Vad skulle jag ha haft på mitt bokbord?

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

På kulturnatten här i byn hade jag ett bokbord på en marknad. Jag tog en kartong böcker och gick till lokalen. Hittade bordet med mitt namn. La upp böckerna i tre jämna högar. Spred ut några gratis noveller runt bokhögarna. Bordet var stort. Mycket tom yta. Jag hade ingenting att fylla tomheten med. Tittade på bordet intill mitt. En kvinna sålde saffran hon odlar på sin gård. Hon hade lagt upp pärmar med reportage om saffransodlingen. Sneglade på ett annat bord. En kvinna sålde handgjorda smycken. Hon hade lagt en duk på bordet och det var fint och mysigt. Mitt bord: Ingen duk, inga reportage.

Jag tycker att det är svårt att sälja. Det är svårt att ta kontakt med personer och svårt att försöka prata och berätta och få folk att vilja handla. På marknaden behövde jag locka till mig människor och få dem att stanna och titta på boken. Jag hade bara mig själv och bokhögarna och några gratis noveller. Jag tänkte: Jag skulle haft en godisskål! Jag tänkte: Jag skulle ha skrivit ut några recensioner! Jag tänkte: Jag borde ha övat in något att säga om boken! När någon stannade vid mitt bord blev jag generad och mumlade att det var min debutbok och jag bet mig i tungan för att inte säga: “Nejmen inte behöver du väl köpa boken, den finns ju på biblioteket! Här ta en gratis novell istället.”

Jag behöver någonting att luta mig mot. Någonting som kan hjälpa mig att prata och berätta. Att lägga fram recensioner och tidningsreportage hade kanske inte löst allt – men jag hade absolut känt mig säkrare. Det hade funnits någonting mer att peka på. Att visa. Och hade jag haft en godisskål hade jag inte bara kunnat bjuda på godis … jag hadekunnat hålla mig alert och vaken på socker. När jag blev för slö gick jag till barnens fiskdamm och fiskade upp en liten godispåse. Med socker i blodet skärpte jag mig och kom igång att babbla och sälja. Jag gick hem glad och trött med en betydligt lättare kartong och inte en enda gratis novell. Trots svårigheterna lyckades jag sälja och nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag får ha ett bokbord:

Ta med mer material än bara boken.
Ta med något att fylla upp bordet med.
Ladda upp med godis – både att bjuda på och att äta själv.

p.s Har du erfarenhet av att sälja något på en marknad? Har du några tips? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Författarliv, Marica Källner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vad skulle jag ha haft på mitt bokbord?

  1. Peter Winai skriver:

    Stämmer väl med mina erfarenheter från Bokmässan för ett par år sen. Det tog ett tag, sedan släppte skammen. JAg ställde mig ivägen i gången, så där lite lagom. Jag hade ett par förstorade bilder, bl a av JAS Gripen, en av mina böcker handlar om vapenhandel. Senare fick jag bekräftat att sånt – dvs konkreta saker som maskiner – fångar blicken. Recensioner är också ett bra tips – du har ju ett antal fina sådana! se http://www.winbooks.se
    Spridning med mun-mot-mun-metoden är svårt. Det sägs ju att civilsamhället, det där informella kittet oss människor emellan, är på väg att erodera. Föreningar, åtminstone traditionella, säckar ihop eller hålls uppe med skattepengar.
    Därför tror jag på sociala medier som stöd, även om jag tycker det är lite tråkigt. Upprepa boktiteln och omslaget i alla sammanhang. Då känns boken igen på bokbordet.

  2. Elinas bokliv skriver:

    Jag vet inte om det gäller för böcker direkt. Men när jag sålde på loppis förra våren så var min kompis från USA hemma i Sverige temporärt. Hon hade en HELT annan taktik och fick jättemycket sålt! Nu var det ju loppis, lite enklare kanske, men hon gjorde så att hon kollade på människorna som var på väg sådär ”förbi bordet” och tittade lite slött. Sedan valde hon ut en av sina saker och sa ex ”Du ser ut som att du gillar att pussla, jag har flera fina pussel här. Alla är självklart hela och fina”. Det gjorde att väldigt många faktiskt stannade till och kollade mer, och även köpte betydligt oftare än hos våra bordsgrannar. 🙂

  3. Jag är sällan ute på marknader men en gång om året arrangeras en lokal bokmässa där jag brukar ställa ut. Utöver böcker brukar jag ha med mig duk, godis och ett infoblad om mina författarbesök och skrivlektioner. Om det finns utrymme är det bra att ha en roll up med lämpligt motiv … Det här är inte min favoritsysselsättning men ibland blir det oväntat trevliga möten.

    • Marica Källner skriver:

      Ja det där med duk! Det fåniga är att det var inte första gången jag var med om det här, och det var inte första gången jag inte tänkte längre än böckerna 🙂 Men någon gång ska jag väl lära mig. Att dela ut gratis noveller är i alla fall en mycket bra grej. Tack för din kommentar!

  4. christerhansson skriver:

    Känner igen mig i din beskrivning av våndan att sälja. Jag löser det genom att iklä mig en roll. Låtsas att jag är en bra säljare och kör på de timmar som gäller. När allt är över kliver jag ur rollen och blir mig själv igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s