Live colorfully or dye trying!

Och så var det dags. Just nu sitter jag insnurrad i täcket bredvid kaminen och skriver. De andra sover. Utanför spöregnar det sedan två dagar tillbaka. Jag befinner mig i vår lilla stuga i Småland där vi har firat jul. Parallellt med Debutantbloggen håller jag på med de sista (förhoppningsvis) omskrivningarna av mitt manus till boken Ögonvittnet som släpps i vår.

”Lycka till med allt som kan gå snett”, skrev en kompis innan jag drog iväg på kvällen den 22 december för att panikhandla alla julklappar.

”Det går galant och jag firar just nu med ett glas bubbel”, svarade jag hurtigt en timme senare och vi konstaterade att vi båda klarat oss oförskämt bra. Det brukar vara långt mer kaosartat innan jul.

Dagen därpå, när jag klev ut ur duschen, upptäckte jag att mitt hår var chockrosa. Jag ringde min frisör som tipsat mig om det helt oumbärliga och jättedyra silverschampot jag just köpt till mig själv i julklapp och som getts det ironiska namnet ”bomben.” (Man ska ju unna sig själv något riktigt lyxigt till jul).

”Hoppsan, ibland kan det slå över lite”, konstaterade frisören.

”Lite?” frågade jag medan jag drog i de illfärgade testarna.

”Vi har dessvärre absolut inga lediga tider just nu men testa att tvätta några gånger med ett riktigt billigt schampo. Det är bästa sättet att sabba alla typer av färgningar. Önskade så väl som oönskade.”

Gravt försenad efter tio hårtvättar med min mans urtrista produkter från Lidl såg jag fortfarande ut som en av medlemmarna i My Little Pony. Men har man inget val bejakar man. Viktig livsregel. Rosahårig är helt enkelt da shit! Vem har inte alltid drömt om att vara en julponny?

My Little Ponys representerar dessutom lojalitetens anda. De ansvarar för att hålla himlen molnfri (i vart fall över Ponyville) och när en hemlig dröm om att flyga. Underbara ledord som passar även en författare.

Som Rainbow dash kan jag också passa på att önska er en fullkomligt magisk fortsättning. För nu säger jag hej då kära vänner. Detta är mitt sista inlägg här.

Hoppas ni får flyga och ett stort lycka till med allt som kan tänkas gå snett!

ps Har ingen egen sida eller blogg än men vem vet vad som händer under nästa år. Har ni inte fått nog av mig här kan ni se mig pladdra om böcker tillsammans med en panel av briljanta författare i programmet “Vad vi pratar om när vi pratar om böcker” som startar på Youtube den 28 december. Finns också på Instagram under det sjukt fantasifulla namnet “bagstam”

 

 

 

 

Advertisements
This entry was posted in Anna Bågstam Ryltenius, Ögonvittnet, Debut, Stockholm psycho and tagged , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Live colorfully or dye trying!

  1. Eva-Marie says:

    Hej,
    Jag har just läst din bok o jag tyckte den var riktigt bra.
    Vad jag undrar är, hur du kan veta så mycket om området du skriver om?
    Nyfiken för att jag bor i Sundvik 😜

    • Anna Bågstam says:

      Hej! Åh vad kul! Vad roligt att du gillade den! Min egen pappa bor i Ålabodarna så jag är mycket i trakten och tycker väldigt mycket om den.

      • Eva-Marie says:

        Ja vi har verkligen en egen liten vrå i världen här nere.
        Jag bor i allra sista huset på Sundvikstranden, så (tack o lov) har jag bara grannar på ena sidan!
        På andra sidan har jag våra sommargäster, en liten flock med alpackor.
        O med det vädret vi har haft den senaste tiden, så finns det ingen underbarare plats än här!
        Jag hoppas att där kommer en uppföljare till din bok.
        Det finns ju hur mycket som helst att skriva om från detta området!
        Och om hon flyttar till Malmö (vilket jag inte tycker😂), så kommer du (hon) att hamna i problem som tvingar dej att ta ställning.
        Det finns tillräckligt med problem i Landskrona, så det är bättre att hon stannar här! 😜
        Mvh
        Eva-Marie

        • Anna Bågstam says:

          Åh då vet jag precis vilket hus du bor i 😁 Går ofta till “alpackahuset” och vänder vid fortet när jag är ute med pappas hund. Min pappa bor i det tredje huset i början av Ålabodarna åt Fortuna-hållet. Det är svart och vitt och heter “Strandhem”.

          Ja så fint är det! Vackraste platsen på jorden tycker jag!

          Jag kan avslöja att det kommer fler böcker och Harriet kommer inte lämna “Lerviken” 😁

          Finns så mycket att skriva om i Landskrona trakten.

  2. Ken says:

    Om jag såg en dam med sådan färg i håret skulle jag tänka att det skulle kunna vara en white trash brud från Bollmora, eller världens coolaste morsa som bondar med sin dotter, eller någon som förlorat ett vad, eller en galen författarinna som använder sig själv som experiment för att få reaktioner material från omvärlden som material till sin nästan bok.

    Det skulle också kunna vara någon som borde byta frisör, men inte vågar för att de är goda vänninor.

    • bagstam says:

      Haha! Och jag skulle vilja testa att vara alla. (Fördelen med att råka färga håret – att man kan gå in i en helt ny roll). Jag undrar vem av dem folk på mitt jobb tror att jag är för ingen har sagt något. Ytterst märkligt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s