Gästbloggare: Arianna Bommarco

Arianna_bommarco

Steget över till andra sidan

Jag arbetade under flera år på ett medelstort svenskt förlag. Under den tiden betade jag av i princip alla förlagets avdelningar, men en sak förblev konstant. Oavsett tjänst satt jag i förlagets utgivningsgrupp som träffades varannan vecka. I regel var utgivningsmötena långdragna och manus och utländska böcker diskuterades ur alla perspektiv.

Mängden text som kom in till förlaget var överväldigande. Varje vecka fylldes nya blå postbackar med tjocka buntar. Jag undrade var folk fick tiden att skriva ifrån. Det fanns guldkorn i de där backarna, det visste alla, även om det allra mesta inte höll måttet för utgivning. Många parametrar ska stämma för att ett förlag ska säga ja.

Men så kom en dag då jag tog beslutet att säga upp mig från förlaget för att försöka skriva själv. En dröm jag, som så många andra burit på sedan jag var barn men vars styrka följt självförtroendets konjunktur. Tiden var nu mogen och all uppdämd fiktion som vistades i mitt huvud skulle plötsligt släppas ut. Min skrivlust var hejdlös. Dammen hade slutligen brustit.

Under lång tid skrev jag full av entusiasm och med tillförsikten om att bli publicerad – jag visste ju hur man resonerade kring en utgivning – innan jag slutligen satte punkt. Fastän jag innerst inne kände på mig att mitt manus inte var riktigt färdigt skickade jag det till ett antal förlag och agenter i hopp om att någon skulle nappa på min idé.

Ett halvår senare var katastrofen ett faktum. Jag hade blivit refuserad överallt. Paniken över den enorma mängd tid jag hade investerat i mitt skrivande var fullkomlig. Hur var det möjligt att efter alla år i utgivningsgrupp göra en så grov missbedömning? Skulle jag kasta manuset på tippen och aldrig skriva igen?

Jag satsade allt på ett kort och gav manuset till en vän och bestämde mig för att låta honom (fast det visste ju inte han om) fälla avgörandet om dess öde. Flip eller flopp? Han läste och ringde upp mig och sa: ”Jag förstår exakt vad du vill göra, men du behöver skriva om.” Jag antecknade alla hans synpunkter på baksidan av manuset tackade honom varmt och lade sedan bunten i byrålådan och tänkte att en dag när orken infinner sig ska jag skriva om. Därefter började jag jobba med annat och gled allt längre bort från både förlagsvärlden och mitt eget skrivande. Men snart behövde jag fatta beslut om vad nästa steg i mitt yrkesliv skulle bli.

Då fick jag tips om Storytel Original där man kunde pitcha in idéer och bli antagen utan att ha ett helt färdigt manus. Det räckte med ett pilotavsnitt och ett synopsis och uppdraget var väldigt tydligt. Det fanns en massa människor därute som ville ha fängslande berättelser att lyssna på. Formen var tio timmeslånga avsnitt. Jag bestämde mig för att den här gången skulle jag skriva något riktigt spännande utan omotiverade utsvävningar. Ingen skulle ju orka lyssna på tomt nonsens. Kärleken till mina egna ord blev därför inte riktigt lika otyglad som tidigare, formatet höll mig i schack. I slutet av november förra året släpptes resultatet; thrillern Mörkt arv på Storytel.

Folk därute har lyssnat på den, det vet jag för de ha hört av sig. Deras respons har lärt mig den oförglömliga läxan att det är dem jag skriver för i första hand och mig själv i andra hand. Jag har även förstått att skrivlust inte räcker för att få ihop en spänningsroman utan en väl konstruerad dramaturgisk struktur är trots allt en förutsättning.

Stärkt av insikterna skriver jag nu om det manus jag under lång tid trodde skulle bli min debut. Jag vet ännu inte om det blir publicerat, men under tiden jag skriver om kommer jag att påminna mig själv om några saker jag lärde mig på förlaget. Nålsögat är trångt. Men det existerar manus som ingen trott på, men som efter envetna dörrknackningar har hittat hem och till och med blivit succéer. Det finns även manus som väldigt många varit övertygade om skulle bli bestsellers men som floppat fullkomligt. Och så en tredje sort, manus som blivit refuserade överallt men då författaren återvänt till sin skrivkammare, skrivit om, skrivit rätt och tillslut blivit antagen. Alltid tröstar det någon som sitter och kämpar med sin text och sina refuser, det tröstar i alla fall mig.

/Arianna Bommarco

Arianna Bommarco är författare till Storytel Originalserien Mörkt arv. Hon frilansar inom kulturbranschen och har nyligen gjort en dokumentär för SVT om kvinnliga pressfotografer och är curator för en utställning på samma ämne. Arianna Bommarco är filmvetare med magisterexamen från Lunds universitet.

 

Advertisements
This entry was posted in Debut, Gästbloggare, ljudboksserie and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s