda. Problemet var bara att jag inte räknat med den enorma utmaningen som det innebär att avsluta en serie. Plötsligt ska tre böckers trådar knytas ihop, läsarnas favoritkaraktärer ska få ett värdigt slut och storyn ska knyta an till de andra två delarna utan att det blir allt för likt. Samtidigt ska du som författare tycka att det är lika roligt att skriva om samma karaktärer och samma miljöer som du kanske gjort, säg, de fem senaste åren. Det är inte det lättaste och jag har bråkat något otroligt med det här manuset. Hatat det, gråtit åt det, svurit åt det.

De senaste veckorna har jag dock blivit vän med mitt manus igen. Jag hade deadline på sista redigeringen i onsdags och även om det var brutala slagsmål oss emellan ända till slutet så vågar jag nog nästan påstå att jag känner mig rätt så nöjd nu. Storyn håller, det är en spännande fortsättning på de tidigare två böckerna och det är ett bra avslut. Nu återstår korr och i januari går boken till tryck. Release har dock skjutits från januari till mars eftersom jag och min man lyckats få till en lika dålig timing den här gången – vi väntar nämligen tillökning i januari. Precis kring det datumet som boken skulle ha släppts. Men den här gången är mitt förlag snälla och skjuter upp releasen så att jag faktiskt kan få njuta av den på riktigt och inte bara inifrån min bebisbubbla!

Idijärvitrilogin

Men året har faktiskt inte bara inneburit slagsmål med Midnattsljus. Jag har fått uppleva en massa härliga saker som författare. Jag har varit i Stavanger på Nordisk barnbokskonferens, i Göteborg på Bokmässa. Jag har suttit på scen med författarkompisar och nya författarbekantskaper och jag har åkt runt till skolor och pratat med högstadieelever. Alla dessa saker är en ynnest, grädden på författarmoset, och det ger så otroligt mycket energi. Energi som gör att man orkar fortsätta skriva.

16Och skrivit, det har jag. Mer än bara Midnattsljus. Faktum är att jag har skrivit två böcker till under det år som gått. Den första är en bilderbok som heter Världens räddaste hund. Den handlar om vår hund Zigge som är rädd för allt och jag hade skämtat länge om att jag borde skriva en bok om honom. Och i vakuumet mellan Gryningsstjärna och Midnattsljus var det precis vad jag gjorde. Det var verkligen ett lustfyllt skrivande och jag hade roligt varenda sekund jag satt med texten. Och den där lusten hjälpte mig på något sätt att göra texten riktigt bra, trots att jag var helt grön inom genren. För när jag visade den för mitt förlag sa de att de ville ge ut. Alltså bilderboksdebuterar jag i maj tillsammans med gulliga Zigge som illustrerats så otroligt fint av Maya Jönsson.

Den andra boken som jag har skrivit under året är en faktabok för barn. Den är fortfarande i produktionsstadiet så jag kan tyvärr inte berätta så mycket om den men jag och förlaget letar just nu illustratör och kanske, kanske kan den komma ut innan Bokmässan nästa år. Det har också varit ett fantastiskt roligt projekt att jobba med, en kombination av fakta och fiktion som blandar stora drag med små, små detaljer.

Och det kan man väl säga blir nästa års ledord för mig. Att skriva lustfyllt och kravlöst. Jag har skrivit så tokigt intensivt de två senaste åren att lusten har börjat vackla lite. Och det är en otroligt läskig känsla, att känna att jag kanske inte vill. Dock är det bara romanskrivandet som ger mig sådana känslor och sannolikt beror det på att jag de senaste två månaderna haft en arbetsbelastning på över 150% om man räknar dagjobb och skrivjobb. Men ändå. Skrivande ska vara kul. Kanske inte varje dag, kanske inte varje kapitel. Men överlag ska det ändå vara en sysselsättning som tillför livet något. Och det hoppas jag hitta tillbaka till nästa år. Den där känslan av att helt enkelt INTE KUNNA LÅTA BLI ATT SKRIVA.

Charlotte3

Tack för att jag fick komma hit och skriva ett par rader igen, jag har saknar er och jag har saknat bloggen även om jag tycker att årets bloggare gjort ett otroligt bra jobb under året som gått! Om ni vill fortsätta höra om min skrivliv och mina med- och motgångar kan ni följa mig antingen på Instagram (charlottecederlund) eller på Facebook (charlottecederlundforfattare). Jag har även en hemsida med matnyttig information om mina böcker och den research jag har gjort.

Kram på er alla, njut av skrivet och ha en riktigt, riktigt härlig jul! ❤

(Foto: Niklas Herrström)

Annonser

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Charlotte Cederlund, Debut, Författarliv, Idijärvi-trilogin, Illustrationer, Inspiration, Ungdomslitteratur, Uppföljare. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hur gick det sen, Charlotte Cederlund?

  1. icafischerstrom skriver:

    Så himla kul! Ser fram emot att få läsa massa mer av dig!

  2. bookangelsite skriver:

    Tack för ett fint inlägg! Lycka till med allt! Ha det så bra och god jul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s