Då tackar jag för mig!

Bild Marica Kallner2017

Tjo

Mitt sista inlägg.

I december förra året fick jag veta att jag skulle bli en Debutantbloggare och jag blev skitglad. Inte bara för att gänget innan hade valt mig och de andra, det blev också en bekräftelse på debuten. Bekräftelse på att min älskade lilla bok skulle ut i stora världen.

Tvåtusensjutton: studier, jobb, flytt, graviditet, debutbok och Debutantbloggen och uppläsningar och författarbesök och recensioner och hälsningar från läsare. Glädje och stress och nervositet och ännu mer glädje. Höjdpunkterna: Releasefesten för min älskade lilla bok, första novellworkshopen då jag hade min bok med mig, de dubbla strecken på graviditetstestet, workshopen på Novellfesten i Lund, efterfesten till releasefesten då jag och mina kompisar satt hemma i min nya och omöblerade lägenhet och käkade pizza. Det här året har jag ätit extremt mycket pizza. Jag har aldrig ätit så mycket pizza.

Jag är peppad inför tvåtusenarton. Ska vara föräldraledig under våren men ska få in skrivandet i vardagen – på något sätt. Det måste gå. Jag kan inte och vill inte låta det nya manuset ligga och samla damm. Det kan bli skittufft – men det kan också funka. Jag har ingen aning och tar det som det kommer.

Just nu är det svårt att skriva eftersom magen är så stor att jag hamnar långt ifrån skrivbordet och det gör ont i axlarna när jag försöker nå tangentbordet.

Det har varit hur kul som helst att skriva på Debutantbloggen! Är så glad över era kommentarer med tankar och reflektioner. Jag hoppas verkligen inte att det här är sista gången vi hörs av. Debutantbloggen och era kommentarer har gett mersmak. Jag vill inte sluta. Planen är att jag ska fortsätta att skriva på min egen hemsida http://www.maricakallner.se där jag under ett antal år lagt upp dikter och prosafragment och ibland längre noveller. Nu tänker jag också blogga om skrivande och litteratur. Siktar på en gång i veckan. Torsdagar är rutin nu så kommer nog fortsätta på det. Sedan får vi se hur mycket bebisen tycker att jag ska skriva. Vill du fortsätta läsa texter av mig håll koll på min hemsida eller följ mig på Twitter och Instagram – heter Marica Källner på båda två.

Nu hoppas jag att du får ett par härliga sista dagar på året och att vi hörs av igen. Önskar dig ett fint tvåtusenarton med mycket skrivande och läsning!

Simma lugnt!
Kram från Marica

p.s Har du erfarenhet av att skriva och vara föräldraledig? Hur tycker du att det har funkat? d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Författarliv, Marica Källner. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Då tackar jag för mig!

  1. Sara skriver:

    Jag skrev under föräldraledighet och mitt tips är att så fort barnet sover, släpp allt och sätt dig med texten. Man får sitta en kvart, en halvtimme, eller bara treminuter. Sammantaget blir det en del, men väldigt utspritt.
    Jag tycker jag lärde mig att ta vara på de korta tillfällen som gavs.

    • Marica Källner skriver:

      Ja det är så jag tänkt mig att det blir. Jag får försöka synka skrivandet efter barnets rutiner 😉 Tack för din kommentar!

  2. Ethel skriver:

    Tack för alla fina inlägg! Jag tänker hålla koll på din hemsida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s