Väg(g)en till drömmen

DSC03878 ret

Foto: Jakob Almer

Jag är en av många som har drömmen om att leva på sitt skrivande. I slutet av december förra året anslöt jag mig till den stora skaran som säger upp sig för att satsa på sin stora dröm. Vi är några stycken. Vissa lyckas, många gör det inte. Jag har inte svaret på vad mitt beslut kommer att resultera i men jag kan i alla fall berätta om hur det hela började.

Som student var allt egentligen väldigt enkelt. Man var sin egen enhet och fattade alltid egoistiska beslut. Sedan träffade jag min man och vi blev två. Nu snart elva år senare är jag inte längre en person i min enhet utan vi är fyra stycken. Egoistiska beslut är lika vanligt som sovmorgnar. För i centrum måste barnens välbefinnande stå. De måste ha ett tak ovanför huvudet och mat på bordet. Som socionomen i mig har upprepat så många gånger; de basala behoven måste tillgodoses. Det är självklart i vårt hushåll, vi måste jobba för att se till att våra barn har det bra. Men sedan gillar vi människor att lägga till fler krav för att saker ska bli ännu ”bättre”. Och där kommer det traditionella Svensson-upplägget in i bilden. Fint bröllop, fint hus, fin bil, gärna en fin hund och fina semestrar. Jag steg in i yrkeslivet med den här stora visionen och jag arbetade därefter. Ni kan säkert gissa att det inte skulle dröja länge innan jag träffade på väggen. Tragiskt nog är det nästan en omöjlighet att inte göra det som en nyexaminerad socionom.

Efter två omgångar av ’väggen vs mig’ där jag var den ständiga förloraren fann jag mig inför det stora beslutet. Jag och min man hade bockat av många av punkterna nämnda ovan, fint hus, fina semestrar men på köpet fick vi en mamma som gick på sparlåga. Det enda som höll mig flytande var kärleken för min familj men också den passion jag kände inför skrivandet. Jag använde det som terapi i många år, skrev två manus under den här kämpiga tiden. När jag sedan fick mitt bokkontrakt förra året frågade min man hur jag tänkte inför framtiden?

I min fiktiva framtid skulle jag ”Läckberga” mig genom livet. Komma på en bokidé och miljonerna rasslade in på kontot. I det verkliga livet, jobbade jag som socionom och när jag fick tid över skrev jag och drömde om den där fiktiva världen. I den verkligheten fanns även fler sjukskrivningar på kartan. För jag skulle tvingas fortsätta kämpa för att räcka till som socionom i ett svenskt samhälle där så många mår dåligt och systemet är bristfälligt. Trötthet skulle onekligen vara ett faktum. Jag och min man spenderade många långa kvällar med gråt, ångest och djupa samtal. Vad är viktigt i livet? Vad gör vi här? Alla vägar tog oss till svaret som innebar inga fler solsemestrar eller nöjesresor, nya bilar, möbler eller större husrenoveringar. Men det var okej, vi var villiga att offra det livet för en fru och mamma full av liv. Och för att jag skulle leva så behövde jag skriva. Det var som min kloka man sa, ”vad är du utan skrivandet?”.

Med dem orden fattade jag mitt första egoistiska beslut på elva år, att säga upp mig för att satsa på min skrivande dröm. Fast egentligen var det inte alls egoistisk, för en vecka på Gran Canaria och ett saftigt sparkonto kan aldrig väga upp för en vardag som gör en lycklig. Det jag har lärt mig av detta är att man inte kan ha allt utan det gäller att bestämma sig för det man vill ha allra mest och prioritera. Ifall du precis som jag har denna stora dröm men inte kan uppfylla den för att du är fast i ett sammanhang som tynger ner dig. Stanna upp. Utvärdera och gör en förändring. Jag har inte helt kastat mig ut utan en fallskärm på ryggen, för jag har ändå två barn som jag måste ta hand om. Utan vår fallskärm består av en plan A, en back-up plan och ett sparkonto. Så om du har andra i din ”enhet” tänk på att ha en back-up plan innan du tar tag i förändringen. För man måste vara medveten om att man inte tjänar mycket som författare, men jag gör personligen inte detta för att bli rik. Jag gör det för att jag inte längre vill leva bakom en ridå. Skrivandet är det som gör mig komplett och i sin tur blir jag en bra mamma, en bra fru och jag mår bra inombords.

Innan jag avslutar inlägget vill jag bara uppmana andra till att VÅGA ta sin dröm till verklighet. Inga materiella ting eller resor kan kompensera för den lyckan man känner av att äntligen få göra det man brinner för.

IMG_0143.jpg

Advertisements
This entry was posted in Debut, Veronica Almer. Bookmark the permalink.

4 Responses to Väg(g)en till drömmen

  1. Ken says:

    Lycka till! Det låter som att du är värd det.

  2. Våga språnget, ja. Är också socionom med tretton år i branschen och känner igen mig så väl i det du skriver. Roligt, och inspirerande, att ta del av hur du valt. En dag så… 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s