Skrivandet som vardagsmotion

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

När jag var tonåring kunde jag gå ner i spagat. Jag övade varje dag och tänkte att jag skulle fortsätta med det hela livet. Det gjorde jag inte. Jag är ganska stel nu. Jag ritade också mycket som tonåring. Tecknade av kändisar ur Frida-tidningar, hästar och känslosamma uttryck på ett mycket naturtroget sätt. Jag fick höra att jag var bra på att rita och jag tyckte att det var roligt. Ändå fortsatte jag inte, och nu är jag inte mer än halvbra. Det blir inte som jag tänker. Det sitter inte längre i fingrarna. Blicken är inte uppövad. Tänk vad lätt det hade varit att fortsätta rita lite varje dag. Eller att gå ner i spagat en gång varje morgon, varför fortsatte jag inte med det?

Någon gång väljer du vad du vill lägga din tid på. Du kan inte bli lika bra på allt. Jag valde, mer eller mindre medvetet, teater och skrivande. Men det gäller att hålla igång! De gånger jag har ställt mig på en scen efter ett års föräldraledighet – vad läskigt det har varit! Och vad trög och dålig jag har kännt mig. Likadant med skrivandet – har jag inte skrivit på länge är det svårt att komma igång. Flowet finns inte. Jag fastnar på första meningen.

Men jag har haft tur. Jag har tvingats att skriva regelbundet. I samma veva som jag slutade skriva dagbok så fick jag en förfrågan om jag ville skriva krönikor i tidningen ETC Örebro. Det fortsatte jag sedan med i nästan tio år. En gång i månaden var jag tvungen att hitta ett ämne att formulera mig kring. Ibland tog det orimligt mycket tid. Ibland var det roligt och lätt. 79 stycken krönikor blev det innan ETC Örebro la ner strax innan jul förra året. Och månaden efter det så fick jag börja blogga här.

Att blogga, skriva dagbok, krönikor, brev eller andra korta texter är lite som vardagsmotion. Ett varv i elljusspåret – ibland går det trögt, ibland går det lätt. Att skriva en bok eller pjäs är ett maratonlopp som kräver något helt annat. En målbild, struktur, envishet, uthållighet och en tro på ämnet under en längre tid. Då är det bra med en grundkondition. Så skriv, skriv, skriv!

P.S Om någon är nyfiken så finns mina krönikor här: https://orebro.etc.se/kronika

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skrivandet som vardagsmotion

  1. Svante Hoogland skriver:

    Du är stel, skriver du och .när du vill återuppta skrivandet fastnar du – och ändå ser du så pigg och humoristisk ut. Kan ändå känna igen mig i det där fast 60plusare jag äroch med det mesta bakom mig. Betänk som jag, föredragshållaren, författaren, hjärnforskaren Andreas Hansens ord ”Övar du dig på Sudoku blir du bra på sudoko och inget annat. Löser du korsord förbättrar du din förmåga att lösa korsord och inget annat. Det är skrivövningar som gäller. Jag brukar ibland leta upp gamla manus som jag lagt åt sidan, läsa igenom och försöka hitta en ny vinkling, en ny karaktär ja, något. ..Till lycka med krönikorna!.
    PS Min farbror Morten var något av en kulturpersonlighet i Örebro som värnade om kåsören Ehrenmarks minne och ledde bokcirklar på biblioteket bl a.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s