Gästbloggare: Caroline Engvall

CarolineEngvall31jan2016-6695

Foto: Johan Almblad

I min barndoms sagoböcker fanns det alltid en sensmoral. En av dem löd ”försök på nytt, ge aldrig opp – in i det sista finns det hopp.”
Jag avskydde den där sensmoralen. Den ekade hemma varje gång mina föräldrar tyckte att jag borde åstadkomma något på egen hand, kämpa själv istället för att ta hjälp av dem.
Alla som har varit barn vet hur jobbigt det kan vara. Att som tonåring tvingas ringa det där samtalet till praktikplatsen själv – annars gör ingen det åt en. Att som vuxen behöva skriva det där manuset – annars blir det aldrig skrivet.
Det svider att erkänna hur viktig den där sensmoralen är för oss författare.
Vi måste försöka på nytt, igen och igen, och aldrig ge upp – annars kommer vi aldrig i mål med våra maratontexter (och detta ens innan redigeringsarbetet tar vid). Vi måste ständigt försöka på nytt och aldrig ge upp för taggiga redaktörer, nonchalanta förlag eller våra egna tankar om hur omöjligt det kan vara att ge ut en egen bok.
Så tänkte jag innan min debut ”14 år till salu” kom till.
Älskade att skriva, hade det som yrke, men vågade inte drömma om något längre eller större.

Men så fick jag ett brev från Tessan, den helt vanliga småstadstjejen som efter ett övergrepp började använda sex som självskadebeteende. Jag fick förmånen att följa hennes liv, genom dalarna med våldtäkterna och över topparna som rätt hjälp innebar. Jag hade dock fortfarande ingen tanke på en bok – det var ju OMÖJLIGT?
Och så en kväll på Södermalm i augusti 2007. Värmen som en tryckkokare över Katarinavägen i Stockholm. Jag stod böjd över cykeln och skramlade med nycklarna för att trampa iväg till en konsert på Sjöhistoriska museet. Någon skramlade med likadana små cykelnycklar precis bredvid. Jag tittade upp, såg en förläggare jag kände igen tack vare hans skägg och hann knappt tänka efter innan jag hälsade med ett ”jag har en historia du borde ge ut.” Vi var båda lite jäktade, skulle åt olika håll, ”men mejla mig, så ska jag titta på idén.”
Med konsertljuden ringande i öronen väl hemkommen strax innan midnatt mejlade jag den skäggige redaktören ett synopsis på ”14 år till salu”. Klockan åtta på morgonen efter hade jag svar i inkorgen.
”Vi kör.”.
Ett år senare stod 14 år till salu i bokhandlarnas ställ. Första året hade den sålt i nästan 200 000 ex. Tio år och sex böcker om barns utsatthet på nätet senare är sensmoralen mer sann än någonsin.
För hur ettrig den än kan verka måste den vara allas vår ledstjärna.
Utan hoppet – inga utgivna manus.
Vare sig bokkontrakten grundas i cykelrummet eller ej.

Caroline Engvall
Caroline Engvall är journalist, föreläsare och författare som skrivit flera böcker om barn i svensk sexhandel, bland annat 14 år till salu, Skamfläck, Skuggbarn, Virtuell våldtäkt och deckarna Ärren vi bär och Judasvaggan (släpps april 2018).
Hon driver flera projekt som hjälper barn som utsätts för brott på nätet, bland annat utbildningsmaterial, hjälpsajter, poddar och tv-dokumentärer.
Hon har också blivit Årets Mama, engagerat riksdag och regering i frågan samt blivit engagerad av Drottning Silvia och prinsessan Sofia att prata om ämnet, både privat och för Childhood Foundation.

2018 var det tio år sedan 14 år till salu släpptes.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s