Inspiration eller stöld?

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Låta sig inspireras av – eller stjäla? Var går gränsen? Vad är bra och dålig stöld när det kommer till konst och litteratur?

När jag var barn begravde jag möss och fåglar bakom stenmuren. Sen försökte jag komponera sorgliga sånger på tramporgeln. Det gick inte så bra. Vilka melodislingor jag än spelade så tyckte jag att det lät som sånger som redan fanns och det ville jag inte. Jag ville hitta på något helt nytt. Något aldrig tidigare spelat. Så jag kastade mig utanför harmonier och tonartsystem och resultatet blev sånger som inte liknade något annat. Sånger som var fullkomligt disharmoniska och omusikaliska. Sånger som knappt kunde kallas sånger.

Vi lär oss genom att härma dem som kan. Från det att vi är bebisar och härmar ansiktsuttryck i vårt sökande efter att förstå vår omvärld. Varför skulle inte samma sak gälla skrivandet?

Under en period som ung läste jag väldigt intensivt (och med en betydligt större närvaro än vad jag gör nu som småbarnsförälder.) Jag skrev metodiskt ner bra meningar och formuleringar ur böckerna på små lappar som låg strödda över golvet i lägenheten, och jag försökte sedan använda mig av meningarna i texter jag själv skrev. Jag försökte stjäla lite diskret genom att plussa ihop genialt + genialt = något som nästan kunde kallas mitt. Och kanske var det genom att spegla mig i andras formuleringar, genom att en stund låtsas att de var mina egna, som jag med tiden hittade mitt eget språk?

I Det fina med Kerstin har jag inte stulit några meningar medvetet, det kan jag ärligt säga. Jag har hittat mitt eget sätt att skriva och jag har fått höra att jag har en alldeles egen ton. Jag vet inte, men kanske är det summan av alla stölder i ungdomen?

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

One Response to Inspiration eller stöld?

  1. Just meningsstöld har jag nog aldrig gjort. Däremot brukar jag, oftast omedvetet, studera mina favoritförfattare inom mina respektive favoritgenrer och se vilka speciella stilgrepp och skrivtekniska lösningar de använder sig av för att lösa komplicerade situationer. Så man ibland sitter där och häpnar med en verklig ah-upplevelse: “Ah, så det är så man kan lösa problemet!

    Det ger mig ofta idéer om hur jag jag skall lösa svårlösta situationer i mina egna texter. Eftersom de situationerna inte är de samma, blir lösningarna givetvis inte heller de samma. Det är mer en fråga om att ah-uppleveleserna utlöser inspirationen att finna nya, trovärdiga och övertygande lösningar och upplösningar på komplexa situationer. Och, framförallt, till att våga testa för mig nya stil- och berättartekniskagrepp.

    Men inspirationen (och ah-upplevelsen) är odiskutabel.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s