Gästbloggare: Susanne Schemper

Författarporträtt Susanne Schemper debutantbloggen.jpg

Är det någon som undrar vad som egentligen rör sig i huvudet på en författare någon månad innan boksläpp? I så fall kan jag berätta…

För jag har insett att det är nära nu och min hjärna har gått in i någon form av katastrofberedskap. De senaste månaderna har jag ställts inför situationer som jag inte alls var förberedd på.  Jag anar en konspiration! Alla ni etablerade författare berättar inte om berg- och dalbanan man befinner sig i inför ett boksläpp för då hade det aldrig släppts några nya böcker. Lite som att man inte gärna berättar för en gravid kvinna om hur ont det gör att föda barn för då hade det inte blivit fler barn… Det kanske är en dålig jämförelse, för det gör ju inte direkt ont att släppa en bok – men – det är väldigt omtumlande.

Några exempel:
Det här med att bestämma att texten är klar, att boken kan gå till tryck. Herregud! Det fick mig att reagera som om någon försökte stjäla min bebis. Varför har ingen berättat för mig om separationsångesten? För tänk om det finns några slarvfel kvar? Eller om jag har döpt om en karaktär mitt i boken och ingen har märkt det under korrekturläsningarna. Eller om jag inte har stavat mitt namn rätt? Förstår ni vidden av detta? Jag har alltså dubbelkollat stavningen av mitt egna namn flera gånger, korrekturläst högt för mig själv, bokstav för bokstav… Hur ofta har ni stavat fel på ert förnamn? Jag tror att det är relativt ovanligt. När min underbara förläggare pedagogiskt förklarade att det är dags att släppa taget nu – det behövs inte fler korrekturläsningar – fick jag djupandas. Länge.

De av er som har fött barn (det kanske inte är en så dum liknelse ändå, det här med barnafödande och boksläpp!)  kanske kommer ihåg underliga mardrömmar strax innan födsel? Som att man födde en kull smörgula labradorer i stället för ett människobarn? Det är lite så jag har det nu. Drömmer intensiva drömmar om att boken kommer att levereras med fel omslag, att texten är upp och ner eller att sidorna är blanka. Eller att jag har stavat fel till Susanne. Andas….

En annan sak som har slagit mig är att jag inte har förmåga att berätta vad boken handlar om. Samtidigt som jag kan den i princip utantill, verkar det omöjligt för mig att sammanfatta snabbt och enkelt när människor i min omgivning nyfiket frågar om boken. Jag inser att det kan uppfattas som en aning underligt att svara att jag inte vet på den frågan. Så det gör jag inte, i stället hör jag mig själv svamla en massa om innehållet – långa ingående beskrivningar om karaktärer och händelser och miljöer – tills dess att jag upptäcker att den som frågat fått en glasartad tom blick och slutat lyssna strax efter att jag beskrivit en dramaturgisk kurva. Om jag inte pratar på i all evighet får jag tunghäfta, en åkomma jag inte lider av i vanliga fall. Inget av ovanstående fungerar…Jag måste ta mig samman!

Författare som djupandas

Boken kommer snart, oavsett om jag är mentalt redo eller inte. Därför har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt att hantera situationen; och det är fokusera på att tänka på allt som kommer att gå fantastiskt bra, i stället för att lägga energi på att fundera på vad som kan gå fel. Och jag ska njuta. Njuta av denna otroliga unika resa som jag befinner mig på. För trots allt som snurrar inom mig just nu, är ändå de starkaste känslorna tacksamhet och glädje. Det är så stort att inse att drömmen att få ge ut en bok inte längre är en dröm, det är verklighet, min verklighet. Och resan har bara börjat. Jag gissar att mina nojor över feltryck och redigeringsfel snart kommer att övergå i nojor över dåliga recensioner och försäljningsstatistik, eller – ve och fasa – ingen försäljningsstatistik alls (djupandas igen…) men det, kära läsare, är en helt annan historia.


Susanne Schempers debutroman, Osynlig närvaro), släpps den 23 mars.
(Bokförlaget SOL)

Vill du hänga med på Susannes skrivresa?
Följ här:

Facebook: Susanne Schemper – Skrivliv
Instagram: skrivlivsschemper
Blogg: nouw.com/skrivliv

 

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

One Response to Gästbloggare: Susanne Schemper

  1. Jan Sjöberg says:

    Hej.
    Du skriver: “Jag måste ta mig samman!”. Det kan gälla för hela skrivarbetet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s