Korrektur!

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Exakt ett år efter att jag fått beskedet om att min bok skulle bli utgiven, damp korrekturet ner i brevlådan. Precis på dagen!

Som jag har längtat efter just detta ögonblick! Att för första gången få se min bok så som den kommer att se ut på riktigt, på boksidor, med illustrationer och rätt typsnitt. Ja, ända sedan jag började skriva på boken för fyra år sedan har jag sett just promenaden till brevlådan som en filmscen framför mig – hur jag öppnar locket, tar upp kuvertet, sprättar upp det och sedan bara njuter av en stunds stilla lycka och tillfredställelse …

 

 

 

Scen 1: KORREKTURET

(HELENA kommer hem från jobbet. Hon går in i köket bärandes på två tunga matkassar. Vid spisen håller MAKEN på att vispa ihop en fläskpannkaka. HELENA packar upp kattmaten och ser då det tjocka kuvertet som ligger vid fönstret.)

HELENA(exalterad): Åh, har det kommit?!!

MAKEN: Är det korrekturet?

(HELENA tar kuvertet, börjar öppna det.)

FEMÅRINGEN: Mamma, säg fyra plus fyra plus fyra plus fyra!

HELENA: Eeehh … sexton!

FEMÅRINGEN: NEEEEEJJJJJ!!!

HELENA(fortfarande med blicken på kuvertet): Va?

FEMÅRINGEN: ÅÅÅHHH du ska inte säga så, du ska säga fyra plus fyra plus fyra plus fyra!!!

HELENA(släpper blicken): Vad då? Fyra plus fyra plus fyra plus fyra…

FEMÅRINGEN: NEEEEEJJJ!!! Inte nu! Jag skulle säga det! VARFÖR LYSSNAR DU INTE??!!!

(FEMÅRINGEN börjar storgråta, MAKEN lyfter upp honom.)

MAKEN: Mamma har precis fått sin bok!

FEMÅRINGEN: ÅÅÅÅÅHHHHH!!!

MAKEN(till ÅTTAÅRINGEN som bygger ett korthus på golvet): Hörde du? Mamma har precis fått sin bok!

ÅTTAÅRINGEN: Jaha.

MAKEN(högre, till ELVAÅRINGEN på övervåningen): Mamma har precis fått sin bok!

ELVAÅRINGEN(ropar): Okej.

(Korthuset rasar)

ÅTTAÅRINGEN(storgråter): ÅÅÅÅHHHH!!! Faan! Jag vill bara dö!

HELENA: Säg inte så!

ÅTTAÅRINGEN: Jag vill inte leva om jag inte kan bygga korthus!

ELVAÅRINGEN(kommer in i köket): Är maten klar?

HELENA: Det är bara ett korthus, de rasar!

MAKEN: Snart!

FEMÅRINGEN: Säg fem plus fem plus fem plus fem då!

ÅTTAÅRINGEN: Jag hatar mitt liv!

HELENA: Sluta nu! Det är bara ett korthus! Fem plus fem plus fem plus fem. Släpp det bara!

FEMÅRINGEN: Tjugo!

ELVAÅRINGEN: Vad blir det?

MAKEN: Fläskpannkaka.

HELENA: Bra!

FEMÅRINGEN: När ska vi spela bil-yatzy?

HELENA: Inte nu.

MAKEN: Vi ska äta nu.

ÅTTAÅRINGEN: ÅÅÅHHHH!!!

FEMÅRINGEN: Men fyra i rad då?

IMG_1393.jpg 

Fyra timmar senare – efter ett antal partier fyra i rad och plockepinn, bilyatzy och gömma nyckeln, fler rasade korthus, livskrissamtal, mat och disk och plock och pill – så sänker sig tystnaden över huset. Barnen sover. Äntligen kan jag fokusera på korrekturet! Och visst är det en häftig känsla av både lycka och tillfredställelse! Och visst kan barn vara både outgrundliga, otajmade och oerhört jobbiga ibland. Men utan dem, vad skulle jag skriva om då?

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s