Att skriva i skenet av #MeToo

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

I höstas stannade världen upp när flera starka kvinnor bröt tystnaden och använde sig av hashtaggen #metoo för att berätta om vad de hade varit med. Det visade på hur omfattande sexuella trakasserier egentligen är mot kvinnor. Jag tror att de flesta blev förvånade över hur pass vanligt förekommande det var. Det gick att hitta i alla yrken, unga som gamla. Det var som en epidemi ingen pratade om. Men inte nu längre. Det har gått några månader sedan #metoo tog oss med storm och jag kan redan nu känna av en förändring. I alla fall inom mig och mitt skrivande. Och det är det jag vill ta upp idag, vilket ansvar jag har i mitt skrivande när det kommer till att belysa allt det som #metoo står för.

Ibland känns det som att en bok inte anses tillräcklig bra om inte en kvinna på något sätt mår dåligt, behandlas illa eller slutar död. Innan ni ifrågasätter mig så menar jag generellt och jag utgår från de böcker jag har läst och hört talas om, alltså inte alla. Men ändå, jag tycker att det har funnits en viss negativ trend när det gäller bemötandet av kvinnor i litteraturen. Därför är jag oerhört tacksam för genren romance, hur den hyllar kvinnan, låter henne ta huvudrollen. Kvinnan som uppfyller sina drömmar och får sina behov tillgodosedda detta samtidigt som männen runtom förstår ett nej och beter sig respektfullt. Men visst kan det även finnas mörka moln i romance. Jag kan bara titta på mina tidigare texter som jag skrev innan #metoo. För som många av oss har man accepterat sexuella trakasserier som vardag, att det hör till och då är det inte så konstigt att det speglar sig i texterna man skriver. Det behöver inte vara stora saker utan bara små negativa kommentarer mellan karaktärerna. Jag har nyligen rensat i mitt manus Blått blod, rött hjärta. Tagit bort små ogräs som jag innan #metoo inte hittat. De förändringar jag har gjort handlar framförallt om att poängtera samtycke. Att sex sker på bådas villkor. Men inte bara sex utan det gäller också beröringar och uttalanden. Konflikter råder fortfarande men inte i närheten av sexuella trakasserier. Jag tycker inte det begränsar mig i mitt skrivande utan snarare utmanar mig. För genom mitt skrivande ifrågasätter jag den värld vi lever i och genom min text markerar jag vad som är okej och inte. Tidigare har jag inte tänkt på samtycke, sliskiga raggningsrepliker, män som har varit bad boys och nyttjat kvinnor på rullande band. Jag kan fortfarande skriva om bad boys och lättsamma möten men nu gör jag det på ett annat sätt. Att kvinnor samtycker och om de inte gör det och inte vill längre så kan även bad boys avbryta.

Som författare tycker jag att man har ett ansvar, precis som i alla andra yrkesgrupper, att låta litteraturen vara en spegling för hur det ska vara. Visst att karaktärer får vara ruttna men då måste det finnas en reaktion i texten som markerar att detta inte är ett ok beteende. Men personligen så undrar jag om kvinnor måste bli sexuellt trakasserade för att det ska bli en bra story? Jag är inte ett dugg intresserad av att läsa om ännu en kvinna som blir våldtagen. Det räcker med att jag slår på nyheterna. För verkligheten är hemsk nog.  Nej, jag hoppas verkligen att det sker en förändring i litteraturen som kommer efter #metoo.

Hur har #metoo-kampanjen påverkat ditt skrivande?

IMG_0457

Advertisements
This entry was posted in Debut, Veronica Almer. Bookmark the permalink.

4 Responses to Att skriva i skenet av #MeToo

  1. Pingback: Apropå #metoo

  2. Håller verkligen med! Har tänkt mycket på det de senaste dagarna då jag läst Simona Ahrnstedts senaste bok Allt eller inget. Hon visar så tydligt att det går alldeles utmärkt att vara PK och visa på schyssta attityder kring sex (och kroppspositivism!) utan att tumma på det heta, en riktig inspiration och jag tar med mig alla nya tankar in i mitt eget skrivande. När jag skriver på mitt romancemanus nu så väljer jag att skriva utifrån ett drömsamhälle, även om det utspelar sig i nutid. Jag skriver som om det är självklart med samtycke, respekt, integritet och att alla är lika mycket värde – jag tänker inte göra en grej av det över huvud taget utan låta det stå okommenterat, för det är så jag hoppas det kommer vara framöver i samhället. Det ska bara vara naturligt att behandla varandra schysst.

    Tack för bra inlägg!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s