Med avstamp i verkligheten

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

När jag arbetar med barn- och ungdomsteater så är mötena med referensklasser ute på skolor något av det roligaste och viktigaste i processen. På Teater Martin Mutter, där jag har arbetat i femton år, använder vi oss alltid av referensklasser. Som dramatiker träffar jag ibland målgruppen redan innan jag börjar skriva för att få tag i tankar och idéer, ibland rena formuleringar. Sedan stämmer vi av med barnen/ungdomarna längs vägen. Förstår de? Vad känns konstigt? Är det trovärdigt? Som skådespelare kan jag också hitta inspiration till rollgestaltning bland eleverna, få konkreta rörelsemönster att arbeta med och vi i ensemblen kan stämma av spelscener mot en publik innan premiär för att se om vi berättar det vi tror.

Just nu repeterar jag mellanstadiepjäsen Glashjärnan som är specialskriven för oss av dramatikern Isa Schöier. Det är en bra text – Isa är en av Sveriges mest etablerade och erfarna dramatiker vad gäller barn- och ungdomsdramatik. Ändå är det först i mötet med referensklassen som vårt nyskrivna manus blir riktigt korrekturläst. Hittills har vi träffat eleverna två gånger. Vi har inte låtit dem läsa hela manus, men vi har valt ut ord och uttryck som vi har funderat över. Säger ni “idrott” eller “gympa”? Säger ni “fröken”, “läraren” eller bara namnet? “Tiokompisar” eller “tiokamrater”? Har ni håltimme? I den femteklass som vi nu träffar förstod ingen vad uttrycket “göra sig till för” betydde. Vi från teatern försökte förklara innebörden och tillsammans sökte vi efter synonymuttryck, men vi hittade inget klockrent. Är det ett uttryck som har försvunnit? Är det ingen som gör sig till idag? Jag diskuterade detta med en lärare på rasten. Hon beklagade sig över barns brist på ordförståelse och var av den åsikten att vi ändå skulle behålla uttrycket i pjäsen för att barnen skulle lära sig att förstå det. Jag kan både hålla med och inte hålla med. Dels tycker jag att språk måste få förändras och utvidgas. Ord och uttryck försvinner och byts ut, så är det. Samtidigt tycker jag att det är oerhört viktigt att barn får tillgång till ett rikt ordförråd, och jag kan tycka att det går att använda (nästan) hur svåra ord och uttryck som helst i en barnbok så länge sammanhanget blir begripligt. Framför allt i sådana barnböcker som vuxna och barn förväntas läsa tillsammans. Men i en dialog är det annorlunda. I en dialog måste du alltid utgå från karaktärens sätt att uttrycka sig. Vad är rimligt för just hen att säga i detta sammanhang? Vilket ordförråd har hen tillgång till? I vilken tid lever hen? Du måste ta barnets parti och aldrig tänka skolmässigt eller språkligt undervisande – ofta blir en dialog bättre ju mindre korrekt skriven den är. Den stolpigaste dialogen är den som består av gramatiskt fulländade meningar med alla satsdelar på rätt plats. En sådan dialog är nästan ospelbar!

När jag har arbetat med Det fina med Kerstin har jag nog haft hjälp av min teatererfarenhet. Att tänka dialog. Hur pratar personerna i boken? Kerstin säger inte så mycket, framför allt inte till vuxna. Hon rycker mest på axlarna och mumlar saker. Ibland skriker hon rakt ut. Gunnar däremot pratar i längre meningar, med ett fantasifullt flow, inte alltid helt verklighetsförankrad. Fatima framstår som mer mästrande, en som vet bäst, och sätter ofta en stor punkt bakom sina meningar. När jag hade kommit en bit in i arbetet blev det tydligt för mig vad respektive person kunde säga och inte säga. Karaktärerna blev synliga, jag lärde känna dem och det blev lätt att låta dem prata med varandra. Och jag är helt säker på att jag har träffat dem. Någonstans ute i verkligheten.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s