Att få ett förtroende

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Våren 2004 hade jag nyligen börjat arbeta som skådespelare på Teater Martin Mutter. Den dåvarande konstnärliga ledaren hade en idé om att göra en ungdomspjäs som byggde på Sören Olssons och Anders Jacobssons böcker om Zeina och Nalle, och jag blev oväntat tillfrågad om att skriva manus. Jag blev livrädd! Jag var 25 år då, hade knappt skrivit någonting i pjäsform tidigare – en monolog bara och några små scener till en slutproduktion på Teaterhögskolan. Visst, jag hade uttryckt en längtan efter att få prova på att skriva för teatern, men ändå – hur vågade hon fråga mig?

Jag svarade självklart ja, men ångrade mig nästan genast. Och på första mötet med böckernas författare – jag satt där högröd i ansiktet och kände mig som en bluff. Jag vet ju inte hur man gör, syns inte det? Men det märkvärdiga var att Sören och Anders bara log mot mig och sa med respekt i rösten: Vi känner fullt förtroende för dig! Jag stapplade ut från mötet med en betydligt större tro på mig själv. Om nu både chefen och två författare trodde på mig som dramatiker – vem var då jag att tvivla?IMG_1279.jpg

Det tog emot att börja skriva, minns jag. Jag satt i köket i mitt torp, sommaren blev höst, löven började falla och jag stirrade på datorn. Jag gjorde allt för att slippa börja, jag till och med gick ut och krattade löv från trädens grenar utanför köksfönstret för att de såg så stökiga ut. Men det blev en pjäs till slut. Även regissören gav mig sitt förtroende och jag fick respektfull och konstruktiv feedback på texten. Och pjäsen blev bra! Fina recensioner, vi spelade hundrafemtio föreställningar runt om i Sverige och blev utvalda till barn- och ungdomsbiennalen Bibu 2006.

Jag har varit med om det motsatta också. En pjäsprocess där jag fick uppdraget att skriva men där regissören från början valde att inte känna förtroende för mig som dramatiker. Där hen hade en egen agenda. Där hen i stället för att ha ett jämlikt samtal och ge konstruktiv feedback under skrivprocessens gång, väntade till repetitionsstart och då sågade texten offentligt på ett raljerande sätt för att sedan komma med egna skrivna scener. I den processen blev jag tillintetgjord. Jag krympte till ingenting och lovade mig själv att aldrig någonsin försöka skriva något mer.

Jag bröt mitt löfte.

Ett förtroende är stort att få. Det kan vara avgörande. Om någon annan tror på dig är det så mycket lättare att tro på sig själv. Du blir bättre, starkare, ärligare. Och jag hoppas att jag kommer ihåg det i situationer där jag själv har makt att ge andra mitt förtroende. Om inte annat när det gäller mina barn. Att jag vågar känna tillit till andras förmåga för att de ska våga tro på sig själva. Att jag vågar säga: Det här kommer att bli bra! Jag tror på dig!

Från mitt förlag har jag fått ett enormt förtroende i och med att jag fick beställning på en triologi innan jag ens har släppt min första bok. Det är stort. De tror på mig! Och jag ska göra allt för att de inte ska bli besvikna!

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s